IVO riktar kritik mot Socialnämnden i Bollnäs

I somras så skrev jag ett inlägg om Tobias, ett ärende som P1 dokumentär uppmärksammade. [1
Nu riktar IVO stark kritik mot Socialnämnden i Bollnäs. [2]

IVO har granskat ärendet vid två tillfällen. Första gången, efter anmälningar gjorda av Tobias närstående, beslutade myndigheten att inte rikta någon kritik mot socialnämnden.

Men efter P1 Dokumentär:s granskning av fallet förra året, startade IVO en ny tillsyn och den här gången är kritiken hård.

Problemet är att det som har hänt Tobias inte är unikt, det finns många liknande fall och där socialtjänsten inte följer sina regelböcker. Ivo la ner den första utredningen mot socialnämnden, vilket de brukar göra. Här krävdes det kanske en nästan två timmars lång dokumentär producerad av P1, och för att Sveriges Radio skulle ta tag i detta så hade Tobias spelat in alla sina samtal med socialsekreterarna, samt att dokumentären uppmärksammades i de flesta största medierna.

Ivo riktar nu kritik mot Socialnämnden i Bollnäs, har de hittat ny information efter P1´s dokumentär eller kände de sig helt enkelt tvugna?
Ivo har en hög ribba när det gäller att ta till sig anmälningar från klienter. Oftast händer det ingenting, likt fallet Tobias innan Sveriges Radio var inblandade. Många av de anställda hos Ivo är socionomer, fd socialsekreterare. Detta kan vara bra, men samtidigt inte speciellt bra. Ivo är inget oberoende organisation står utanför, de är en del av våra myndigheter och visst, de vill att allt ska fungera. Samtidigt så fungerar de som ett filter, där man lägger locket på och blockerar klagomål in i det längsta, tills de känner sig tvingade att utveckla någon form av formell kritik.

Men det slutar inte här, de som har gjort fel blir inte direkt bestraffade. Det finns inget direkt tjänstemanna ansvar. Det händer att socialsekreterare får sparken, även socialchefer. Ibland väljer de själva att säga upp sig innan Ivo har fått klar sin utredning. De byter därefter bara kommun, det lider brist på socialsekreterare och socionomer. Det finns t.om. exemplen på socialchefer som har gjort fel, men ändå får betalt för att de säger upp sig.

Dokumentär: For My Children

For My Children 4gb eng-svenska from jerzy donus on Vimeo.

En mycket stark dokumentär gjord av Jerzy Donus som tar oss med ut till samhällets mest utsatta. Det handlar om föräldrar som känner sig orättvist behandlade och deras barn som Socialtjänsten har omhändertagit genom LVU, utan riktiga grunder. Dokumentären släpptes i maj 2015, men nu finns den fri i full längd över internet. Tanken var nog att försöka sälja in filmen till någon av de större tv-kanalerna i Sverige, men de verkar inte vilja visa den då de ansåg att detta inte är en dokumentär.
For My Children har vunnit flera priser och blivit uppmärksammad runt om i världen på olika filmfestivaler, bl.a. Att svensk media avfärdar filmen och anser att detta inte är en dokumentär beror nog snarare på att ämnet är känsligt. Man vill helt enkelt inte att majoriteten av det svenska folket ska veta om vad som pågår bakom kulisserna, vilket rättsosäkert samhälle vi lever i. Därför är denna dokumentär extra viktig, att ni tittar på den och sprider den vidare.

For My Children´s hemsida

Funderingar kring flickan i Hörby

Några funderingar kring flickan i Hörby, vars mamma förde bort vid en övervakad umgänge med socialtjänsten. [1]

Har följt kommentarer på Monica Antonssons blogg, en som kallar sig Froojd. [2] Personen skriver att familjehemmet köpte socialsekreterarens hus, samma socialsekreterare som handlade ärendet om flickan som familjehemmet hade tagit hand om. Kollade upp det via lagfart, och det stämmer. En person med samma namn som arbetar hos Socialtjänsten i Svalöv sålde huset februari 2013 till familjehemmet flickan bodde vid.

En annan reflektion, har följt vissa trådar på nätet. Enligt Förvaltningsrätten och Kammarrätten hade man tagit bort LVU och Tingsrätten har givit mamman vårdnaden. Socialtjänsten skulle arbeta med att återförena flickan till sin mamma. Om jag har förstått det rätt så arbetade socialtjänsten istället för uppmaning om återförening till att förhala och separera mamman från sin dotter.
Jenny Sonesson skrev en artikel i Expressen "Barn måste adopteras mot föräldrarnas vilja" [3] som publicerades den 13 april 2015, alltså långt innan mamman förde bort flickan. Jenny är vän med fosterfamiljen och fostermamman har marknadsfört denna artikel på hennes Facebook-sida.
Artikeln tar upp det aktuella fall om flickan och artikeln är skriven som propaganda där man vill tvångsadoptera bort barn. Mamman återspeglas väldigt negativt. Är fosterfamiljen intresserade att skapa en kontakt mellan flickan och hennes biologiska mamma?

En fosterhemsplacering ska vara temporär och Socialtjänsten uppgift är att återföra barn till sina biologiska föräldrar. Men det verkar som att fosterfamiljen har knytit ann till flickan, som om hon är deras egen. Jag förstår att detta kan hända, helt naturligt att man lär sig älska ett barn som bor tillsammans och växer upp hos en. Problemet är när det blir denna konflikt och även andra intressen blandas in. Allt från politisk propaganda till föreläsare som vill sälja böcker. Ett annat problem må vara att familjehemmets nätverk är allt för integrerat med olika myndigheter och sidintressen?

Vilken soppa, och alla gastar om det är flickan de tänker på. Detta har gått för långt. Hoppas att flickan och mamman har det bra.

Lagbrott av socialnämnden i Sundsvall

Socialnämnden i Sundsvall har enligt JO utfört ett lagbrott.

"Föräldern begärde att få hem sitt tvångsomhändertagna barn men ärendet blev liggande. Nu riktar justitieombudsmannen (JO) allvarlig kritik mot socialnämnden i Sundsvall." [1]

Man lät helt enkelt ärendet bli liggande fast socialtjänsten måste inleda en hemtagningsutredning. Socialnämnden i Sundsvall skyller ifrån sig på för hög arbetsbelastning, och att de prioriterar det som är mest akut.

Mamman till flickan i Hörby intervjuas

Igår skrev jag ett längre inlägg om den lilla flickan från Hörby, [1] där jag kom fram att källan till den mest negativa informationen kom från en äldre artikel skriven av Jenny Sonesson [2], som är vän med fosterföräldrarna till flickan. Och troligen har hon fått informationen från fosterfamiljen som själva vill adoptera flickan.

Idag fann jag att Dagens Nyheter har gjort en intervju med den biologiska mamman, där vi även kan läsa följande: [3].

"I mars i år beslutade tingsrätten i Lund att Maria interimistiskt ska ha kvar vårdnaden om sin dotter och riktade hård kritik mot socialnämnden för att ärendet i onödan har dragit ut på tiden. ”Enligt tingsrättens bedömning har socialnämnden genom sitt agerande inte underlättat för (dottern) att knyta an till sin mamma och den processen har dragit ut på tiden alltför länge”, skriver tingsrätten."

Mamman berättar även att Socialtjänsten har motarbetat henne, "– De har aldrig arbetat för att min dotter ska kunna flytta hem. Jag har samarbetat med dem, men de gjorde ingenting, säger hon."

Mamman berättar vidare att även hon blev misshandlad av pappan till dottern och att hon befann sig i en situation som hon hade svårt att ta sig ur, samt att hon inte har någon avsikt att bryta dotterns kontakt med fosterföräldrarna. "– Nej, jag vill att hon ska kunna ha kontakt med dem också i framtiden, säger Maria."

Jenny Sonesson har reagerat på denna artikel via sitt twitterkonto:

Vad menar Jenny Sonesson med detta? Är det fel av Dagens Nyheter att ta fram båda sidorna av historien, eller är det endast hennes variation som gäller? Jenny Sonesson har arbetat som pressekreterare hos EU-ministern Birgitta Ohlsson och på Folkpartiets riksdagskansli. Som politiker och en offentlig person, representant av demokrati så borde hon tänka sig för.

Motion: Ansvarsutkrävande när omhändertagna barn dör

Motion till riksdagen
2014/15:469
av Hillevi Larsson (S)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av ansvarsutkrävande när omhändertagna barn dör.

Motivering

Idag har biologiska familjemedlemmar till omhändertagna barn som dött ingen rätt att begära en utredning om vem som är ansvarig för barnets död.

Som exempel kan nämnas Donia, en 15-årig flicka som dog 2011 i ett privat familjehem utanför Lund, i Attendo Cares regi. När hon insjuknade tog fosterfamiljen henne till läkare och hon fick diagnos körtelfeber, några prover togs inte. Det ansågs inte behövas. Flickan blev allt sämre, bland annat fick hon svårt att andas och gick tillbaka i utvecklingen till en 2-3-årings nivå. Trots detta tog fosterfamiljen henne inte till sjukhus. Fosterfamiljen ringde istället sin husläkare ett par gånger utan att få kontakt, för att få ”proteindrinkar” till flickan.

I slutet av sitt liv var flickan instängd på sitt rum. Fostermamman var på ridtävling och hon var utan tillsyn i flera timmar i sträck.

Till slut avled flickan. Hon hittades av fosterfamiljen tio timmar efter sin död. Dödsorsaken visade sig vara kvävning, orsakad av dubbelsidig lunginflammation. Hon hade även körtelfeber. I lungorna hittades både virus och bakterier. Hon dog 18 dagar efter besöket hos läkare, då körtelfeber konstaterades. Hade hon fått antibiotika hade hon med största sannolikhet överlevt. Polisanmälan gjordes men fallet lades ner innan obduktionsrapporten ens hade inkommit. Ingen Lex Sarah-anmälan gjordes, varken av kommunen eller Attendo Care.

Socialstyrelsen valde ändå att granska fallet och kritiserade hanteringen av flickan på flera punkter. Bland annat saknades vårdplan för flickan, ingen dokumentation av vården hade gjorts och dödsfallet hade inte utretts.

Donias biologiska mamma och storasyster fick ingen hjälp efter dödsfallet. Däremot fick Donias mamma ett brev från kommunen där hon ombads att betala Donias begravning. Hon ombads också skriva under ett papper där hon intygade att dödsfallet var en olyckshändelse och att Donia hade dött av naturliga orsaker.

Donias syster hade försökt få kontakt med Donia under en månad innan hennes död. Hon hade då inte träffat sin syster på sex år. Hon fick hela tiden beskedet från kommunen att Donia var för sjuk för att träffa henne, men trots det fick Donia ingen vård. NärDonias syster till slut fick löfte om en träff med systern hannDonia dö, bara två dagar innan den planerade träffen. SåvälDonias syster som hennes mamma var vid det laget så oroliga för hennes hälsa att de befarade att hon inte skulle överleva helgen. Det gjorde hon inte heller. Hon dog på lördagen, på måndagen skulle hon ha träffat sin syster.

Trots Socialstyrelsen kritik har det inte blivit några konsekvenser av Donias död. Ingen har ställts till svars för Donias död och fosterfamiljen har kunnat driva sin verksamhet vidare, med flera barn placerade hos sig.

Donias mamma och storasyster har inte ens rätt att begära en utredning av vem som är ansvarig för Donias död. Vill de driva en upprättelseprocess får de själv lämna in en stämningsansökan, driva fallet och betala alla rättegångskostnader om de förlorar i rätten. Donia är bara ett fall. Det finns åtskilliga andra fall där omhändertagna barn dött helt i onödan. Till exempel ett fall med en 13-årig flicka, ”Elin”, som placerades som ensam tjej på ett HVB-hem där det redan bodde flera äldre killar. Hon rymde senare och hängde sig ett stenkast från HVB-hemmet. Hennes journaler och obduktionsprotokoll visar på omfattande skador, orsakade av pojkarna i hemmet. I obduktionsprotokollet fanns en mängd skador upptagna som var orsakade av yttre våld från andra personer, bland annat 19 skador orsakade av knytnävsslag. HVB-hemmet förnekade dock att flickan varit utsatt för våld, trots att det i hemmets journaler framgår att flickan utsattes för våld och att personalen kände till detta. Innan sin död vittnade flickan om att hon även utsatts för sexuella övergrepp av en av pojkarna.

En förundersökning mot pojkarna startades men lades ner, en förklaring som gavs var att flickan var död och därför inte kunde vittna. Men både obduktionen och samstämmiga vittnesmål bekräftar att flickan både blivit slagen och sparkad precis innan hon rymde från HVB-hemmet och tog livet av sig. En av pojkarna erkände till och med i förhör att han precis innan hon försvann slagit henne med ”massor” av knytnävsslag och sparkat henne tio gånger.

Flickan försvann från HVB-hemmet klockan tre på eftermiddagen. Klockan ett på natten var hon fortfarande inte tillbaka. Trots det kontaktades inte polisen, utan verksamhetschefen gick istället och lade sig. Dagen därpå hittades hon hängd, alldeles intill HVB-hemmet.

Även vid ett tidigare tillfälle hade flickan rymt och varit borta under natten, inte heller då skedde någon kontakt med polisen. Personalen märkte inte ens när hon kom tillbaka till hemmet. Barnen skulle bo i separata hus och inte umgås med varandra utan personalens tillsyn, trots det lämnades barnen ensamma och flickan utsattes för upprepade kränkningar.

Länsstyrelsen riktade allvarlig kritik mot HVB-hemmet, både för att de mörkat misshandeln mot flickan och för att de inte hade gjort något trots att de kände till att hon utsattes för våld. I ett senare skede lade föreståndaren själv ner HVB-hemmet. En kort tid därefter meddelade Länsstyrelsen förbud att driva verksamheten vidare.

I ett annat fall tog 15-åriga Sofie livet av sig, bara timmar innan rättegången mot en 42-årig man som försett henne med narkotika och sedan våldtagit henne på ett HVB-hem. Eftersom hon var död kunde hon inte vittna mot mannen och de inspelade förhören med henne – där hon berättar om övergreppen - ansågs inte tillräckliga. Fallet lades ner. Men en annan flicka hade också blivit utsatt för sexuella övergrepp av mannen på HVB-hemmet och efter hennes vittnesmål kunde mannen fällas. I tingsrätten dömdes han till tre års fängelse, i hovrätten sänktes påföljden till ett år och fyra månader.

Historien med Sofie började när hennes mamma sökte hjälp hos kommunen för dottern. Flickan mådde dåligt, bland annat för att hennes pappa hade tagit livet av sig. Flickan placerades i HVB-hem, där hon försågs med narkotika och blev våldtagen.

Hon mådde allt sämre på hemmet. Men trots att hon skar sig och ringde hem till sin mamma och grät gjorde kommunen ingenting. Senare berättade flickan om övergreppen för mamman och polisanmälan mot 42-åringen gjordes.

En polisanmälan gjordes också mot kommunen för tjänstefel i hanteringen av Sofie, men fallet lades ner. Länsstyrelsen har dock kritiserat kommunen skarpt både i fallet med Sofie och den andra flickan som blev våldtagen på HVB-hemmet.

Behandlingshemmet där Sofie och den andra flickan ”vårdades” är nu nedlagt, kommunen kommenterade nedläggningen med att det inte längre fanns ”behov” av hemmet.

Det kan finnas skäl att omhänderta barn som far illa. Men det måste finnas tungt vägande skäl för ett omhändertagande och ansvaret faller då på det offentliga att ta hand om barnen och ge dem bättre förhållanden.

I fall där omhändertagna barn vanvårdas sker sällan ansvarsutkrävande och upprättelse för barnen. Inte ens när ett omhändertaget barn dör leder det automatiskt till en utredning av vem som är ansvarig för barnets död. Detta är särskilt anmärkningsvärt i de fall där allvarliga fel har begåtts i hanteringen av barnen och där de till och med utsatts för brott.

När det offentliga är ansvarigt för ett barn måste det offentliga ta ansvar när det barnet dör. Det minsta man kan begära är ansvarsutkrävande för barnets död.

Därför bör en ansvarsutredning vara obligatorisk när ett omhändertaget barn dör. I fall där grova fel framkommer i utredningen och/eller barnet utsatts för brott måste detta få konsekvenser för de ansvariga. Detta både för att ge det döda barnet upprättelse, för att förebygga att fler barn vanvårdas och dör och för att de anhöriga ska slippa extrema rättegångskostnader för att få upprättelse för sina barn. Det senare är en klassfråga då flertalet av de omhändertagna barnens närstående lever under knappa omständigheter. Hillevi Larsson (S) Källa: Riksdagen

Socialtjänsten i Säter brister i sin handläggning

När socialnämnden gjort skyddsbedömningar saknades i flera fall datum för när dessa var gjorda. Förhandsbedömningar hade i vissa ärenden överskridit maxtiden med upp till elva dagar, utan att något särskilt skäl angetts.

Källa: DT

Skyddsbedömning har troligen med akuta LVU-fall då man tar barnen för att skydda dem från sina föräldrar. Detta är ganska allvarliga brister.

Fallet Carolia i Sollefteå

Ett längre inslag från SVT Sisu-TV om hur man omhändetog ett barn från sin moder vid födseln. Grunden till omhändertagadet var att hon inte hade (enligt hennes tolk) ett brett kontaktnät och enligt utredningen, inte talade svenska med sitt barn.

I inslaget finner vi även kommentarer av Bo Edvardsson.

Kontaktperson dömd för sexbrott

Han var kontaktperson, genom socialtjänsten, för ungdomar med sociala svårigheter. Hans uppdrag var att finnas som stöd för dem. Nu dömer Svea hovrätt mannen till fyra års fängelse för flera sexbrott gentemot några av de han har hjälpt.

 Bakgrunden är att mannen kom att misstänkas och åtalas för sexuellt ofredande, barnpornografibrott och övergrepp i rättssak i våras.Det sexuella ofredandet bestod i flera händelser mot samma målsägande, och under rättegången talade flera vittnen om att ha utsatts för liknande händelser längre bak i tiden.

 Åtalet kom att inrymma flera fall av våldtäkt, försök till våldtäkt, sexuellt tvång, sexuellt ofredande, ringa misshandel och anstiftan till mened, och Falu tingsrätt dömde honom till fem års fängelse.

Nu, när hovrätten bedömt båda målen, får mannen visserligen ett reducerat straff, totalt fyra års fängelse, och han ska betala ett sänkt skadestånd på 165 000 kronor till ett av offren.
Däremot frias han inte på en enda åtalspunkt.

Källa: DT.se

Sverige värre än Sovjet?

Av tre ryska LVU-lurade mödrar har jag oberoende av varann fått veta att det svenska politiserade myndighetsväldet är mer korrupt än det Sovjetiska var under sin tid.

Källa: Filosofens blogg

Vidare kan vi läsa på samma blogg,

Som ett exempel kan nämnas Hörby Kommun som för tio år sedan hade 21 st silvergrå BMW tjänstebilar, och Socialchefen en Audi TT, i halvmiljonklassen för att markera distans till sina underhuggare, som dessutom ofta var delägare i de lönsamma privata HVB-hem utspridda i hela södra Sverige, där de tvångsomhändetagna barnen kunde gömmas undan långt bortom föräldrarnas ansvar.

10000 kronor per dygn för fosterplacering

Tillgång och efterfrågan, det är brist på familjehem runt om i Sverige i takt med att allt fler LVU- fall om omhändertagande av barn utförs. Samtidigt blir det allt vanligare med privata vårdbolag som tjänar pengar på omhändertagna barn.

Dessa kostnader har ökat väldigt mycket, även i hela landet. Det är en kamp om familjehem, för de är få i Sverige. Det innebär att de kan höja priserna och det är de priserna som stigit, säger Andreas Trygg, V, ordförande i social- och arbetsmarknadsnämnden, och fortsätter: – En del barn är också så utåtagerande så att de måste placeras i institution, de institutionsplatserna har blivit väldigt dyra. Exempelvis kan ett barn/ungdom kosta omkring 10 000 kronor per dygn. – Det är en dyr kostnad. Och är det då en placering på två månader så är det ju 600 000 kronor. Tre sådana barn, det påverkar ekonomin.

Källa: Bärgslagsbladet Arboga tidning

Munkfors kommun polisanmälts

Tre tjänstemän vid Munkfors kommun har polisanmälts för deras sätt att hantera ärenden angående omhändertagande av barn. Bakom polisanmälan står en grupp föräldrar vars barn blivit omhändertagna av kommunen.



Den vanliga kommentaren,
- Eftersom det häller gäller ett specifikt ärende så får jag inte uttala mig i frågan, svarar Erik Henriksson som är socialdemokratisk ordförande i socialnämnden i Munkfors kommun.

De kommer att stämma kommunen pga tjänstefel.

Källa: sr.se

Tiggeri

Idag gav jag 20 kronor till en tiggare utanför affären. Läste ett inlägg från en S-politiker i Expressen, att man skulle undvika detta och att detta kan leda till ett stopp på tiggeri.

Enligt honom bör personer som tigger i Sverige själva kontakta socialtjänsten och se om de har rätt till stöd.
Själv kommer han som socialnämndsordförande inte att agera i tiggerifrågan. – Om det inte framkommer att barn är inblandade. Då måste jag göra en orosanmälan, säger han.

Jag ska fortsätta skänka pengar till dessa romska tiggare.