Sofia Rapp Johansson förlorade i hovrätten

"Vi har alltså blivit våldtagna, misshandlade, och vanvårdade – och för det så ska vi betala 220 000? Först fick man livet förstört som barn – nu ska de ha massor av pengar."

[1]

Trehundratusen ska Sofia och hennes syster snabbt skaka fram, eftersom staten i form av justitiekanslern, JK, kräver betalt för rättegångskostnader. Pengar de inte har. Regeringen kunde av nåd ha efterskänkt beloppet, men säger nej. Denna tunga dag får systrarna även veta att Högsta domstolen inte beviljar något prövningstillstånd. Målet stängs, historien tystas, dörrar stängs mitt i ansiktet på Sofia Rapp Johansson, vars skrivande ändå varit till samhällsnytta. Hon har i flera böcker modigt beskrivit sin barndom, först när syskonen med socialtjänstens goda minne bodde med missbrukande föräldrar. Övergreppen fortsatte i otaliga fosterhem.

[2]

Om ni vill läsa mer, stötta systrana Rapp så kan ni kontakta henne via deras Facebooksida,

Räkna med mer vanvård hos statens SiS-hem

Angående skandalen vid statens SiS-hem, där barn blir nedlagda, fasthållna samtidigt de tvingas bära spott huva. [1] Något som kan förenas med livsfara för både barn och vuxna. Det verkar som om det inte blir bättre framöver då man nu går ut och sänker utbildningskraven för de som jobba med barnen?

"Det behövs inte längre någon eftergymnasial utbildning för att arbeta på Statens institutionsstyrelse (Sis). Enligt ett nytt beslut kan därmed den som saknar eftergymnasial utbildning ta hand om barn och unga med svåra problem som självskadebeteende, självmordsbenägenhet och psykotiska sjukdomar, rapporterar Sveriges Radio Ekot."

[2]

Detta kommer sannerligen orsaka mer vanvård av barn och ungdomar inom statens regi.

Sofia Rapp Johansson, ny rättegång börjar på måndag

På måndag startar en ny rättegången kring Sofia Rapp Johansson, vanvård under hennes uppväxt. [1]





Text från hennes hemsida:

Det här är Sofia Rapp Johansson tidigt 80-tal och hon vill tre saker! Hon vill att Du tar ställning och hon behöver ekonomiskt stöd. Sofia vill också ha en nolltolerans mot övergrepp på barn inom HVB- och familjehem. Anledningen är enkel. Sofia råkade extremt illa ut under sin uppväxt, både när hon bodde hemma och när hon omhändertogs av det allmänna. Hon började missbruka sprit och droger vid nio års ålder, och hon sålde sig själv för att få tag på knarket och spriten. Sofia var då en veteran när det kom till sexövergrepp och övergreppen fortsatte långt upp i tonåren. Det här är något som Sofia vill göra något åt, det ska inte få upprepas.

Sofia har släppt böcker, spelat in en dokumentär och föreläser om vad hon råkade ut för i syfte att upplysa och förändra. Allt det allmänna kan göra för att motverka övergrepp inom barnomsorgen måste göras. För att uppnå det så driver Sofia och hennes syster Hanna ett skadeståndsmål mot staten där de dels vill ha rätt, dels vill skapa en medvetenhet om de systemfel som finns inom den har delen av barnomsorgen. Målen har prövats i tingsrätten och kommer den 19:e april att prövas i Svea hovrätt. I detta behöver Sofia och Hanna hjälp. De behöver hjälp med att skapa en opinion i samhället och de behöver hjälp med att finansiera domstolsprövningen. Domstolsprövningen handlar huruvida det är acceptabelt vad som hänt Sofia och Hanna eller har det allmänna ett ansvar?

Du kan lyssna på förhöret med Sofia för att själv uppleva hur godtagbart det känns att ett barn i det allmännas omsorg drabbas av det hon upplevt. Därefter finns det två alternativ. Du kan sprida hennes budskap via de sociala medier som för tillfället är Dina favoriter. Du kan bidra till hennes kostnader på bankgiro 370-7924. Alla kan göra ett av de två alternativen men skulle Du göra båda så har Du gjort mer för Sofia och Hanna än vad någon ansvarig inom Socialtjänst och kommun gjorde för dem under deras uppväxttid. Frågan Du måste ställa Dig är om den frågan Sofia och Hanna driver är väsentlig eller om det ska få hända igen. Denna fråga är högaktuell med tanke på hur marknaden för HVB- och familjehem ser ut idag. Majoriteten av alla HVB- och familjehem sköts på ett utmärkt sätt och de ansvariga gör ett bra jobb, men risken att ett barn ska råka illa ut på motsvarande sätt som Sofia och Hanna har gjort måste motverkas och förebyggas. Detta kan bara ske genom att det allmänna utkrävs ansvar när det som i Sofias och Hannas fall går exceptionellt fel. Om rättssystemet accepterar det som Sofia och Hanna har råkat ut för så finns i praktiken inget krav på att det allmänna ska motverka att övergrepp av omhändertagna barn inte upprepas. Och så får det inte vara.

Barn utslängda i snön utan ytterkläder på hvb-hem

Ännu ett kränkande fall mot barn som placeras på hvb- hem.

"Enligt anmälan har barn och ungdomar på hemmet kastats ut i snön utan ytterkläder och utsatts för skrik och gap. De har berättat om missförhållandena för sina socialsekreterare.

De ska nästan dagligen blivit utsatta för kränkande behandling sedan början av januari."

Källa: SVT

En ny vanvårdsskandal

"Aldrig mer", sa talmannen för fyra år sedan efter vanvårdsutredningen. Nu är vi där igen.

[1]

En intressant artikel skriven av Patrik Kronqvist för Expressen, men han gör ett misstag.

En del av svaret är uppenbart: Den explosionsartade ökningen av antalet ensamkommande. Bara sedan i augusti ifjol har närmare 30 000 personer som uppger sig vara under 18 år sökt asyl i Sverige. Även om det fanns stora brister i omhändertagandet tidigare gjorde det att problemen förvärrades kraftigt.

Visst, fler barn fler fall av vanvård. Men vanvård har alltid funnits och kommer att finnas hos familjeplacerade oavsett åtgärder. Det finns många exemplen och vittnen till vanvård efter upprättelsesermonin. Ett exempel är fallet Donia Hassan som TV4 Kalla Fakta uppmärksammade, [2]

Det finns ett enormt mörkertal om vanvård hos familjeplacerade barn. Det har alltid funnits en slapphet hos myndigheter och kommer troligen att finnas där för all framtid. "The case is over...", barnet är taget ifrån föräldrarna, nu är allt bra?

Problemet är, det är svårt att ersätta biologiska band med en låtsasfamilj. En mor eller far står oftas vid sina barns sida som stöd, oavsett vad barnet har gjort. Biologiska föräldrar kämpar i motvind vid krångliga situationer, kriminalitet eller drogmissbrukare. Detta hopp om förändring, kämparglöd finns sällan hos låtsasföräldrar.

Det är troligen väldigt få biologiska barn som skulle skada sina barn. Det finns fall där även de brister i omsorg, men långt ifrån den statistik som socialtjänsten utför kidnappningar på. Oftast har egentligen ingenting hänt i dessa fall, utan att det endast finns en oro och denna oro från myndighetsutövarna är tillräckligt för att förstöra barnets liv genom att placera dem i vanvård.

Det finns andra vägar att gå än att rycka bort barn från sina naturliga nätverk. Man kan göra temporära placeringar hos närstående, släktingar. Man kan stötta föräldrar istället för att splittra familjer. Statistiken säger att fler blir vanvård hos fosterföräldrar än i vanliga familjer.

Vem lyssnar på flickan som vill hem till sin mamma?

Emma var ledsen för ingen lyssnar på henne. Hon smög iväg med sin mammas telefon Phawinee Tomsson, för att spela in detta i smyg under ett bevakat umgänge.

Uppsnappat från Facebook:
"En gång tidigare på våren hade hon rymt hem. Då kom hon full av blåmärken. 2 poliser och 2 okända socialsekreterare från Uddelalla, kom då in i bostaden i Vänersborg mitt i natten med nyckel? Alla fyra hota flickan att de ska spärra in mamma om hon inte kommer med dem. Polisen tvinga in mamma i köket medan de tog tog flickan med våld. Första gången de hämta flickan tog de mamman till häktet där hon skrek hela natten av chock. Mamman har blivit frikänd från anklagelser men nu har man gett vårdnaden till mammas före detta make som inte är far till barnet och säger att mamma inte har någon dotter när hon frågar när hon ska få hem barnet då hon är frikänd i hovrätten. Istället har man dragit mamman till rätten igen och 28 agusti ska man avgöra vad man ska göra med mamman som inte kan sluta fråga när dottern ska få komma hem då hon är frikänd. Hon undrar med hur de kan ge vårdnaden till en man som inte är biologisk far då hon inte ens bor med han heller utan på fosterhem? Det får inte mamman fråga. Inte heller varför de tvinga mamman att skilja sej från han tidigare för att skydda Emma för honom? Mamman är inte farlig på något sätt utan är är rädd om sitt enda barn."

Här har vi en berättelse där ett barn själv har spelat in och berättat hur mycket hon vill tillbaka till sin mamma, och erkänner att hon ljög och att hennes mamma inte alls har slagit henne. Mamman är fri från anklagelser enligt åklagare, men ändå så vill Socialtjänsten skydda flickan från den hon mest älskar.
Var finns barnperspektivet? Var finns IVO? Kan någon förklara varför Socialtjänsten gör som de gör?

Reflektioner kring hjälptelefonen för barn hos IVO

Jag uppmärksammade för en tid sedan att IVO har öppnat en linje för barn, att barnen kan ringa och klaga på sin situation hos t.ex. ett familjehem, hvb-hem eller socialtjänsten. [IVO öppnar en linje för placerade barn]

Det är väl bra och jag hoppas att de även lyssnar på barnen som saknar sina föräldrar. Men nu har jag förstått att det finns andra problem med IVO´s telefonlinje.
De flesta barn som bor hos familjehem får inte ens ringa sina föräldrar. Oftast får de inte ens låna telefonen. Hur kan de då ringa IVO´s jourtelefon och klaga på familjehemmet?
Det måste nog till en hel del mod hos barnen för att ringa och klaga på familjehemmet. Om fosterföräldrarna förstår att barnen klagar, vad händer då?
Små barn har inga möjligheter att ringa, eftersom de helt enkelt inte vet hur man gör.
Om vi leker med tanken att de kan ringa i smyg, hur kan barnen veta vart de ska ringa? Om vi leker med tanken att barnen vet vart de ska ringa, och att de kommer fram med sina klagomål till IVO genom att låna en kompis telefon på skoltid (barnen kanske inte ens få ha telefon i skolan), vad händer då?

Min misstanke är att IVO genom denna telefonlinje mer vill visa upp för samhället att de försöker göra något för barnen som är omhändertagna, då många har fallit illa. Men frågan är syftet med jourtelefonen?

Syfte 1. De bryr sig om barnen och såg detta som en bra idé.
Syfte 2. De vill visa upp att de bryr sig om barnen, vara kreativa och få ut en nyhet, titta vi bryr oss!

Problemet är nog att många barn inte kommer att ringa, de som är äldre.

Syfte 3...
De som arbetar på IVO är mestadels fd socialsekreterare och de står på Socialtjänstens sida. Visst, de vill att Socialtjänsten ska fungera och att socionomerna följer lagarna, vilket inte sker. Genom att ungdomar ringer till IVO så blir detta givetvis sekretess på dessa samtal och IVO tillsammans med Socialtjänsten kan lösa problemen internt.

Givetvis är det bra om de kan lösa vissa problem med förhållanden hos familjehem, men det kommer troligen bara vara för barn i äldre tonåren. Jag tror t.ex. att 15-åriga flickan som rymde till Syrien och blev tillfångatagen av ISIS hade kunna ringt IVO, men som detta fall så rymmer barn från familjehem istället för att ringa. Eller när IVO kritiserar ett familjehem för att personal köper ut cigaretter, och menar på att IVO vill ha ett svar på lösning inom snar framtid. Eller när IVO lägger ner ärendet om flickan som blev sexuellt utnyttjad då personen som gjorde detta har slutat på denna arbetsplats? Eller att det verkar vara helt okej att en socialsekreterare säljer sitt hus till den familj hon placerar ett barn till?

Listan kan bli lång med frågetecken om hur Socialtjänsten och IVO arbetar. De är av samma art, håller om varandra och min tes är att det verkar vara viktigare att visa upp en snygg fasad än att sopa framför sin egen dörr.

Socialtjänsten förstörde hennes liv

– Allt har gått från bra till skitdåligt. Jag frågade min handledare på soc om det blivit några framsteg men fick inget svar, säger Karin trotsigt. Soc har förstört mitt liv. [1]

För två år sedan blev Karin omhändertagen genom LVU efter att släktingar och bekanta har gjort orosanmälningar till Socialtjänsten.

“– Mamma såg till att jag kom till skolan, hon var med mig i stallet, hon lagade mat. Det enda var att hon behövde vila en stund mitt på dagen eftersom hon är sjuk men då var jag i alla fall inte hemma. Mamma och jag är bästa kompisar. De som anmält säger sig veta att det var misär hemma hos oss men de har inte varit i lägenheten på flera år. Det som står i utredningen stämmer inte. Men soc säger att de anser att det är så!”

Karin placerades först hos ett familjehem 10 mil från Gävle, men redan efter tio dagar flyttades hon ner till skåne, 70 mil från mamman. Eftersom mamman var sjuk så hade hon svårt att besöka sin dotter. [2]

Efter två år och placerad hos tre olika familjer rymmer Karin. Hon har hållt sig borta från socialtjänsten i fyra månader. Hennes mamma som är sjuk väljer att skjuta upp en operation för att kämpa för sin dotter, men tyvärr dör hon. Efter fyra dagar tar socialtjänsten henne igen, Karin står då i valet, att hoppa från fönstret eller gå in i lägenheten där tjänstemän från socialtjänsten befinner sig. Polisen övertalar henne att inte hoppa, polisen transporterar henne genast till ett HVB- hem som egentligen är en plats för psykisk sjuka. Karin har ingen diagnos eller utredning hos BUP.

Enligt Karin så fungerade hennes liv innan socialtjänsten gick in med LVU. Hon gick i skolan, mamman tog hand om de nödvändigaste sysslorna. Allt var inte perfekt, men socialtjänsten förändrade Karins liv till ett helvete. I dagsläget har hon missat över två år skolgång, hon har inga kompisar och mår allmänt dåligt.

Nu när Karins mamma dog så har hon inte längre någon som kämpar för henne. Karins mammas advokat har fallit bort från sitt mål.
Socialtjänsten i Gävle svarar,

”Jag vill börja med att säga att det som hände idag var omskakande och vi är lättade över att situationen har lugnat ner sig. Flickan har idag kommit till sitt HVB-hem. Flickan behöver stöd och hon har ett fortsatt vårdbehov enligt tidigare LVU beslut. Vi är en myndighet som arbetar med vård och stöd och när vi fick reda på att mamman hade gått bort låg det i vårt ansvar att kontakta flickan. Det här handlar om en ung flicka som behöver hjälp och vi har mycket goda erfarenheter av det här HVB-hemmets förmåga att hjälpa unga personer i liknande situationer. ” [3]

Detta är ett tragiskt fall där en ung flicka som hade ett okej liv har blivit förstörd genom socialtjänstens aggerande. Istället för att tvångsomhänderta flickan så skulle det säkerligen ha räckt med stödinsattser.

Karin har ett annat namn.

Intervju med Annina Karlsson och hennes dotter Cecilia.

Annina Karlsson intervjuas tillsammans med sin nu vuxna dotter, Cecilia, som hon lyckades rädda undan socialen i Simrishamn, genom att ta henne och fly från Sverige.
Annina är mamma till Donia Hassan, som dog hos sin fosterfamilj.

Sofia stämmer staten för vanvård

Läs mer på hennes blogg.

Annina Karlsson i turkisk tv

Minns ni Donia Hassan? Hennes mamma Annina Karlsson, medverkade nyligen i turkisk tv.

Rättegång om vanvård i Enköping

Rapp mot staten. Den 6 maj inleds rättegången mot Enköpings kommun / staten i Stockholms tingsrätt – med slutplädering 22 maj.

Läs mer: Sofia Rapp Johansson

Elsa och Alexia

Denna artikel är tagen från facebook- gruppen Elsa och Alexia

Här är mina döttrar som var 3 dagar gamla!

Allting började med att jag var placerad i ett familjehem pga att mina föräldrar inte kunde ta hand om mig av olika själ. Innan jag fyllde 19 år ville jag flytta där ifrån för jag kände att jag var vuxen nog för att bo där, jag älskar den familjen dom hat hjälp mig att bli den mogna tjejen jag är idag och hantera min diagnos Asperger!
Men när jag flyttade där ifrån kom min handläggare Ellinor in i bilden och ska göra en uppföljning så jag mår bra efter jag flyttat, under den tiden hann jag bli gravid och redan DÅ hade dom bestämt sig för att ta mina barn i från mig pga min diagnos och att jag bott i ett familjehem.
Ellinor ringde mig minst 3 gånger i veckan och kränkte mig, hota med att jag inte skulle kunna ta hand om mina barn, att dom måste gå in med LVU och placera dom i ett familjehem.
Tiden gick och allt fortsatte så ända fram tills vi hade ett möte jag och Viktor med Ellinor och vi gjorde en nätverkskarta om vilka som kan finnas och stötta oss i allt med barnen. Det var väldigt många men tydligen räckte inte det till. Efter några veckor, bara 2-3 månader innan jag skulle få mina barn sprack allt ännu en gång!
VI blev kallade till ett möte, Viktor kunde inte den dagen men min mamma och hennes då varande sambo var med på mötet (allt är inspelat) och där får vi bara uppkastat att eftersom 3 personer gjorde en oros anmälan så skulle vi åka till ett utredning/behandlingshem för föräldrar med barn, om vi inte åkte dit skulle dom ta barnen med LVU på BB. Vi hade inte så mycket att säga till om men vi gick med på MAX 8 veckor och sen komma hem och leva normalt liv, det lovade dom oss. Under tiden vi va där va personalen som hökar över oss, allt vi gjorde va fel och dom ljög i journalerna men det trodde inte socialen på. Elsa fick ett andningsuppehåll som läkarna inte vet vad det beror på eftersom alla tester dom tog såg bra ut. När vi kom hem från barn akuten så flyttade vi in deras säng hos oss igen och jag sov väldigt lite jag vaknade ofta för att se och känna om hon andades, men personalen menar på att jag inte haft den uppsikt hon behövde efter den händelsen. MEN det personalen gjorde då barnen fick LVU för att vi inte kände oro för Elsa var att stänga in henne i ett samtalsrum med en babyvakt, dom gick dit och kollade till henne då och då inte så ofta. EN dag frågade jag vart Elsa var och då kom han på sig själv att han har glömt bort henne, jag fick världens klump i magen, hon kunde fått andningsuppehåll medan dom var borta och en babyvakt larmar inte om hon slutar andas. Och deras fel och brister och misstag skyller dom över på oss, att vi inte har den uppsikt vi skulle haft osv. Dom menar också på att dom är passiva, vänder bort blicken , dom ler och skrattar inte, dom jollrar inte, dom är sena i utvecklingen och understimulerade , att vi inte tagit vara på tiden med dom när dom är vakna och haft samspel med barnen. Allt detta är ljug från deras sida MEN som socialen vägrar att ta till sig!
Nu bor dom i en familj som jag känner stark oro för. Dom har 3 stora hundar, barnen ligger på golvet medan 2 av dom större vaktar barnen och den lilla vill komma och busa så ryter dom ihop, barnen kan dö om det blir bråk mellan hundarna där dom är! Och att placera barn i ett fosterhem som har 3 hundar som kräver massa tid , 1 hund = 1 barn ungefär och dom har 3 hundar och 2 barn, han jobbar , hon har träningar och utställningar och renovering på huset som ska vara klart till nästa sommar! OCH placera barn i en familj som har djur när det finns allergi hos mig och min släkt, och Viktors släkt är inte okej! I Fredags hade vi möte om nästa umgänge och då var barnen med där, jag kunde inte hålla i dom för dom var fulla i hår , dels hade dom hår överallt i alla deras veck, på kläderna , Elsa hade vid ögonen och Alexia inne i munnen , sen att jag måste lämna ifrån mig mina egna barn för att jag är så pass allergisk att jag får svårt att andas, det är inte OKEJ! Jag måste få kunna träffa mina barn utan att få andnings svårigheter. Dom har även ingen koll på barnens nacke, första gången hon höll Alexia så höll hon inte bakom nacken och Alexia är den starka som vill göra allt hon kan, hon lutade sig bakåt (huvudet är ju så tung för dom små) men hade det blivit ännu mer bakåt i mer fart hade hon brutit nacken av sig, och det var inte sista gången hon inte håller bakom nacken fast vi hade sagt till utan det var sist i Fredags jag såg det igen. Jag sover inte på nätterna, jag är orolig för mina barn och deras hälsa och UTVECKLING!!
För i fredags det var DÅ dom vände bort blicken och ville inte alls vara med ,jag kände inte igen mina egna barn, nu är dom passiva, ingen av dom skrattade när vi pratade med dom som dom alltid har gjort (vi har video på det). Dom säger även till socialen fast dom endast träffat barnen 2 korta stunder innan dom flyttade till dom, men dom säger att dom ser en stoooor förändring hos barnen , att dom är mer med och vill ta på leksakerna som hänger på babygymmet och sprattlar och pratar osv. MEN det gjorde dom när vi hade dom också och vi har video på det med. Dom gör allt för att vi ska bli av med barnen, precis så känns det, MEN vi har ju inte gjort något fel, dom hakar upp sig på min diagnos, att jag avrit placerad och Elsas händelse som inte var mitt fel!

Nu har vi gjort en oros anmälan dom inte heller tog seriöst tydligen för familjen var ju såååå "bra" , men vi vill att barnen ska komma till min morbror och hans fru, dom har haft/har tvillingar som är i skolåldern nu, och dom vet vilken tid det krävs att ha tvillingar, dom är inte heller för gamla som socialen går på, dom bor i ett bra område , fint hus, inga djur, det är så perfekt det kan bli TILLS vi får hem våra barn, det är vårat mål!

Det är nu allting börjar hända, dom är 3 månader och 2 veckor idag, dom börjar ju vara mer vakna nu, jag vill inte missa allt detta, jag blir så himla ledsen att dom går på fel personer som inte gjort barnen illa, som har det bra.

Socialen har kränkt mig från starten av min graviditet tills nu idag, jag är inte lämplig som mamma osv, dom måste ha en VUXEN (jag är 20år) som tar hand om barnen... jag tycker jag är vuxen och jag är ingen som dricker, röker,eller nåt sån och har aldrig gjort , så inte lämplig mamma kan jag inte hålla med om OCH dessutom har alla föräldrar nåt som är svårare men man kan jobba på alla är inte perfekta föräldrar!

MEN det socialen lovade oss, att bo där MAX 8 veckor, sen komma hem och bli normal familj och få det stödet vi behöver i vårat hem, det ljög dom om , det sa dom på mötet att dom aldrig sagt, dom förlängde även 8 veckor till 12 veckor och det var för att vi skulle få mer tid och sen få komma hem men så blev det inte heller dom blev LVU:ade via telefon ! Och detta var på fredagen den 20:e på Måndagen den 23:e kom familjen och hämtade barnen och vad jag än sa så spelade det ingen roll för dom hade LVU!
Allt detta har varit planerat från start, för våran vagn tog 2 månader att få + några dagar för dom skulle skicka den också. Och den familjen dom är hos nu har samma vagn som oss fast i tyg, och allt var redan klart hos dom och dessutom måste man planera ett tag innan om att vara ledig osv!
Familjen klarar inte av att ta hand om barnen på egen hand , fosterpappans syster bor där också, så dom ska INTE ha våra barn, det bara är så!

Så dom har aldrig från start gett oss en chans att vara föräldrar, vi är unga, jag har diagnos och bott i familjehem..

NU vill jag att ni delar detta inlägg, ni får mer än gärna kommentera detta inlägg , göra oro anmälningar , det får vem som helst göra, nu vill vi få så som vi vill ha det, det barnen behöver mest.. oss!

skriv till mig om ni undrar nåt mer, jag finns tillgänglig hela tiden!

Else och Alexia Facebookgrupp

Tack Expressen

Reportageserie i Expressen om shakingbaby syndrom, mycket läsvart:

Biskopen: Det är en katastrof för familjerna

Barnläkaren lämnar sin chefspost

Danny och Elinore: "De stal vår dotter"

Läkarna behöver nya riktlinjer

Henrik dömdes för grov misshandel

Friade – men barnet får de inte tillbaka

Martin friades efter resning i HD

Brister i det svenska socialtjänst systemet

En längre intervju med Jur. kand med lic. Siv Westerberg och Jur.kand Jenny Beltrán om Socialtjänsten och dess brister i det svenska samhället.

Socialtjänsten tog deras dotter

UNT har skrivet ett repotage om en familj som blev "misstänkta" att utföra skakvåld mot sin yngsta dotter. Dottern var för tidigt född, hade låga värden av d-vitamin och tecken på benskörhet. Polisen la ner undersökningen om brist på bevis men Socialtjänsten valde ändå att behålla barnen under LVU.

”Så länge det inte går att klarlägga vem eller vilka som tillfogat Freja hennes skador så kan hon inte anses vara skyddad i sina föräldrars vård”

Detta har pågått år efter år, paret har fått tillbaka sina två äldre barn men sitt yngsta får de endast besöka en gång i veckan under övervakning.

Läs mer: UNT

Polisen utreder brott vilket måste bevisas, i Socialtjänstens fall så är det omvänd ordning. Det är paret som måste bevisa att de är oskyldiga, något som kan vara svårt. De har enligt artikeln en hel del bevis via forskning och från en amerikansk doktor, men de har tappat hoppet om att överklaga och hoppas på att Socialtjänsten ska bli mer tillmötesgående, att de får träffa sin dotter under bättre förhållanden.

Tio av elva fosterhem utsatte Sofia för övergrepp

I tio olika fosterhem utsattes Sofia Rapp Johanssons för sexuella övergrepp. För att ge hopp till andra i samma situation berättar delar hon med sig av ­sina upplevelser. ”Jag mår bra. Men visst har jag skit­dagar jag också, som alla andra”, säger hon.

Hon berättade allt för socialsekreteraren som svarade att Sofia inte skulle projicera över det som hänt med hennes pappa, nu när den här nya snälla pappan ville ställa upp.

Sedan fortsatte det. Under två år flyttade Sofia och hennes syskon mellan elva olika fosterhem. Av de elva fosterhemmen så blev Sofia utsatt för övergrepp på alla utom ett.

Läs hela artikeln: Norran

Tio av elva är en enorm statistik, hade hon otur eller är det så bedrövligt ute hos fosterhem? Okej, antalet i detta fall kanske är högt men statistiken bör vara så nära noll som möjligt. Känns som Socialtjänsten spelar rysk roulette med omhändertagna barn.

Se även dokumentären: Att skära sig fri

Nio månaders fängelse för mamman, utan tekniska bevis

En kvinna i Örnsköldsvik döms till fängelse för att vid ett flertal tillfällen ha slagit och låst in sin minderåriga dotter...

Någon teknisk bevisning eller läkarintyg som visar att flickan haft några skador finns inte utan bevisningen bygger på flickans och vittnens uppgifter...

Mamman å sin sida har uppgett att hon aldrig slagit eller nypt sin dotter, ej heller låst in henne. Tingsrätten dömer nu mamman till fängelse i nio månader, dessutom ska hon betala skadestånd till flickan på 25 000 kronor.

Läs mer: Allehanda

Friad efter sju år om barnmisshandel

Dagens Nyheter publicerar idag en artikel, Sven friad efter sju år – nu vill han träffa sin dotter

Föräldrarna blev misstänkta att ha misshandlat sin dotter. Pappan blev dömd till fyra års fängelse. Mamman skiljde sig från pappan för att kunna ta hand om dotterns storebror.

Nu är han fri och åklagaren har totalvänt, "Nyligen beslutade åklagaren att det inte blir någon ny rättegång mot Sven. Han blir helt friad från de tidigare anklagelserna."

Snacka om att ha förstört människors liv. Och det pappan nu kräver är en ursäkt från läkarna och Socialtjänsten...

Motion: Ansvarsutkrävande när omhändertagna barn dör

Motion till riksdagen
2014/15:469
av Hillevi Larsson (S)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av ansvarsutkrävande när omhändertagna barn dör.

Motivering

Idag har biologiska familjemedlemmar till omhändertagna barn som dött ingen rätt att begära en utredning om vem som är ansvarig för barnets död.

Som exempel kan nämnas Donia, en 15-årig flicka som dog 2011 i ett privat familjehem utanför Lund, i Attendo Cares regi. När hon insjuknade tog fosterfamiljen henne till läkare och hon fick diagnos körtelfeber, några prover togs inte. Det ansågs inte behövas. Flickan blev allt sämre, bland annat fick hon svårt att andas och gick tillbaka i utvecklingen till en 2-3-årings nivå. Trots detta tog fosterfamiljen henne inte till sjukhus. Fosterfamiljen ringde istället sin husläkare ett par gånger utan att få kontakt, för att få ”proteindrinkar” till flickan.

I slutet av sitt liv var flickan instängd på sitt rum. Fostermamman var på ridtävling och hon var utan tillsyn i flera timmar i sträck.

Till slut avled flickan. Hon hittades av fosterfamiljen tio timmar efter sin död. Dödsorsaken visade sig vara kvävning, orsakad av dubbelsidig lunginflammation. Hon hade även körtelfeber. I lungorna hittades både virus och bakterier. Hon dog 18 dagar efter besöket hos läkare, då körtelfeber konstaterades. Hade hon fått antibiotika hade hon med största sannolikhet överlevt. Polisanmälan gjordes men fallet lades ner innan obduktionsrapporten ens hade inkommit. Ingen Lex Sarah-anmälan gjordes, varken av kommunen eller Attendo Care.

Socialstyrelsen valde ändå att granska fallet och kritiserade hanteringen av flickan på flera punkter. Bland annat saknades vårdplan för flickan, ingen dokumentation av vården hade gjorts och dödsfallet hade inte utretts.

Donias biologiska mamma och storasyster fick ingen hjälp efter dödsfallet. Däremot fick Donias mamma ett brev från kommunen där hon ombads att betala Donias begravning. Hon ombads också skriva under ett papper där hon intygade att dödsfallet var en olyckshändelse och att Donia hade dött av naturliga orsaker.

Donias syster hade försökt få kontakt med Donia under en månad innan hennes död. Hon hade då inte träffat sin syster på sex år. Hon fick hela tiden beskedet från kommunen att Donia var för sjuk för att träffa henne, men trots det fick Donia ingen vård. NärDonias syster till slut fick löfte om en träff med systern hannDonia dö, bara två dagar innan den planerade träffen. SåvälDonias syster som hennes mamma var vid det laget så oroliga för hennes hälsa att de befarade att hon inte skulle överleva helgen. Det gjorde hon inte heller. Hon dog på lördagen, på måndagen skulle hon ha träffat sin syster.

Trots Socialstyrelsen kritik har det inte blivit några konsekvenser av Donias död. Ingen har ställts till svars för Donias död och fosterfamiljen har kunnat driva sin verksamhet vidare, med flera barn placerade hos sig.

Donias mamma och storasyster har inte ens rätt att begära en utredning av vem som är ansvarig för Donias död. Vill de driva en upprättelseprocess får de själv lämna in en stämningsansökan, driva fallet och betala alla rättegångskostnader om de förlorar i rätten. Donia är bara ett fall. Det finns åtskilliga andra fall där omhändertagna barn dött helt i onödan. Till exempel ett fall med en 13-årig flicka, ”Elin”, som placerades som ensam tjej på ett HVB-hem där det redan bodde flera äldre killar. Hon rymde senare och hängde sig ett stenkast från HVB-hemmet. Hennes journaler och obduktionsprotokoll visar på omfattande skador, orsakade av pojkarna i hemmet. I obduktionsprotokollet fanns en mängd skador upptagna som var orsakade av yttre våld från andra personer, bland annat 19 skador orsakade av knytnävsslag. HVB-hemmet förnekade dock att flickan varit utsatt för våld, trots att det i hemmets journaler framgår att flickan utsattes för våld och att personalen kände till detta. Innan sin död vittnade flickan om att hon även utsatts för sexuella övergrepp av en av pojkarna.

En förundersökning mot pojkarna startades men lades ner, en förklaring som gavs var att flickan var död och därför inte kunde vittna. Men både obduktionen och samstämmiga vittnesmål bekräftar att flickan både blivit slagen och sparkad precis innan hon rymde från HVB-hemmet och tog livet av sig. En av pojkarna erkände till och med i förhör att han precis innan hon försvann slagit henne med ”massor” av knytnävsslag och sparkat henne tio gånger.

Flickan försvann från HVB-hemmet klockan tre på eftermiddagen. Klockan ett på natten var hon fortfarande inte tillbaka. Trots det kontaktades inte polisen, utan verksamhetschefen gick istället och lade sig. Dagen därpå hittades hon hängd, alldeles intill HVB-hemmet.

Även vid ett tidigare tillfälle hade flickan rymt och varit borta under natten, inte heller då skedde någon kontakt med polisen. Personalen märkte inte ens när hon kom tillbaka till hemmet. Barnen skulle bo i separata hus och inte umgås med varandra utan personalens tillsyn, trots det lämnades barnen ensamma och flickan utsattes för upprepade kränkningar.

Länsstyrelsen riktade allvarlig kritik mot HVB-hemmet, både för att de mörkat misshandeln mot flickan och för att de inte hade gjort något trots att de kände till att hon utsattes för våld. I ett senare skede lade föreståndaren själv ner HVB-hemmet. En kort tid därefter meddelade Länsstyrelsen förbud att driva verksamheten vidare.

I ett annat fall tog 15-åriga Sofie livet av sig, bara timmar innan rättegången mot en 42-årig man som försett henne med narkotika och sedan våldtagit henne på ett HVB-hem. Eftersom hon var död kunde hon inte vittna mot mannen och de inspelade förhören med henne – där hon berättar om övergreppen - ansågs inte tillräckliga. Fallet lades ner. Men en annan flicka hade också blivit utsatt för sexuella övergrepp av mannen på HVB-hemmet och efter hennes vittnesmål kunde mannen fällas. I tingsrätten dömdes han till tre års fängelse, i hovrätten sänktes påföljden till ett år och fyra månader.

Historien med Sofie började när hennes mamma sökte hjälp hos kommunen för dottern. Flickan mådde dåligt, bland annat för att hennes pappa hade tagit livet av sig. Flickan placerades i HVB-hem, där hon försågs med narkotika och blev våldtagen.

Hon mådde allt sämre på hemmet. Men trots att hon skar sig och ringde hem till sin mamma och grät gjorde kommunen ingenting. Senare berättade flickan om övergreppen för mamman och polisanmälan mot 42-åringen gjordes.

En polisanmälan gjordes också mot kommunen för tjänstefel i hanteringen av Sofie, men fallet lades ner. Länsstyrelsen har dock kritiserat kommunen skarpt både i fallet med Sofie och den andra flickan som blev våldtagen på HVB-hemmet.

Behandlingshemmet där Sofie och den andra flickan ”vårdades” är nu nedlagt, kommunen kommenterade nedläggningen med att det inte längre fanns ”behov” av hemmet.

Det kan finnas skäl att omhänderta barn som far illa. Men det måste finnas tungt vägande skäl för ett omhändertagande och ansvaret faller då på det offentliga att ta hand om barnen och ge dem bättre förhållanden.

I fall där omhändertagna barn vanvårdas sker sällan ansvarsutkrävande och upprättelse för barnen. Inte ens när ett omhändertaget barn dör leder det automatiskt till en utredning av vem som är ansvarig för barnets död. Detta är särskilt anmärkningsvärt i de fall där allvarliga fel har begåtts i hanteringen av barnen och där de till och med utsatts för brott.

När det offentliga är ansvarigt för ett barn måste det offentliga ta ansvar när det barnet dör. Det minsta man kan begära är ansvarsutkrävande för barnets död.

Därför bör en ansvarsutredning vara obligatorisk när ett omhändertaget barn dör. I fall där grova fel framkommer i utredningen och/eller barnet utsatts för brott måste detta få konsekvenser för de ansvariga. Detta både för att ge det döda barnet upprättelse, för att förebygga att fler barn vanvårdas och dör och för att de anhöriga ska slippa extrema rättegångskostnader för att få upprättelse för sina barn. Det senare är en klassfråga då flertalet av de omhändertagna barnens närstående lever under knappa omständigheter. Hillevi Larsson (S) Källa: Riksdagen