Är lösningen statliga barnhem?

Expressen skriver i sin ledare att staten borde börja bygga barnhem. [1]br>
"De senaste 20 åren har antalet barn som måste placeras utanför sina ursprungliga hem mer än fördubblats. Och det utan att fler familjehem har kommit till i någon nämnvärd utsträckning. Därför råder nu en akut brist på hem i hela landet. Det finns inte tillnärmelsevis så många familjehem som behövs. Det har det inte gjort på åratal. Men med det rekordstora antal ensamkommande som nu måste placeras har situationen blivit alarmerande."

Det finns ett längre reportage via P1- Studio1 om detta:



Dan Nilsson, förbundsdirektör branschorganisationen Svenska Vård har gett Expressen kritik om att bygga statliga barnhem.
"Utan staten ska bygga ett stort antal egna boenden. Ett sådant vägval andas en institutionalisering av den sociala omsorgen av barn och unga vilket vore oerhört olyckligt då det är precis tvärt om vi alla strävar efter – så normala och trygga förhållanden som möjligt. Att som barn eller ungdom bli satt på ett statligt familjehem känns både förlegat och bakåtsträvande."

Detta kan jag hålla med om, men alla verkar stå okritiska mot att det omhändertar dubbelt så många barn idag än för tjugo år sedan. Måste man verkligen omplacera så många barn? Detta är ett stort ingrepp i familjen och allra helst för barnet. Det sker en hel del omhändertagande på oskäliga grunder, missuppfattningar, feltolkningar och brister även hos Socialtjänsten.
En annan aspekt som oftast inte diskuteras är att placera barnen hos nära släktingar, eller varför inte ge mer stöd till familjen istället för att placera barnen hos dyra hvb-hem? Att omhänderta ett barn är det absolut sista man ska göra och det räcker inte med misstänksamhet eller endast oro. Det ska finnas klara bevis om att barnet far illa.

2 § Vård skall beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. Lag (2003:406).
LVU-lagen

10000 kronor per dygn för fosterplacering

Tillgång och efterfrågan, det är brist på familjehem runt om i Sverige i takt med att allt fler LVU- fall om omhändertagande av barn utförs. Samtidigt blir det allt vanligare med privata vårdbolag som tjänar pengar på omhändertagna barn.

Dessa kostnader har ökat väldigt mycket, även i hela landet. Det är en kamp om familjehem, för de är få i Sverige. Det innebär att de kan höja priserna och det är de priserna som stigit, säger Andreas Trygg, V, ordförande i social- och arbetsmarknadsnämnden, och fortsätter: – En del barn är också så utåtagerande så att de måste placeras i institution, de institutionsplatserna har blivit väldigt dyra. Exempelvis kan ett barn/ungdom kosta omkring 10 000 kronor per dygn. – Det är en dyr kostnad. Och är det då en placering på två månader så är det ju 600 000 kronor. Tre sådana barn, det påverkar ekonomin.

Källa: Bärgslagsbladet Arboga tidning

Barngulag - första inlägget.

Första inlägget, ja var ska man börja. Tänkte starta en blogg där jag kommer att försöka framhäva det som ingen vågar prata om. Vi börjar med namnet på bloggen, Barngulag vilket jag citerar från wikipedia:

Barngulag är ett uttryck som myntades av den västtyska tidningen Der Spiegel. Ett reportage från november 1983 tog upp att barn i Sverige kunde tvångsomhändertas av polis och socialtjänst på mycket lösa grunder. Reportagetiteln var Kindergulag im Sozialstaat Schweden ("Barngulag i välfärdsstaten Sverige") och associerade till strafflägren Gulag i det dåvarande Sovjetunionen.

Svenskarna försökte tillrättavisa västtyskarna, och svenska Utrikesdepartementet kallade den 8 november 1983 till möte med totalt 150 icke-svenska journalister som man menade hade givit en snedvriden och osann bild av "välfärdsstaten Sverige", och Utrikesdepartementets presschef Lars Rönnback menade att artiklarna var dåliga och direkt felaktiga. Utrikesdepartementet beskylldes då för att försöka styra rapporteringen och försöka ge dem den "rätta" Sverigebilden och mötet blev kaotiskt.

Wikipedia