Idag hade jag anledning att ta kontakt med socialtjänsten på grund av att jag gjort bedömningen att en klient for illa på det ställe som klienten befinner sig idag – vilket är en bedömning jag delar med andra professionella som på olika sätt har kommit i kontakt med min klient. En socialsekreterare sade till mig rakt ut att de (socialtjänsten) ansåg att min klient skulle tvångsvårdas med stöd av LVU, men att det inte var någon idé eftersom det ändå inte finns någon plats för min klient. Enligt socialsekreteraren finns det i dagsläget inte en enda plats på något SiS-hem i hela Sverige och att minst 10 barn ”var före i kön”. De väljer att avvakta med ett omedelbart omhändertagande, trots att min klient uppenbarligen far illa där denne befinner sig idag. Jag är naturligtvis starkt kritisk till hur socialtjänsten väljer att hantera detta och kommer att ta frågan vidare.
Platsbristen på de särskilda ungdomshemmen är ett akut och viktigt problem som SiS måste se till att lösa omedelbart.
Skrev i ett tidigare inlägg att omhändertagande av barn ökar i Sverige. Och nu verkar det som om man har fyllt alla platser som finns. Det verkar som om vi svenskar har blivit sämre föräldrar, eller är det socialtjänsten som har dragit åt svångremmarna mot folket?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar