Socialtjänsten i Svalövs maktmissbruk

"Socialnämnden i Svalövs kommun har åter tagit en treårig flicka från hennes mamma, trots att domstolar gång på gång har underkänt kommunens beslut i frågan. Svalöv har nu bestämt att flickan tills vidare inte får ha någon kontakt med sin mamma."

 [1]

Det handlar om den lilla flickan som blev bortförd av sin biologiska mamma i Hörby tidigare i år. Ett ärende som vi har följt en hel del på denna blogg.

Inget LVU för flickan som försvann i Hörby
Den bortförda treåriga flickan från Hörby
Mamman till flickan i Hörby intervjuas
Replik till Malin Lernfelt: Barn är inga ägodelar
Karin Rebas skriver om flickan i Hörby
Det socialliberala gänget fortsätter att jaga mamman i Hörby
Kritik mot denna blogg
Funderingar kring flickan i Hörby

”Familjehemmet och Svalövs kontaktperson har demonstrativt visat att de inte vill att (mor och dotter) ska ha kontakt” skrev hon tidigare." [1]
Familjehemmet, eller fosterföräldrarna har köpt sitt hus från en av kontaktpersonerna hos socialtjänsten i Svalövs kommun, enligt anonym källa "till överpris". Själva husköpet mellan parterna går att styrka då lagfarter via lagfart (ägarbytesdokument).

Det så kallade "tantlobbyn" som består av några fd socionomer, författare, politiker, journalister m.m. ansåg att det var barnmisshandel av den biologiska mamman att föra bort sitt eget barn från ett umgänge. Hon gjorde detta pga att det inte verkade finnas något alternativ. Mamman hade vunnit vårdnad i domstolar och socialtjänsten i Svalöv hade blivit kritiserad att inte medverka till att återförena mamman med dottern.
Nu har myndigheterna och fosterfamiljen gjort "samma barnmisshandel" som de själva ansåg mamman utförde genom att utföra en handräckning och rycka dottern från sin mamma, som har levt tillsammans i ca 4 månader. Nu får inte dottern träffa sin mamma på minst tre månader.

Enligt tidigare inlägg och källor så har socialtjänsten i Svalöv lovat bort flickan till fosterfamiljen. Detta handlar om en mamma, som först blev anklagad att vara delaktig i barnmisshandel, men sedan visade sig att hon själv också blev misshandlad. En mamma som var ny här i Sverige och levde under hot och våld. Nu har hon brutit kontakten med den biologiska pappan och vunnit ensam vårdnad om dottern. Hon kämpar och gör allt vad hon kan för att återförenas med sin dotter men slåss mot korrupta myndigheter som utför maktmissbruk. Detta händer i Sverige, ett land som förespråkar demokrati och mänskliga rättigheter. Socialtjänsten är på fall, de klarar inte av att hantera sina ärenden. Staten måste gå in och rensa, städa upp all korruption. Återinför tjänstemanna ansvaret.

Karin Rebas skriver om flickan i Hörby,

Ännu en vinklad artikel om flickan i Hörby, skriven av Karin Rebas för Västerbottens Kurien. [1]

Artikelförfattaren är Social Liberal och givetvis vän med Jenny Sonesson, folkpartist och vän med flickans fosterföräldrar. Innehållet är ungefär detsamma som tidigare artiklar skrivna av Jenny, Malin Lernfelt. Man målar upp den biologiska mamman som en brottsling och att rättsväsendet har gjort felaktiga beslut eftersom de kritiserar Socialtjänstens agerande. Förvaltningsrätten och Kammarrätten hävde LVU´t om flickan och Tingsrätten gav mamman ensam vårdnad. Polis och åklagare har lagt ner förundersökningen om misstanke om brott, men Socialtjänsten har återinsatt LVU, som ska till rätten under kommande vecka. [2]

Karin Rebas ställer sig kritisk till allt detta och förlitar sig blint på Socialtjänsten i Svalöv. Varför ska vi ha ett rättsväsende om Socialtjänsten kan leva efter egna lagar? Socialtjänsten blir då en egen stat i staten, något som liberaler borde frukta? Karin skriver,

”Om mamman hade gett flickan en örfil hade hon kunnat bli anmäld för misshandel. Men när hon utan någon som helst förberedelse sliter bort flickan från dem hon ser som sin familj är det oklart om ett brott har begåtts.” Antagligen genomtänkta ord, ”sliter bort flickan” låter dramatiskt. I Kvällsposten kan vi läsa, [3]

”– Flickan och mamman gick för att köpa något inne på konditoriet och sedan försvann de, säger Per Anders Norling på polisen i Lund till TT.”

Läs även:
Den bortförda treåriga flickan från Hörby
Mamman till flickan i Hörby intervjuas
Replik till Malin Lernfelt: Barn är inga ägodelar

Rättegång om vanvård i Enköping

Rapp mot staten. Den 6 maj inleds rättegången mot Enköpings kommun / staten i Stockholms tingsrätt – med slutplädering 22 maj.

Läs mer: Sofia Rapp Johansson

"15-årig flicka dog i fosterhem"

Satt och läste på NKFR´s hemsida ett skrämmande inlägg som troligen handlar om fallet Donia Hassan, se Kalla Fakta.

Man skriver där mer om bakgrund ect om ett fall där man säger att en 15-åring dog av lunginflamation på ett fosterhem. Men denna artikel utesluter inte att våldtäkt ägde rum, och därefter mord.

Är det inte märkligt att den sjuka Dora, som dock var så pass i sitt hälsotillstånd att hon kunde gå i trappan, avlider några timmar senare??? Är det inte märkligt att detta dödsfall sker några timmar efter det fostermodern fått veta att Dora sannolikt var gravid??? Både fosterföräldrarna och deras son Bill borde ju rimligen begripa att om det vid ett barnmorskebesök uppdagats att femtonåriga fosterflickan Dora blivit gravid på grund av våldtäkt begången av fosterföräldrarnas 18-årige son så hade det väl blivit åtal och dom. Och denna fosterfamilj hade väl aldrig mer fått ha fosterbarn och de 165000 kronorna per månad hade försvunnit och konkursen på hästgården hade varit ett faktum.

For My Children - trailer

En trailer om en kommande dokumentär om LVU och socialtjänsten.

Dom har stulit mina barn

Mina barn har tagits från mig – utan grund. Barnen har förlorat sin sina rötter.
 Tusentals barn i Sverige isoleras utan grund från sin far, mor eller från båda. Åren som går kommer aldrig tillbaka. Skadorna kan inte repareras.

Makten att ta barnen har socialsekreteraren. Som gör fel, men aldrig bedöms göra fel.
 För hon har makten att bedöma vad som är barnets bästa. Hon ger sin bedömning tilldomstolen, som beslutar det hon bedömt,
 efter att socialnämnden gjort hennes bedömning till sin.
 En psykolog, eller läkare som fått sin bild av familjen från
socialsekreteraren ger henne rätt och går på samma linje. Utan grund i någon saklig eller opartisk utredning.

Tillsynsmyndigheten frågar kommunen när de får in klagomål. Kommunen svarar att deras handläggare gjort sina bedömningar. Den historia som de skapatgenom sina godtyckliga bedömningar
 rättfärdigar till synes att de tagit barnen.

Genom överdrifter, vantolkningar eller rena lögner har en pappa eller mamma gjorts dum, olämplig – eller till ett farligt monster. Som barnen blir rädda för. Barnen har gjorts fader- eller moderlösa, eller förlorat dem båda. Till någon utvald ersättare som bedömts vara bättre. Ingen tar ansvar. Ingen kan ställas till svars. För ingen är ansvarig förmyndighetsövergreppen i det godas namn.
 Systemet cementerar sig självt.

Ingen rättelse går att få. Trots att de övergrepp som sker dagligen kränker barnens lagliga och mänskliga rättigheter, och skadar dem för livet. Eller dödar barnen. Varje år dör fler omhändertagna barn p g a vanvård i fosterfamiljer. Flera blir ihjälslagna. Det blir aldrig riktigt utrett.
Socialtjänsten rentvår sig själv från allt ansvar. Det har med tiden blivit allt lättare att göra nya, vidriga och felaktiga omhändertaganden.

Hemsida