Vem lyssnar på flickan som vill hem till sin mamma?

Emma var ledsen för ingen lyssnar på henne. Hon smög iväg med sin mammas telefon Phawinee Tomsson, för att spela in detta i smyg under ett bevakat umgänge.

Uppsnappat från Facebook:
"En gång tidigare på våren hade hon rymt hem. Då kom hon full av blåmärken. 2 poliser och 2 okända socialsekreterare från Uddelalla, kom då in i bostaden i Vänersborg mitt i natten med nyckel? Alla fyra hota flickan att de ska spärra in mamma om hon inte kommer med dem. Polisen tvinga in mamma i köket medan de tog tog flickan med våld. Första gången de hämta flickan tog de mamman till häktet där hon skrek hela natten av chock. Mamman har blivit frikänd från anklagelser men nu har man gett vårdnaden till mammas före detta make som inte är far till barnet och säger att mamma inte har någon dotter när hon frågar när hon ska få hem barnet då hon är frikänd i hovrätten. Istället har man dragit mamman till rätten igen och 28 agusti ska man avgöra vad man ska göra med mamman som inte kan sluta fråga när dottern ska få komma hem då hon är frikänd. Hon undrar med hur de kan ge vårdnaden till en man som inte är biologisk far då hon inte ens bor med han heller utan på fosterhem? Det får inte mamman fråga. Inte heller varför de tvinga mamman att skilja sej från han tidigare för att skydda Emma för honom? Mamman är inte farlig på något sätt utan är är rädd om sitt enda barn."

Här har vi en berättelse där ett barn själv har spelat in och berättat hur mycket hon vill tillbaka till sin mamma, och erkänner att hon ljög och att hennes mamma inte alls har slagit henne. Mamman är fri från anklagelser enligt åklagare, men ändå så vill Socialtjänsten skydda flickan från den hon mest älskar.
Var finns barnperspektivet? Var finns IVO? Kan någon förklara varför Socialtjänsten gör som de gör?

Krisen inom socialtjänsten drabbar rättssäkerheten

Socialtjänsten köper dyra konsulter för att få ihop sitt arbete. Ett flertal tidningar skriver om att de inte kan göra lika bra arbete som de som är anställda hos socialtjänsten och att rotationer av personal ger en otrygg tillvaro för t.ex. barn.

– Det kommer in helt främmande människor som inte ens bor på orten, har ingen kännedom om nånting, som ska göra utredningar med svåra bedömningar, säger Lena Wilson, socialsekreterare i Sundsvalls kommun.

[1]

Vad jag själv har hört så rekommenderar man inte anställda att söka sig till socialtjänsten i samma ort som de själva bor på. Anledningen till detta är troligen att de dels kan möta sina klienter ute på gatan under fritid, och att de många gånger kan vara partisk i ärenden, speciellt på mindre orter.

När socialtjänsten använder sig av konsulter och bemanningsföretag så blir det givetvis en dyrare kostnad, vilket tär på skatterna. Det är stora vinster att hämta och många av dessa bemanningsföretag driver dessutom behandlingshem för ungdomar som är omhändertagna. Kan inte detta också ses som någon form av jäv?

Det talas mycket om att utredningar inte blir som de bör och att barn far illa, otrygga, men sällan pratar man om krisen inom socialtjänsten och brister i rättssäkerheten för olika parter? En bristande utredning, personal med dålig erfarenhet, nyutexamerade socialsekreterare och en tredjedel av arbetskåren som vill byta jobb?

När man talar om barnens perspektiv, eller barnperspektiv så betyder det inte att man tar barnets perspektiv. Sanningen är att man ställer sig som part emot klienten, man tar över barnets talan och ställer sig emot föräldrar. Om t.ex. en orosanmälan endast är oro eller kanske missförstånd, kanske brist i kommunikation eller en tvist mellan föräldrar och barnomsorg så kan detta leda till förödande konsekvenser för både föräldrar och barnet. En socialsekreterare som inte har tillräcklig erfarenhet, stressad kanske tar genvägar och kringgår den linje som de egentligen bör arbeta efter. I dessa sammanhang vilket händer så drabbas även barnen som föräldrar av krisen inom socialtjänsten.