Hon fick ta rättvisan i sina egna händer

Jag har följt fallet, flickan i Hörby, eller Svalöv under en tid. Nu har hon äntligen fått hem hennes dotter igen, men det var inte enkelt.

När även detta beslut hade upphävts i domstol beslutade socialnämnden i stället om ett tillfälligt flyttförbud av dottern. I tisdags upphävdes även detta beslut av förvaltningsrätten. Men inte heller därefter har kommunen medverkat till en återförening mellan Maria och hennes dotter.

– Först skulle vi träffas på kommunen för att jag skulle hämta min dotter. Men de sade att de inte kan ta flickan dit. Då kom vi överens om att träffas på en neutral plats, i Skåne djurpark. Men sedan sade de att det inte heller gick, berättar Maria.

Till sist tvingades Maria åka hem till familjehemmet där dottern har bott under lång tid. Familjehemsföräldrarna har arbetat för att få ta över vårdnaden av flickan.

källa, Dagens Nyheter: Efter flera års kamp – Maria har fått tillbaka sin dotter

I bakgrunden har en större mobb med allt ifrån tjänstemän upp till rikspolitiker, journalister motarbetat mamman och tagit hennes fall som ett exempel att socialtjänsten ska kunna tvångsadoptera barn till fosterföräldrar. De har satt lösensumma och hängt ut dottern över internet under den tid mamman gömde sig från myndigheterna.
Ändå så säger mamman att hon kan tänka sig behålla kontakten med familjehemmet, för att hennes dotter ska få träffa denna familj.

Läs tidigare inlägg om fallet:
Laglös socialtjänst i Svalöv
Socialtjänsten i Svalövs maktmissbruk
Inget LVU för flickan som försvann i Hörby
Den bortförda treåriga flickan från Hörby
Mamman till flickan i Hörby intervjuas
Replik till Malin Lernfelt: Barn är inga ägodelar
Karin Rebas skriver om flickan i Hörby
Det socialliberala gänget fortsätter att jaga mamman i Hörby
Kritik mot denna blogg
Funderingar kring flickan i Hörby

”Familjehemmet och Svalövs kontaktperson har demonstrativt visat att de inte vill att (mor och dotter) ska ha kontakt” skrev hon tidigare." [1]

Laglös socialtjänst i Svalöv

Sedan tidigare i år har vi följt ett fall där en flicka blev bortförd från ett umgängesmöte i Hörby. Flickan var placerad i ett familjehem som socialtjänsten mer eller mindre verkar ha lovat få behålla henne permanent och gett förhoppningar om att få adoptera henne. Domstolar har återkommande kritiserat socialtjänsten i Svalöv då man har motarbetat flickans mamma att återförena med sitt barn.
I början av sommaren så avlägsnade mamman med sin dotter från ett övervakat möte vid ett café i Hörby. En större mob av anhöriga, journalister, politiker med intressen i fallet engagerade sig, man t.om. satte ut hittelön och hängde ut flickan med bild över Facebook och andra sociala medier. Polisen backade och sa att mamman egentligen inte hade utfört något brott, då mamman både hade vunnit ensam vårdnad och att lvu hade upphört, att det socialtjänsten skulle göra var att arbeta till en återförening.
Socialtjänsten i Svalöv utförde ett nytt LVU, varav förvaltningsrätten först accepterade detta, men tog tillbaka det senare under sommaren.

Den biologiska mamman och flickan har levt tillsammans i ca fyra månader, varit utomlands på semester och kommit tillbaka till Sverige. Socialtjänsten i Svalöv hittar dem, och åker hem till mamman och rycker flickan från sin nya situation. Det som kan tyckas oroväckande är att när den biologiska mamman förde bort flickan tidigare i år sågs det av många som barnmisshandel, att mamman tog med sig henne. Nu kom socialtjänsten i Svalöv hem till mamman med polis och handräckte flickan, vilket troligen har utsatt flickan för minst samma trauma, kanske värre.

Nu har domstolen ännu en gång gått emot socialtjänsten i Svalöv, "Kommun stoppade domstolens beslut. Ändå så trotsar Svalövs kommun domen genom att lägga ett nytt LVU och behåller flickan i sitt förvar.

"Domstolens beslut innebar att flickan omedelbart skulle återförenas med sin mamma. Men socialtjänstemännen från Svalöv förklarade efter förhandlingen att de just då fick inte tag på familjehemmet där flickan fanns.
Någon timme senare, på tisdagskvällen, hade socialnämnden fattat ett nytt beslut om omhändertagande av flickan."

Hur kan det få gå till såhär? Hur kan socialtjänsten återkommande köra över domstolarnas beslut om att flickan ska återförenas med sin biologiska mamma? Socialtjänsten i Svalöv har fått kritik om att motarbeta återföreningen mellan flickan och sin mamma, och de fortsätter att terroriserar mamman och flickan. Nu ska domstolen ännu en gång besluta om socialtjänsten har rätt, något som måste styrkas med någon nytt.

Läs gärna tidigare inlägg för att sätta er in i fallet:

Socialtjänsten i Svalövs maktmissbruk
Inget LVU för flickan som försvann i Hörby
Den bortförda treåriga flickan från Hörby
Mamman till flickan i Hörby intervjuas
Replik till Malin Lernfelt: Barn är inga ägodelar
Karin Rebas skriver om flickan i Hörby
Det socialliberala gänget fortsätter att jaga mamman i Hörby
Kritik mot denna blogg
Funderingar kring flickan i Hörby

”Familjehemmet och Svalövs kontaktperson har demonstrativt visat att de inte vill att (mor och dotter) ska ha kontakt” skrev hon tidigare." [1]

Läs även en artikel skriven av Monica Antonsson

Socialtjänsten i Svalövs maktmissbruk

"Socialnämnden i Svalövs kommun har åter tagit en treårig flicka från hennes mamma, trots att domstolar gång på gång har underkänt kommunens beslut i frågan. Svalöv har nu bestämt att flickan tills vidare inte får ha någon kontakt med sin mamma."

 [1]

Det handlar om den lilla flickan som blev bortförd av sin biologiska mamma i Hörby tidigare i år. Ett ärende som vi har följt en hel del på denna blogg.

Inget LVU för flickan som försvann i Hörby
Den bortförda treåriga flickan från Hörby
Mamman till flickan i Hörby intervjuas
Replik till Malin Lernfelt: Barn är inga ägodelar
Karin Rebas skriver om flickan i Hörby
Det socialliberala gänget fortsätter att jaga mamman i Hörby
Kritik mot denna blogg
Funderingar kring flickan i Hörby

”Familjehemmet och Svalövs kontaktperson har demonstrativt visat att de inte vill att (mor och dotter) ska ha kontakt” skrev hon tidigare." [1]
Familjehemmet, eller fosterföräldrarna har köpt sitt hus från en av kontaktpersonerna hos socialtjänsten i Svalövs kommun, enligt anonym källa "till överpris". Själva husköpet mellan parterna går att styrka då lagfarter via lagfart (ägarbytesdokument).

Det så kallade "tantlobbyn" som består av några fd socionomer, författare, politiker, journalister m.m. ansåg att det var barnmisshandel av den biologiska mamman att föra bort sitt eget barn från ett umgänge. Hon gjorde detta pga att det inte verkade finnas något alternativ. Mamman hade vunnit vårdnad i domstolar och socialtjänsten i Svalöv hade blivit kritiserad att inte medverka till att återförena mamman med dottern.
Nu har myndigheterna och fosterfamiljen gjort "samma barnmisshandel" som de själva ansåg mamman utförde genom att utföra en handräckning och rycka dottern från sin mamma, som har levt tillsammans i ca 4 månader. Nu får inte dottern träffa sin mamma på minst tre månader.

Enligt tidigare inlägg och källor så har socialtjänsten i Svalöv lovat bort flickan till fosterfamiljen. Detta handlar om en mamma, som först blev anklagad att vara delaktig i barnmisshandel, men sedan visade sig att hon själv också blev misshandlad. En mamma som var ny här i Sverige och levde under hot och våld. Nu har hon brutit kontakten med den biologiska pappan och vunnit ensam vårdnad om dottern. Hon kämpar och gör allt vad hon kan för att återförenas med sin dotter men slåss mot korrupta myndigheter som utför maktmissbruk. Detta händer i Sverige, ett land som förespråkar demokrati och mänskliga rättigheter. Socialtjänsten är på fall, de klarar inte av att hantera sina ärenden. Staten måste gå in och rensa, städa upp all korruption. Återinför tjänstemanna ansvaret.

Demonstration i Ronneby mot Socialtjänstens omhändertagande av en flicka.

Idag demonstrerade man utanför stadshuset i Ronneby. Orsaken är att Socialtjänsten har omhändertagit en flicka efter att mamman inte mådde bra. Pappan som borde ha varit den som tog hand om flickan hade inget jobb och får därmed inte heller ta hand om dottern. Han har begränsat umgänge sedan i våras och Socialtjänsten och familjehemmet verkar motarbeta honom.

Förra veckan gick pappan ut med ett par video klipp, som visar upp hur det gick till vid det senaste umgänget och då dottern skulle överlämnas till fosterfamiljen.

Man förstår ju verkligen att dottern saknar sin pappa och helst av allt vill vara med honom. Det som händer här kan beskrivas som ren barnmisshandel.
Om det stämmer att orsaken är att pappan inte får ta hand om dottern på grund av att han inte har ett arbete så är detta rent sagt fruktansvärt.

Rymde från familjehem och nu fångad av ISIS

En 15- årig flicka som var fosterfamiljesplacerad vid Marks kommun lurade sina fosterföräldrar att hennes mamma hade sagt att det var okej att hon och hennes pojkvän åkte till Stockholm tillsammans. [1] De försvann den 31 maj och efter några dagar så befann de sig i Syrien. Flickan ångrade sig och har ringt hem till sina föräldrar. Men Socialtjänsten kan inte göra något.

" – Tyvärr kan vi inte göra något i nuläget. UD har ingen personal i Syrien, då det är inbördeskrig. Det är svårt att överhuvudtaget göra något, säger Henry Freij tf chef för individ och familjeomsorg i Mark." [2]

Nu visar det sig att ISIS har fångat paret och separerat dem ifrån varandra. [3]

Inget LVU för flickan som försvann i Hörby

Dök in på Monicas blogg och fann ett inlägg tillägnad en gratulation till flickan i Hörby och hennes mamma. [1] Det är flickan som mamman tog ifrån ett umgänge vid ett cafe i Hörby, slutet av maj i år.

Högsta Förvaltningsdomstolen har emellertid i dag, den 2 juli 2015 meddelat prövningstillstånd.

Något omedelbart omhändertagande av barnet ska alltså inte ske enligt 6§ i lagen om vård av unga "med särskilda bestämmelser av vård av unga i anslutning till avveckling av frivilligvård i familjehem".

"Högsta Förvaltningsdomstolen förordar att beslut om omedelbart omhändertagande tills vidare inte ska gälla."

LVU´t är alltså borta för flickan och mamman har vårdnaden. En längre artikel i Dagens Nyheter finns även här. [2]

Advokat Katarina Nordquist överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen. Hon anklagade socialnämnden och även familjehemmet för att motarbeta återföreningen mellan mor och dotter.

”Familjehemmet och Svalövs kontaktperson har demonstrativt visat att de inte vill att (mor och dotter) ska ha kontakt”, skrev hon i sin överklagan. Hon menar också att socialnämnden har lovat familjehemsföräldrarna att de helt ska få ta över vårdnaden om dottern.

”Om barnet återförs till familjehemmet är (Marias) möjligheter att återförenas med (dottern) med all säkerhet för all framtid spolierade” skriver advokaten.

Mamman och dotterna kommer att fortsätta hålla sig gömda. De har jagats av en grupp personer som utlyst hittelön för att finna flickan. Enligt mitt tycke så har familjehemmet brustit i mycket kring detta fall.

Läs även:

Den bortförda treåriga flickan från Hörby
Mamman till flickan i Hörby intervjuas
Replik till Malin Lernfelt: Barn är inga ägodelar
Karin Rebas skriver om flickan i Hörby
Det socialliberala gänget fortsätter att jaga mamman i Hörby
Kritik mot denna blogg
Funderingar kring flickan i Hörby

Dokumentär - Att ta ett barn

Sveriges Radio har sänt en dokumentär i två delar som handlar om Tobias kamp att få hem sitt barn som socialtjänsten har placerat hos ett familjehem. Tobias var med en tjej som blev gravid, och när hon födde barnet så visade det sig att hon inte kunde ta hand om pojken.
Tobias misstänkte att han kunde vara fadern och kontaktade socialtjänsten, han gjorde ett faderstest men socialtjänsten hade redan placerat pojken innan faderskapet var fastställt.





Denna dokumentär är skrämmande, men inte unik. Socialtjänsten sätter igång utredningar och motarbetar Tobias i tre år. Familjehemmet verkar tro att pojken kommer att stanna hos dem länge, och även de motarbetar Tobias.

Som tur är spelar Tobias in alla samtal med myndigheterna vilket har gett grund till denna dokumentär. Vi får höra hur socialtjänsten motarbetar Tobias och gör allt i sin makt för att stoppa en återförening mellan honom och hans son.

Tänk om Tobias inte hade spelat in dessa samtal, då hade det troligen varit kört för honom att återförenas med sin son. Och även då han spelade in så krävdes det att Sveriges Radio skulle göra denna dokumentär och flera olika domstolar för att ge Tobias rätt till en återförening. [1]

Jag har skrivit tidigare en del om ett fall i Hörby, där en mamma till sin treåriga flicka förde bort henne vid ett kontrollerat umgänge. [2]
Enligt det jag har läst mig till och hört så verkar även detta påminna och finnas likheter med fallet Tobias. En socialtjänst som har placerat ett barn vid tidig ålder hos ett familjehem och så gott som lovat fosterföräldrarna att barnet ska växa upp med dem. I detta fall så gick domstolarna den biologiska mammans linje och kritiserade socialtjänsten, men socialtjänsten struntade i detta.

Mer och mer kritik kommer fram om landets socialtjänster och hur de behandlar i många fall oskyldiga medborgare. Socialtjänsten har mandat att agera vid minsta oro och det är som om de står över alla vanliga lagar. De kan helt enkelt bryta mot lagen och inte ställas till svar för detta. Socialtjänsten kan få kritik från IVO eller JO, men denna kritik är tandlös och det finns inget tjänstemanna ansvar längre. De anställda kan alltså medvetet göra fel utan att de kan bli åtalade. Detta är fel i ett rättssamhälle och det är därför det blir som dessa fall. Runt om socialtjänsten bildas det maffia- liknande nätverk, där arbete, fritid, släkt och vänner blandas ihop.

Tobias kämpade och gick den rättsliga vägen, fick hjälp av media. Mamman i Hörby tog beslutet till slut att föra bort dottern på ett övervakat umgänge.

Av denna dokumentär, "Att ta ett barn" så kan vi lära oss att det inte går att lita på socialtjänsten. Den bevisar att om socialtjänsten har fått för sig något så står de fast vid detta även då allt tyder på att de har fel. Vi kan också lära oss hur viktigt det är att samla information och spela in samtal för att använda detta som bevis vid senare tillfällen.

Tantupproret och dess syfte?

Läste ett intressant inlägg hos Monica Antonsson´s blogg med rubriken "Blod är tjockare än vatten..." [1]
Inlägget handlade om vad hon kallade "Tantupproret", kring flickan som blev bortförd av sin biologiska mamma i Hörby:

"Barnets bild - varifrån kommer den? Familjehemmet? - visas nu överallt. Just det som vi alltid får höra att vi ska vara försiktiga med. De mest fanatiska tanterna samlar till och med in pengar till hittelön åt den som kan lämna upplysningar goda nog att barnet hittas. Och polisen som inte ens är säkra på att här har begåtts något brott!"

Jag kan inte annat än hålla med Monica i det hon skriver, tantupproret svartmålar den biologiska mamman och hänger ut flickan över nätet nu med en hittelönssumma, fast polisen inte vet om det har ägt rum något brott.

Det som kännertecknar detta gäng är att de är arroganta och tror sig veta bättre än alla andra. De säger sig ha insikt i fallet och läst på. Även tidningarna likt Dagens Nyheter har inte deras information, även då reportern har gjort en intervju med den biologiska mamman samt hennes advokat. [2]

Det som fick mig intresserad i fallet var en artikel i HD, jag fick det inte att gå ihop. Även där målades mamman upp som ett monster, informationen var hämtad från en tidigare artikel i Expressen skriven av Jenny Sonesson. Det jag inte fick ihop var att Förvaltningsrätten och Kammarrätten hade hävt LVU och kritiserat Socialtjänsten att motarbeta den biologiska mamman att återförenas med sin flicka. Tingsrätten hade dessutom gett den biologiska mamman vårdnaden och polis och åklagare hade lagt ner förundersökningen mot mammans bortförande av flickan från konditoriet eftersom hon inte hade gjort något olagligt.
Hur kan hela denna kedja hålla samman när den biologiska mamman utmålas som ett monster som har blivit dömd för att misshandla sin dotter? Och fortfarande anses olämplig för dottern?

Det finns en agenda bakom detta tantuppror, det handlar om tvångsadoption av LVU-barn som har blivit omhändertagna under ett års ålder. Det var just detta Jenny Sonesson skrev om i sin artikel i Expressen tidigare i år. [3]
En annan faktor är att de som kretsar inom tantupproret verkar känna familjehemmet och även en socialsekreterare vid socialtjänsten i Svalöv. Den lilla flickan har blivit en bricka i ett politisk spel och nu florerar hennes bild omkring på nätet med en lösensumma för den som kan hitta henne.

Monicas rubrik till hennes artikel var "Blod är tjockare än vatten...", och det stämmer. De flesta försöker att skaffa egna barn innan man adopterar någons annan. Det finns många exemplen där biologiska barn har utfört något fruktansvärt, men biologiska föräldrar släpper ändå inte banden till sitt barn oavsett vad han eller hon har gjort.
Vi har vittnat till många fd fosterbarn som har blivit vanvårdade hos fosterhem under 1900-talet. Jag tror att detta är ingen ovanlighet än idag. Ett "krångligt barn", kan vara svår att knyta an till, speciellt om man inte barnet är ens eget. Jag tror att det är vanligare med våld och bestraffning hos familjehemmen än vad vi anar.

Den biologiska mamman som hängs ut som ett monster för att hon hade oförmågan att skydda sitt barn från sin pappas misshandel. Mamman blev själv misshandlad och levde i en svår situation. Vilken insikt har tantupproret i hur det är att leva i ett förhållande där man blir misshandlad? Enligt mammans advokat så var hon själv ett offer, både flickan och mamman blev misshandlade.

Det som har hänt de senaste dagarna är att socialtjänsten i Svalöv har lagt LVU igen om flickan, och Förvaltningsrätten har gjort en bedömning att LVU´t ska vara tillfälligt. Om tantgänget skulle hitta flickan och återföra henne till familjehemmet så har Socialtjänsten fyra veckor på sig att lägga fram bevis till Förvalningsrätten att de har gjort rätt.

Jag tycker att den biologiska mammans advokat, Katarina Nordquist ska undersöka syftet med detta tantuppror, och hur det har påverkat flickan. Det är fel att vinkla informationen på detta sätt och använda flickan som en politisk bricka. Detta är inte för flickans bästa, det är en mob av arga tanter.

Läs även:

Den bortförda treåriga flickan från Hörby
Mamman till flickan i Hörby intervjuas
Replik till Malin Lernfelt: Barn är inga ägodelar
Karin Rebas skriver om flickan i Hörby
Det socialliberala gänget fortsätter att jaga mamman i Hörby
Kritik mot denna blogg

Kritik mot denna blogg

Jag har upptäckt att vissa personer har riktat kritik mot min blogg, eftersom jag uppmärksammar deras artiklar som smutskastar den biologiska mamman i Hörby och ställer mig emot deras agenda om att tvångsadoptera barn mot föräldrars vilja.

Personen som kritiserar min blogg säger att jag hänger ut människor, familjehem och socialtjänst, hotar dem? Hon kom till bloggen och började komentera, jag kände, ”jag orkar inte prata med denna kvinna” eftersom hon sa sig sitta på sanningen. Hur vet hon detta? Hur kan en utomstående ha sådan god insyn i ett ärende som är sekretessbelagt att hon kan säga sig veta sanningen? Det spelade ingen roll vad jag skrev, allt var fel och hon hade rätt.

Kvinnan som kritiserade min blogg är författare och skrivit ett antal böcker om barn och föreläser hos socialtjänsten. Hon är vän med Jenny Sonesson, fosterföräldrarna och en socialsekreterare vid socialtjänsten som handlägger ärendet om denna lilla flicka som de säger har rövats bort. Detta besvarar hennes ställningstagande och kan det t.om. vara så att det har begåtts tjänstefel eller sekretessbrott, eftersom hon säger sig ha insyn och veta sanningen?

Oavsett om hon har sett flickans journaler så har socialtjänsten i Svalöv fått skarp kritik då de har motarbetat en återförening mellan flickan och den biologiska mamman. Förvaltningsrätten och Kammarrätten har tagit bort LVU om flickan, polisen och åklagaren la ner förundersökningen eftersom mamman som ”rövade, / slet bort” den lilla flickan från umgängesträffen inte har gjort något olagligt.

Denna person som kritiserar min blogg tillsammans med ett gäng kompisar antar att jag är en person som är förtvivlad då socialtjänsten har tagit mina barn? Låt dessa individer tro detta, men detta stämmer inte.

Det är morsdag idag, jag hoppas den biologiska mamman har en bra stund tillsammans med sin dotter. I veckan är det förhandlingar i Förvaltningsrätten, de ska bedöma om socialtjänsten i Svalöv har gjort rätt genom att åter igen sätta LVU om barnet. Om ärendet läggs ner så borde ärendet vara avslutat.

Det socialliberala gänget fortsätter att jaga mamman i Hörby

Malin Lernfelt, Göteborgs Posten har skrivit ett till inlägg i ämnet att tvångsadoptera LVU barn. [1] Hon skriver dessutom att det finns en mob därute som hotar henne och hennes meningsfränden.

Det må vare inte helt omöjligt då dessa debattörer sätter fokus på är ett mycket känsligt ämne. Vilka föräldrar vill förlora vårdnaden och tvingas adoptera bort sina barn?

Fallet den lilla flickan i Hörby som debattörerna håller fram är ett utmärkt exempel på hur Socialtjänsten är en egen stat i staten och följer sina egna lagar. Varken Förvaltningsrätten, Kammarrätten eller Tingsrätten samt polisens åklagare kan stoppa socialtjänsten i Svalöv. Den socialliberala gänget utnyttjar och smutskastar den biologiska mamman som själv också är ett offer, var finns feminismen?
Det som kännertecknar Malin Lernfelt, Jenny Sonesson och Karin Rebas med flera är att man med ett tunnelseende endast lägger vikt och värderingar som gynnar fosterfamiljen. Ett tunnelseende många känner igen från handläggare hos socialtjänsten. Skrämmande är att dessa kvinnor sitter på maktpositioner och klankar ner på en ensam kvinna som själv är ett offer.

Socialtjänsten i Svalöv har återinsatt LVU på flickan, av denna anledning så söker även polisen efter henne. Dessförinnan så fanns inget brott, även då det socialliberala gänget använder uttryck som rövat, slita bort ect. Mamman och flickan gick in i ett konditori för att köpa något, slet hon bort flickan? I veckan kommer Förvaltningsrätten att besluta om socialtjänsten har gjort rätt angående att sätta LVU, om inte, kommer socialtjänsten i Svalöv att acceptera detta? Kommer det socialliberala gänget att acceptera detta? Jag är tveksam, man utnyttjar detta ärende för en agenda samtidigt som vissa i gänget verkar ha god kontakt med både familjehemmet och socialtjänsten i Svalöv.
Läs även:
Den bortförda treåriga flickan från Hörby
Mamman till flickan i Hörby intervjuas
Replik till Malin Lernfelt: Barn är inga ägodelar
Karin Rebas skriver om flickan i Hörby

Karin Rebas skriver om flickan i Hörby,

Ännu en vinklad artikel om flickan i Hörby, skriven av Karin Rebas för Västerbottens Kurien. [1]

Artikelförfattaren är Social Liberal och givetvis vän med Jenny Sonesson, folkpartist och vän med flickans fosterföräldrar. Innehållet är ungefär detsamma som tidigare artiklar skrivna av Jenny, Malin Lernfelt. Man målar upp den biologiska mamman som en brottsling och att rättsväsendet har gjort felaktiga beslut eftersom de kritiserar Socialtjänstens agerande. Förvaltningsrätten och Kammarrätten hävde LVU´t om flickan och Tingsrätten gav mamman ensam vårdnad. Polis och åklagare har lagt ner förundersökningen om misstanke om brott, men Socialtjänsten har återinsatt LVU, som ska till rätten under kommande vecka. [2]

Karin Rebas ställer sig kritisk till allt detta och förlitar sig blint på Socialtjänsten i Svalöv. Varför ska vi ha ett rättsväsende om Socialtjänsten kan leva efter egna lagar? Socialtjänsten blir då en egen stat i staten, något som liberaler borde frukta? Karin skriver,

”Om mamman hade gett flickan en örfil hade hon kunnat bli anmäld för misshandel. Men när hon utan någon som helst förberedelse sliter bort flickan från dem hon ser som sin familj är det oklart om ett brott har begåtts.” Antagligen genomtänkta ord, ”sliter bort flickan” låter dramatiskt. I Kvällsposten kan vi läsa, [3]

”– Flickan och mamman gick för att köpa något inne på konditoriet och sedan försvann de, säger Per Anders Norling på polisen i Lund till TT.”

Läs även:
Den bortförda treåriga flickan från Hörby
Mamman till flickan i Hörby intervjuas
Replik till Malin Lernfelt: Barn är inga ägodelar

Replik till Malin Lernfelt: Barn är inga ägodelar

Malin Lernfelt, ledarskrivbent hos Göteborgsposten har skrivit en artikel till fosterföräldrarna för den lilla flickan i Hörby vars biologiska mamma förde bort förra veckan. [1]. Artikeln är hyllad av facebook vännen, Jenny Sonesson som vi uppmärksammade i följande artiklar: [2], [3]

Artikeln tar ställning för fostermamman och en underliggande agenda, att tvångsadoptera bort barn som är tvångsomhändertagna enligt LVU. Artikeln innehåller ensidig information, troligen från Jenny Sonessons artikel ”Barn måste adopteras mot föräldrarnas vilja” [4].

Ett exempel ur hennes artikel:

”Trots att socialtjänsten gjort bedömningen att det i dagsläget är en risk för barnets hälsa att träffa de biologiska föräldrarna, trots politikerna i socialnämnden sagt nej till umgänge, och trots att Lunds tingsrätt skriver i sitt beslut att det är svårt att se hur "någon kan bryta sitt föräldraansvar mer än de har gjort", har både förvaltningsrätten och kammarrätten givit den biologiska mamman umgängesrätt.”

Det hon inte skriver är att både Förvaltningsrätten och Kammarrätten har hävt LVU´t mellan modern och dottern. Att Tingsrätten förra sommaren har gett den biologiska mamman ensam vårdnad över dottern. Socialtjänsten har fått kritik i detta fall eftersom man har motarbetat relationen mellan den biologiska mamman och flickan. Och polisen tog bort sin efterlysning efter flickan eftersom mamman inte hade gjort något brott då hon tog flickan bort från umgängesträffen.

När Dagens Nyheter gjorde en intervju med den biologiska mamman, [5] ansåg Jenny Sonesson att DN hade tagit ställning för henne. Det man gjorde var att lyfta fram den andra sidan, något som journalister normalt brukar göra. Varför är du så ensidig och färgad Malin Lernfelt?

I intervjun med den biologiska mamman så berättar hon att även hon blev misshandlad av pappan och att hon har brutit all kontakt med honom. Antagligen befann sig mamman i en svår situation och hade det svårt att komma loss. Var finns feminismen ni värnar om?

Ni talar om att sätta barnen i fokus, deras rättigheter osv. Var finns nätverkstänkadet, att hitta alternativa lösningar hos barnens närhet? Är inte detta bättre än att fylla ut ett tomrum hos barnlösa familjer? Du skriver,

”Alla som har eller någon gång har haft barn, eller som är insiktsfulla nog att förstå att barn inte är potatissäckar som man kan skicka runt hur som helst, borde förstå vilket trauma det innebär.”

Många barn behandlas idag som potatissäckar och skickas runt till olika barnhem. Dessa barn kostar samhället omkring 4000 kronor om dagen, varför? Varför är barn en handelsvara som vårdbolag och fosterfamiljer tjänar pengar på? Det är sannolik inte Hilton dessa barn bor på?

Och var finns rättssäkerheten hos de vuxna när varken Malin eller Jenny bryr sig om Förvaltningsrätten, Kammarrätten, Tingsrätten och Polisen? Socialtjänsten verkar bara ha kört på vilket de har fått kritik om. Vi kanske borde lägga ner hela rättsväsendet eftersom deras talan verkar inte finnas något värde i?

Mamman som förde bort flickan, detta är en konsekvens hur samhället har agerat mot henne. Enligt polisen har hon inte gjort något olagligt, låt dem få återförenas. Familjehemmets antagande var att ta hand om flickan, men inte för alltid. Det som verkar ha hänt är att fosterföräldrarna har fäst sig vid flickan, detta är inte omänskligt. Den biologiska mamman säger, ” – Nej, jag vill att hon ska kunna ha kontakt med dem (fosterföräldrar) också i framtiden.”

Ps: Barn är inga ägodelar, inte heller handelsvaror.

Mamman till flickan i Hörby intervjuas

Igår skrev jag ett längre inlägg om den lilla flickan från Hörby, [1] där jag kom fram att källan till den mest negativa informationen kom från en äldre artikel skriven av Jenny Sonesson [2], som är vän med fosterföräldrarna till flickan. Och troligen har hon fått informationen från fosterfamiljen som själva vill adoptera flickan.

Idag fann jag att Dagens Nyheter har gjort en intervju med den biologiska mamman, där vi även kan läsa följande: [3].

"I mars i år beslutade tingsrätten i Lund att Maria interimistiskt ska ha kvar vårdnaden om sin dotter och riktade hård kritik mot socialnämnden för att ärendet i onödan har dragit ut på tiden. ”Enligt tingsrättens bedömning har socialnämnden genom sitt agerande inte underlättat för (dottern) att knyta an till sin mamma och den processen har dragit ut på tiden alltför länge”, skriver tingsrätten."

Mamman berättar även att Socialtjänsten har motarbetat henne, "– De har aldrig arbetat för att min dotter ska kunna flytta hem. Jag har samarbetat med dem, men de gjorde ingenting, säger hon."

Mamman berättar vidare att även hon blev misshandlad av pappan till dottern och att hon befann sig i en situation som hon hade svårt att ta sig ur, samt att hon inte har någon avsikt att bryta dotterns kontakt med fosterföräldrarna. "– Nej, jag vill att hon ska kunna ha kontakt med dem också i framtiden, säger Maria."

Jenny Sonesson har reagerat på denna artikel via sitt twitterkonto:

Vad menar Jenny Sonesson med detta? Är det fel av Dagens Nyheter att ta fram båda sidorna av historien, eller är det endast hennes variation som gäller? Jenny Sonesson har arbetat som pressekreterare hos EU-ministern Birgitta Ohlsson och på Folkpartiets riksdagskansli. Som politiker och en offentlig person, representant av demokrati så borde hon tänka sig för.

Den bortförda treåriga flickan från Hörby

En treårig flicka har blivit bortförd av sin biologiska mamma vid konditori Boijertz i Hörby, fredagen den 22 maj. Polisen gick ut på Facebook och ville ha information från allmänheten, men reaktionen blev så stor att polisen valde att plocka bort inlägget.

“– Det var ett misstag av oss att använda Facebook i det här ärendet. Det var tänkt som ett komplement, ett sätt att få in uppgifter från de som kanske hört eller sett något. Men vi hade för bråttom. Vi kan bara förtydliga att det inte finns någon brottsmisstanke och att vi inte borde lagt ut det första inlägget, säger Patrik Isacsson, lokalpolisområdeschef Ringsjöbygden.” [1]

Historien började 2012, Socialtjänsten gjorde ett oanmält hembesök och hittade flickan som då var fyra månader gammal, “som var så misskött och apatisk att hon verkade död.” [2]
Fadern ska enligt artikeln i Helsingborgs Dagblad ha misshandlat flickan sedan födseln, “Enligt den dom som Lunds tingsrätt så småningom skulle meddela slog och nöp den biologiska pappan flickan så att hon fick stora blåmärken över hela kroppen. Vid ett tillfälle bröt han avsiktligt av den lilla babyns lårben. I februari 2013 dömdes pappan till två och ett halvt års fängelse för grov misshandel och grov fridskränkning.”
Mamman ska även hon ha blivit dömd för misshandel eftersom hon inte tog flickan till sjukhuset.

Om man läser vidare i Helsingborgs Dagblad så finner vi att mamman idag har vårdnaden över flickan. Hösten 2013 faställde både Förvaltningsrätten och Kammarrätten att omhändertagandet enligt LVU skulle upphöra. Mamman väckte även talan hos Tingsrätten och fick ensam vårdnad om flickan.

Personligen fick jag inte riktigt ihop detta från början. Om pappan medvetet har knäckt flickans ben och mamman varken ingrep eller tog flickan till sjukhus hur kan då mamman både få vårdnaden samt vinna bort LVU i både Förvaltningsrätten och Kammarrätten? Enligt domstolarna så ska även Socialtjänsten arbeta på att återförena flickan med sin biologiska mamma.

Enligt Sydsvenskan [3] säger mammans advokat,
“Nu hävdar advokat Katarina Nordqvist, mammans juridiska ombud i en rad domstolsprocesser, att socialtjänsten i hemkommunen aktivt motarbetat en återförening mellan den biologiska mamman och flickan.
– De är rabiata i det här ärendet, säger Katarina Nordqvist....”

“Socialtjänsten tyckte fortfarande inte att mamman skulle få ta hand om sitt barn. Men i förvaltningsdomstolen fick tjänstemännen kritik för att de inte bäddat för en återförening. Domstolen slog också fast att mamman hade rätt till umgänge i närvaro av socialtjänsten.”

Nu verkar det som om att Socialtjänsten har motarbetat återföreningen mellan den biologiska mamman och flickan. Två domstolar har nekat Socialtjänsten LVU, En annan domstol har get mamman vårdnaden samt kritiserat Socialtjänsten att motarbeta återförening mellan mamman och flickan. Och, polisen har plockat bort sin efterlysning på Facebook eftersom de säger att mamman inte har gjort något brott att föra bort flickan från konditoriet.

Om man återgår till artikeln i Helsingborgs Dagblad, [1] så har Olle Lönnaeus målat upp en bild där de biologiska föräldrarna har betett sig som monster. Om det stämmer det som står i artikeln så anser t.om. jag att de har förbrukat sin rätt till att ha vårdnaden över sitt barn. Men om vi granskar källan till denna artikel så finner vi att informationen troligen kommer från en annan artikel i Expressen, [4], “Barn måste adopteras mot föräldrarnas vilja”, skriven av en fd socialsekreterar, Jenny Sonesson.

“Socialtjänsten i Svalöv gjorde 2012 ett oanmält hembesök i en villa efter att anmälan från BVC inkommit. De hittar ett fyra månader gammalt spädbarn som är blekt och apatiskt. Socialsekreterarna tror först att flickan är död. På akuten upptäcks att barnet har blåmärken och ett brutet lårben. Vid polisförhör framkommer det att flickan, som vi kan kalla Johanna, blivit misshandlad av sin pappa sedan födseln. Han har nupit, bitit och vid upprepade tillfällen slagit flickan. En kväll la fadern det nakna spädbarnet på klinkergolvet i badrummet och slog med knuten näve rakt i dotterns mage. Modern stod i dörröppningen utan att ingripa. Vid ett annat tillfälle böjer fadern ett av Johannas ben.” [4]

Jenny Sonesson har en agenda och jobbar för att kunna tvångsadoptera barn utan föräldrars vilja. Hon är dessutom vänn med flickans både fosterföräldrar över Facebook. Och fosterföräldrarna verkar även själva jobba för att adoptera flickan från den biologiska mamman.

Så källan till artiklarna som sprids där flickan föräldrar målas upp som monster, hänvisas härmed till Jenny Sonesson (fd socialsekreterare) som troligen har fått informationen från fosterföräldrarna som vill få bort den biologiska mamman ur flickan liv.