Tantupproret och dess syfte?

Läste ett intressant inlägg hos Monica Antonsson´s blogg med rubriken "Blod är tjockare än vatten..." [1]
Inlägget handlade om vad hon kallade "Tantupproret", kring flickan som blev bortförd av sin biologiska mamma i Hörby:

"Barnets bild - varifrån kommer den? Familjehemmet? - visas nu överallt. Just det som vi alltid får höra att vi ska vara försiktiga med. De mest fanatiska tanterna samlar till och med in pengar till hittelön åt den som kan lämna upplysningar goda nog att barnet hittas. Och polisen som inte ens är säkra på att här har begåtts något brott!"

Jag kan inte annat än hålla med Monica i det hon skriver, tantupproret svartmålar den biologiska mamman och hänger ut flickan över nätet nu med en hittelönssumma, fast polisen inte vet om det har ägt rum något brott.

Det som kännertecknar detta gäng är att de är arroganta och tror sig veta bättre än alla andra. De säger sig ha insikt i fallet och läst på. Även tidningarna likt Dagens Nyheter har inte deras information, även då reportern har gjort en intervju med den biologiska mamman samt hennes advokat. [2]

Det som fick mig intresserad i fallet var en artikel i HD, jag fick det inte att gå ihop. Även där målades mamman upp som ett monster, informationen var hämtad från en tidigare artikel i Expressen skriven av Jenny Sonesson. Det jag inte fick ihop var att Förvaltningsrätten och Kammarrätten hade hävt LVU och kritiserat Socialtjänsten att motarbeta den biologiska mamman att återförenas med sin flicka. Tingsrätten hade dessutom gett den biologiska mamman vårdnaden och polis och åklagare hade lagt ner förundersökningen mot mammans bortförande av flickan från konditoriet eftersom hon inte hade gjort något olagligt.
Hur kan hela denna kedja hålla samman när den biologiska mamman utmålas som ett monster som har blivit dömd för att misshandla sin dotter? Och fortfarande anses olämplig för dottern?

Det finns en agenda bakom detta tantuppror, det handlar om tvångsadoption av LVU-barn som har blivit omhändertagna under ett års ålder. Det var just detta Jenny Sonesson skrev om i sin artikel i Expressen tidigare i år. [3]
En annan faktor är att de som kretsar inom tantupproret verkar känna familjehemmet och även en socialsekreterare vid socialtjänsten i Svalöv. Den lilla flickan har blivit en bricka i ett politisk spel och nu florerar hennes bild omkring på nätet med en lösensumma för den som kan hitta henne.

Monicas rubrik till hennes artikel var "Blod är tjockare än vatten...", och det stämmer. De flesta försöker att skaffa egna barn innan man adopterar någons annan. Det finns många exemplen där biologiska barn har utfört något fruktansvärt, men biologiska föräldrar släpper ändå inte banden till sitt barn oavsett vad han eller hon har gjort.
Vi har vittnat till många fd fosterbarn som har blivit vanvårdade hos fosterhem under 1900-talet. Jag tror att detta är ingen ovanlighet än idag. Ett "krångligt barn", kan vara svår att knyta an till, speciellt om man inte barnet är ens eget. Jag tror att det är vanligare med våld och bestraffning hos familjehemmen än vad vi anar.

Den biologiska mamman som hängs ut som ett monster för att hon hade oförmågan att skydda sitt barn från sin pappas misshandel. Mamman blev själv misshandlad och levde i en svår situation. Vilken insikt har tantupproret i hur det är att leva i ett förhållande där man blir misshandlad? Enligt mammans advokat så var hon själv ett offer, både flickan och mamman blev misshandlade.

Det som har hänt de senaste dagarna är att socialtjänsten i Svalöv har lagt LVU igen om flickan, och Förvaltningsrätten har gjort en bedömning att LVU´t ska vara tillfälligt. Om tantgänget skulle hitta flickan och återföra henne till familjehemmet så har Socialtjänsten fyra veckor på sig att lägga fram bevis till Förvalningsrätten att de har gjort rätt.

Jag tycker att den biologiska mammans advokat, Katarina Nordquist ska undersöka syftet med detta tantuppror, och hur det har påverkat flickan. Det är fel att vinkla informationen på detta sätt och använda flickan som en politisk bricka. Detta är inte för flickans bästa, det är en mob av arga tanter.

Läs även:

Den bortförda treåriga flickan från Hörby
Mamman till flickan i Hörby intervjuas
Replik till Malin Lernfelt: Barn är inga ägodelar
Karin Rebas skriver om flickan i Hörby
Det socialliberala gänget fortsätter att jaga mamman i Hörby
Kritik mot denna blogg

Kritik mot denna blogg

Jag har upptäckt att vissa personer har riktat kritik mot min blogg, eftersom jag uppmärksammar deras artiklar som smutskastar den biologiska mamman i Hörby och ställer mig emot deras agenda om att tvångsadoptera barn mot föräldrars vilja.

Personen som kritiserar min blogg säger att jag hänger ut människor, familjehem och socialtjänst, hotar dem? Hon kom till bloggen och började komentera, jag kände, ”jag orkar inte prata med denna kvinna” eftersom hon sa sig sitta på sanningen. Hur vet hon detta? Hur kan en utomstående ha sådan god insyn i ett ärende som är sekretessbelagt att hon kan säga sig veta sanningen? Det spelade ingen roll vad jag skrev, allt var fel och hon hade rätt.

Kvinnan som kritiserade min blogg är författare och skrivit ett antal böcker om barn och föreläser hos socialtjänsten. Hon är vän med Jenny Sonesson, fosterföräldrarna och en socialsekreterare vid socialtjänsten som handlägger ärendet om denna lilla flicka som de säger har rövats bort. Detta besvarar hennes ställningstagande och kan det t.om. vara så att det har begåtts tjänstefel eller sekretessbrott, eftersom hon säger sig ha insyn och veta sanningen?

Oavsett om hon har sett flickans journaler så har socialtjänsten i Svalöv fått skarp kritik då de har motarbetat en återförening mellan flickan och den biologiska mamman. Förvaltningsrätten och Kammarrätten har tagit bort LVU om flickan, polisen och åklagaren la ner förundersökningen eftersom mamman som ”rövade, / slet bort” den lilla flickan från umgängesträffen inte har gjort något olagligt.

Denna person som kritiserar min blogg tillsammans med ett gäng kompisar antar att jag är en person som är förtvivlad då socialtjänsten har tagit mina barn? Låt dessa individer tro detta, men detta stämmer inte.

Det är morsdag idag, jag hoppas den biologiska mamman har en bra stund tillsammans med sin dotter. I veckan är det förhandlingar i Förvaltningsrätten, de ska bedöma om socialtjänsten i Svalöv har gjort rätt genom att åter igen sätta LVU om barnet. Om ärendet läggs ner så borde ärendet vara avslutat.

Replik till Malin Lernfelt: Barn är inga ägodelar

Malin Lernfelt, ledarskrivbent hos Göteborgsposten har skrivit en artikel till fosterföräldrarna för den lilla flickan i Hörby vars biologiska mamma förde bort förra veckan. [1]. Artikeln är hyllad av facebook vännen, Jenny Sonesson som vi uppmärksammade i följande artiklar: [2], [3]

Artikeln tar ställning för fostermamman och en underliggande agenda, att tvångsadoptera bort barn som är tvångsomhändertagna enligt LVU. Artikeln innehåller ensidig information, troligen från Jenny Sonessons artikel ”Barn måste adopteras mot föräldrarnas vilja” [4].

Ett exempel ur hennes artikel:

”Trots att socialtjänsten gjort bedömningen att det i dagsläget är en risk för barnets hälsa att träffa de biologiska föräldrarna, trots politikerna i socialnämnden sagt nej till umgänge, och trots att Lunds tingsrätt skriver i sitt beslut att det är svårt att se hur "någon kan bryta sitt föräldraansvar mer än de har gjort", har både förvaltningsrätten och kammarrätten givit den biologiska mamman umgängesrätt.”

Det hon inte skriver är att både Förvaltningsrätten och Kammarrätten har hävt LVU´t mellan modern och dottern. Att Tingsrätten förra sommaren har gett den biologiska mamman ensam vårdnad över dottern. Socialtjänsten har fått kritik i detta fall eftersom man har motarbetat relationen mellan den biologiska mamman och flickan. Och polisen tog bort sin efterlysning efter flickan eftersom mamman inte hade gjort något brott då hon tog flickan bort från umgängesträffen.

När Dagens Nyheter gjorde en intervju med den biologiska mamman, [5] ansåg Jenny Sonesson att DN hade tagit ställning för henne. Det man gjorde var att lyfta fram den andra sidan, något som journalister normalt brukar göra. Varför är du så ensidig och färgad Malin Lernfelt?

I intervjun med den biologiska mamman så berättar hon att även hon blev misshandlad av pappan och att hon har brutit all kontakt med honom. Antagligen befann sig mamman i en svår situation och hade det svårt att komma loss. Var finns feminismen ni värnar om?

Ni talar om att sätta barnen i fokus, deras rättigheter osv. Var finns nätverkstänkadet, att hitta alternativa lösningar hos barnens närhet? Är inte detta bättre än att fylla ut ett tomrum hos barnlösa familjer? Du skriver,

”Alla som har eller någon gång har haft barn, eller som är insiktsfulla nog att förstå att barn inte är potatissäckar som man kan skicka runt hur som helst, borde förstå vilket trauma det innebär.”

Många barn behandlas idag som potatissäckar och skickas runt till olika barnhem. Dessa barn kostar samhället omkring 4000 kronor om dagen, varför? Varför är barn en handelsvara som vårdbolag och fosterfamiljer tjänar pengar på? Det är sannolik inte Hilton dessa barn bor på?

Och var finns rättssäkerheten hos de vuxna när varken Malin eller Jenny bryr sig om Förvaltningsrätten, Kammarrätten, Tingsrätten och Polisen? Socialtjänsten verkar bara ha kört på vilket de har fått kritik om. Vi kanske borde lägga ner hela rättsväsendet eftersom deras talan verkar inte finnas något värde i?

Mamman som förde bort flickan, detta är en konsekvens hur samhället har agerat mot henne. Enligt polisen har hon inte gjort något olagligt, låt dem få återförenas. Familjehemmets antagande var att ta hand om flickan, men inte för alltid. Det som verkar ha hänt är att fosterföräldrarna har fäst sig vid flickan, detta är inte omänskligt. Den biologiska mamman säger, ” – Nej, jag vill att hon ska kunna ha kontakt med dem (fosterföräldrar) också i framtiden.”

Ps: Barn är inga ägodelar, inte heller handelsvaror.

Socialtjänsten hinner inte utreda fosterfamiljers lämplighet

I detta repotage berättar man att fler vill bli fosterföräldrar till omhändertagna barn i Karlskoga. Det är så pass många att socialtjänsten inte hinner med att utreda om föräldrarna är lämpliga.
En annan sak jag reagerar på i denna intervju är när reportern frågar fostermamman, att om åtta år så kommer detta barn att vara tio, hur kommer din familj att se ut då? Kommer du att ha fler barn?
Fostermamman säger, det hoppas jag verkligen, så många vi får plats med.

Socialtjänstens mål med LVU fall bör alltid vara att man vill återförena barnen med sina biologiska föräldrar. Det känns som om kvinnan i detta repotage och journalisten, först ser att detta barn fortfarande är kvar i familjen om åtta år? Sen önskar kvinnan att det har kommit in fler barn som hon ska ta hand om?
I min värld så borde man inte hoppas på att barn far illa. Fosterhem, fosterföräldrar är en temporär lösning och inte permanent.

Postade tidigare idag en längre intervju med Jur. kand med lic. Siv Westerberg och Jur.kand Jenny Beltrán om Socialtjänsten och dess brister i det svenska samhället. [1]
Där berättade man om tre kategorier bland fosterföräldrar:

1. Psykopater, många gånger kriminell bakgrund som funnit att det går att tjäna pengar på fosterbarn.
2. Föräldrar med 3-4 barn där mamman helst av allt vill vara en hemmafru men inte har råd. 3. Barnlösa föräldrar som istället för adoption söker sig till Socialtjänsten för att ta hand om ett barn.

Kvinnan i detta reportage säger även:
– Det finns ju inga restriktioner kring om man är gift, sambo, eller ensamstående. Men de här barnen finns.

Även detta känns märkvärdigt att man tar upp i reportaget. Troligen finns det inga restriktioner kring någonting eftersom Socialtjänsten i Karlskoga inte hinner med att utreda fosterföräldrar om de verkligen är lämpliga?

Läs artikeln: Sveriges Radio

Ett starkt inlägg i Europa Domstolen

Ett starkt inlägg i Europa Domstolen om det som motsvarar LVU i England.

LVU- lagen ska förändras

Håkan Ceder, utredare säger att lagen om tvångsvård av barn inte har förändrats på 30 år. I de nya förslagen så kommer man se över om vårdnaden lättare ska kunna föras över till fosterföräldrar.

Men eftersom LVU-placeringen ska omprövas regelbundet innebär det att barnen tvingas växa upp med ovissheten om var de ska bo och vem som ska ta hand om dem. Det är detta som utredningen ska försöka råda bot på.

– Utgångspunkten är att minska otryggheten och osäkerheten för barnet, säger Håkan Ceder.

Han ska bland annat undersöka hur familjehemmen oftare ska kunna överta vårdnaden av barnen. Frågan är känslig eftersom det ofta sker emot de biologiska föräldrarnas vilja.

Källa: Dagens Nyheter