Tantupproret och dess syfte?

Läste ett intressant inlägg hos Monica Antonsson´s blogg med rubriken "Blod är tjockare än vatten..." [1]
Inlägget handlade om vad hon kallade "Tantupproret", kring flickan som blev bortförd av sin biologiska mamma i Hörby:

"Barnets bild - varifrån kommer den? Familjehemmet? - visas nu överallt. Just det som vi alltid får höra att vi ska vara försiktiga med. De mest fanatiska tanterna samlar till och med in pengar till hittelön åt den som kan lämna upplysningar goda nog att barnet hittas. Och polisen som inte ens är säkra på att här har begåtts något brott!"

Jag kan inte annat än hålla med Monica i det hon skriver, tantupproret svartmålar den biologiska mamman och hänger ut flickan över nätet nu med en hittelönssumma, fast polisen inte vet om det har ägt rum något brott.

Det som kännertecknar detta gäng är att de är arroganta och tror sig veta bättre än alla andra. De säger sig ha insikt i fallet och läst på. Även tidningarna likt Dagens Nyheter har inte deras information, även då reportern har gjort en intervju med den biologiska mamman samt hennes advokat. [2]

Det som fick mig intresserad i fallet var en artikel i HD, jag fick det inte att gå ihop. Även där målades mamman upp som ett monster, informationen var hämtad från en tidigare artikel i Expressen skriven av Jenny Sonesson. Det jag inte fick ihop var att Förvaltningsrätten och Kammarrätten hade hävt LVU och kritiserat Socialtjänsten att motarbeta den biologiska mamman att återförenas med sin flicka. Tingsrätten hade dessutom gett den biologiska mamman vårdnaden och polis och åklagare hade lagt ner förundersökningen mot mammans bortförande av flickan från konditoriet eftersom hon inte hade gjort något olagligt.
Hur kan hela denna kedja hålla samman när den biologiska mamman utmålas som ett monster som har blivit dömd för att misshandla sin dotter? Och fortfarande anses olämplig för dottern?

Det finns en agenda bakom detta tantuppror, det handlar om tvångsadoption av LVU-barn som har blivit omhändertagna under ett års ålder. Det var just detta Jenny Sonesson skrev om i sin artikel i Expressen tidigare i år. [3]
En annan faktor är att de som kretsar inom tantupproret verkar känna familjehemmet och även en socialsekreterare vid socialtjänsten i Svalöv. Den lilla flickan har blivit en bricka i ett politisk spel och nu florerar hennes bild omkring på nätet med en lösensumma för den som kan hitta henne.

Monicas rubrik till hennes artikel var "Blod är tjockare än vatten...", och det stämmer. De flesta försöker att skaffa egna barn innan man adopterar någons annan. Det finns många exemplen där biologiska barn har utfört något fruktansvärt, men biologiska föräldrar släpper ändå inte banden till sitt barn oavsett vad han eller hon har gjort.
Vi har vittnat till många fd fosterbarn som har blivit vanvårdade hos fosterhem under 1900-talet. Jag tror att detta är ingen ovanlighet än idag. Ett "krångligt barn", kan vara svår att knyta an till, speciellt om man inte barnet är ens eget. Jag tror att det är vanligare med våld och bestraffning hos familjehemmen än vad vi anar.

Den biologiska mamman som hängs ut som ett monster för att hon hade oförmågan att skydda sitt barn från sin pappas misshandel. Mamman blev själv misshandlad och levde i en svår situation. Vilken insikt har tantupproret i hur det är att leva i ett förhållande där man blir misshandlad? Enligt mammans advokat så var hon själv ett offer, både flickan och mamman blev misshandlade.

Det som har hänt de senaste dagarna är att socialtjänsten i Svalöv har lagt LVU igen om flickan, och Förvaltningsrätten har gjort en bedömning att LVU´t ska vara tillfälligt. Om tantgänget skulle hitta flickan och återföra henne till familjehemmet så har Socialtjänsten fyra veckor på sig att lägga fram bevis till Förvalningsrätten att de har gjort rätt.

Jag tycker att den biologiska mammans advokat, Katarina Nordquist ska undersöka syftet med detta tantuppror, och hur det har påverkat flickan. Det är fel att vinkla informationen på detta sätt och använda flickan som en politisk bricka. Detta är inte för flickans bästa, det är en mob av arga tanter.

Läs även:

Den bortförda treåriga flickan från Hörby
Mamman till flickan i Hörby intervjuas
Replik till Malin Lernfelt: Barn är inga ägodelar
Karin Rebas skriver om flickan i Hörby
Det socialliberala gänget fortsätter att jaga mamman i Hörby
Kritik mot denna blogg