Malin Lernfelt, ledarskrivbent hos Göteborgsposten har skrivit en artikel till fosterföräldrarna för den lilla flickan i Hörby vars biologiska mamma förde bort förra veckan. [1]. Artikeln är hyllad av facebook vännen, Jenny Sonesson som vi uppmärksammade i följande artiklar: [2], [3]
Artikeln tar ställning för fostermamman och en underliggande agenda, att tvångsadoptera bort barn som är tvångsomhändertagna enligt LVU. Artikeln innehåller ensidig information, troligen från Jenny Sonessons artikel ”Barn måste adopteras mot föräldrarnas vilja” [4].
Ett exempel ur hennes artikel:
”Trots att socialtjänsten gjort bedömningen att det i dagsläget är en risk för barnets hälsa att träffa de biologiska föräldrarna, trots politikerna i socialnämnden sagt nej till umgänge, och trots att Lunds tingsrätt skriver i sitt beslut att det är svårt att se hur "någon kan bryta sitt föräldraansvar mer än de har gjort", har både förvaltningsrätten och kammarrätten givit den biologiska mamman umgängesrätt.”
Det hon inte skriver är att både Förvaltningsrätten och Kammarrätten har hävt LVU´t mellan modern och dottern. Att Tingsrätten förra sommaren har gett den biologiska mamman ensam vårdnad över dottern. Socialtjänsten har fått kritik i detta fall eftersom man har motarbetat relationen mellan den biologiska mamman och flickan. Och polisen tog bort sin efterlysning efter flickan eftersom mamman inte hade gjort något brott då hon tog flickan bort från umgängesträffen.
När Dagens Nyheter gjorde en intervju med den biologiska mamman, [5] ansåg Jenny Sonesson att DN hade tagit ställning för henne. Det man gjorde var att lyfta fram den andra sidan, något som journalister normalt brukar göra. Varför är du så ensidig och färgad Malin Lernfelt?
I intervjun med den biologiska mamman så berättar hon att även hon blev misshandlad av pappan och att hon har brutit all kontakt med honom. Antagligen befann sig mamman i en svår situation och hade det svårt att komma loss. Var finns feminismen ni värnar om?
Ni talar om att sätta barnen i fokus, deras rättigheter osv. Var finns nätverkstänkadet, att hitta alternativa lösningar hos barnens närhet? Är inte detta bättre än att fylla ut ett tomrum hos barnlösa familjer? Du skriver,
”Alla som har eller någon gång har haft barn, eller som är insiktsfulla nog att förstå att barn inte är potatissäckar som man kan skicka runt hur som helst, borde förstå vilket trauma det innebär.”
Många barn behandlas idag som potatissäckar och skickas runt till olika barnhem. Dessa barn kostar samhället omkring 4000 kronor om dagen, varför? Varför är barn en handelsvara som vårdbolag och fosterfamiljer tjänar pengar på? Det är sannolik inte Hilton dessa barn bor på?
Och var finns rättssäkerheten hos de vuxna när varken Malin eller Jenny bryr sig om Förvaltningsrätten, Kammarrätten, Tingsrätten och Polisen? Socialtjänsten verkar bara ha kört på vilket de har fått kritik om. Vi kanske borde lägga ner hela rättsväsendet eftersom deras talan verkar inte finnas något värde i?
Mamman som förde bort flickan, detta är en konsekvens hur samhället har agerat mot henne. Enligt polisen har hon inte gjort något olagligt, låt dem få återförenas. Familjehemmets antagande var att ta hand om flickan, men inte för alltid. Det som verkar ha hänt är att fosterföräldrarna har fäst sig vid flickan, detta är inte omänskligt. Den biologiska mamman säger, ” – Nej, jag vill att hon ska kunna ha kontakt med dem (fosterföräldrar) också i framtiden.”
Ps: Barn är inga ägodelar, inte heller handelsvaror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar