Norway’s Stolen Children?

Norsk dokumentär / längre reportage om Barnevernet, Norges motsvarighet till Socialtjänsten.

Why are so many parents in Norway claiming that the state is kidnapping their children? With a spike in cases in recent years and accusations of racial intolerance, Dateline asks whether these children are being saved, or stolen.

Dokumentär: For My Children

For My Children 4gb eng-svenska from jerzy donus on Vimeo.

En mycket stark dokumentär gjord av Jerzy Donus som tar oss med ut till samhällets mest utsatta. Det handlar om föräldrar som känner sig orättvist behandlade och deras barn som Socialtjänsten har omhändertagit genom LVU, utan riktiga grunder. Dokumentären släpptes i maj 2015, men nu finns den fri i full längd över internet. Tanken var nog att försöka sälja in filmen till någon av de större tv-kanalerna i Sverige, men de verkar inte vilja visa den då de ansåg att detta inte är en dokumentär.
For My Children har vunnit flera priser och blivit uppmärksammad runt om i världen på olika filmfestivaler, bl.a. Att svensk media avfärdar filmen och anser att detta inte är en dokumentär beror nog snarare på att ämnet är känsligt. Man vill helt enkelt inte att majoriteten av det svenska folket ska veta om vad som pågår bakom kulisserna, vilket rättsosäkert samhälle vi lever i. Därför är denna dokumentär extra viktig, att ni tittar på den och sprider den vidare.

For My Children´s hemsida

Filmen - For My Children vann ett pris

Filmen For My Children av Stathis Plotas har vunnit ett pris på filmfestivalen Award of Merit.

Trailer:


Undertext till trailen:

"Kärlek, kärlek, kärlek…barn och föräldrar har utom i undantagsfall kärleksband. När socialtjänsten avskiljer barn från deras föräldrar bryr de sig inte om dessa kärleksband. Inte heller bryr de sig om att de skadar barnen för livet när de inte tillåter barnen att få ta emot sina föräldrars, och far- och morföräldrars kärlek. Utan kärlek kan inte barnet växa till en hel moralisk människa. Den här filmen handlar om lidandet som dagens omänskliga system skapar. Med barn som tvångsomhändertas utan att risker vägs mot varandra på ett adekvat sätt, eller I överensstämmelse med svensk grundlag, svensk familjerätt och i enlighet med mänskliga rättigheter."

Trailer 2:


Hemsida

Dokumentär - Att ta ett barn

Sveriges Radio har sänt en dokumentär i två delar som handlar om Tobias kamp att få hem sitt barn som socialtjänsten har placerat hos ett familjehem. Tobias var med en tjej som blev gravid, och när hon födde barnet så visade det sig att hon inte kunde ta hand om pojken.
Tobias misstänkte att han kunde vara fadern och kontaktade socialtjänsten, han gjorde ett faderstest men socialtjänsten hade redan placerat pojken innan faderskapet var fastställt.





Denna dokumentär är skrämmande, men inte unik. Socialtjänsten sätter igång utredningar och motarbetar Tobias i tre år. Familjehemmet verkar tro att pojken kommer att stanna hos dem länge, och även de motarbetar Tobias.

Som tur är spelar Tobias in alla samtal med myndigheterna vilket har gett grund till denna dokumentär. Vi får höra hur socialtjänsten motarbetar Tobias och gör allt i sin makt för att stoppa en återförening mellan honom och hans son.

Tänk om Tobias inte hade spelat in dessa samtal, då hade det troligen varit kört för honom att återförenas med sin son. Och även då han spelade in så krävdes det att Sveriges Radio skulle göra denna dokumentär och flera olika domstolar för att ge Tobias rätt till en återförening. [1]

Jag har skrivit tidigare en del om ett fall i Hörby, där en mamma till sin treåriga flicka förde bort henne vid ett kontrollerat umgänge. [2]
Enligt det jag har läst mig till och hört så verkar även detta påminna och finnas likheter med fallet Tobias. En socialtjänst som har placerat ett barn vid tidig ålder hos ett familjehem och så gott som lovat fosterföräldrarna att barnet ska växa upp med dem. I detta fall så gick domstolarna den biologiska mammans linje och kritiserade socialtjänsten, men socialtjänsten struntade i detta.

Mer och mer kritik kommer fram om landets socialtjänster och hur de behandlar i många fall oskyldiga medborgare. Socialtjänsten har mandat att agera vid minsta oro och det är som om de står över alla vanliga lagar. De kan helt enkelt bryta mot lagen och inte ställas till svar för detta. Socialtjänsten kan få kritik från IVO eller JO, men denna kritik är tandlös och det finns inget tjänstemanna ansvar längre. De anställda kan alltså medvetet göra fel utan att de kan bli åtalade. Detta är fel i ett rättssamhälle och det är därför det blir som dessa fall. Runt om socialtjänsten bildas det maffia- liknande nätverk, där arbete, fritid, släkt och vänner blandas ihop.

Tobias kämpade och gick den rättsliga vägen, fick hjälp av media. Mamman i Hörby tog beslutet till slut att föra bort dottern på ett övervakat umgänge.

Av denna dokumentär, "Att ta ett barn" så kan vi lära oss att det inte går att lita på socialtjänsten. Den bevisar att om socialtjänsten har fått för sig något så står de fast vid detta även då allt tyder på att de har fel. Vi kan också lära oss hur viktigt det är att samla information och spela in samtal för att använda detta som bevis vid senare tillfällen.

Barnen af Botildenborg

Det gamla huset Botildenborg i Malmö har en historia få känner till. När Xenofilia ville flytta in i huset visade sig att många personer hade starka berättelser kopplade till huset.
Mellan 1935 och 1972 var huset ett mödra- och spädbarnshem. Hit kom unga, ogifta kvinnor som blivit gravida men saknade möjlighet att ta hand om sina barn. Under en tid fick de tak över huvudet men även om verksamhetens intention var att försöka hitta vägar för att mor och barn kunde leva tillsammans, slutade det ofta med att barnen blev fosterbarn eller adopterades bort.
Fortfarande bär människor på ärren av en historia från ett annat Sverige - inte länge sedan. I dokumentären möter ni mammor, barn och personal som berättar om Botildenborgs historia.
Filmen är en samproduktion mellan Xenofilia, Sveriges Television och Film i Skåne och gjord med projektstöd från Malmö stöd.
Den visas på SVT 30 april kl 20.00.

Xenofilia.se

SR: Om den svenska rasbiologin

Än idag lever människor i Sverige som fick sina skallar mätta och näsor undersökta – den svenska rasbiologin ligger inte längre tillbaka i tiden än så. I en ny dokumentär - "Hur gör man för att rädda ett folk?” - berättar Maja Hagerman om rasbiologen Herman Lundborgs resor i Sápmi och studier av finnar och samer. Samtal med Gunnar Broberg, professor i idé- och lärdomshistoria och Anna Sunna, journalist på Sameradion.

Vi får aldrig luta oss tillbaka och tro att allt är okej. Svensk historia är inte så vacker som man kan tro. Än idag sker det maktmissbruk från myndigheter och vanvård mot barn som är omhändertagna. Och värre kan det bli.

Dokumentär: Att skära sig fri

Tittade på dokumentären, "Att skära sig fri". Den var mycket gripande och bevisar att det inte alltid går som det borde, för familjehems placerade barn.

Sofia Rapp Johanssons barndom präglades av missbruk, incest, övergrepp och misshandel. Hon berättar om sin uppväxt och ger en bild av vad det innebär att bli sviken och utnyttjad av familj, fosterfamilj och sociala myndigheter. I ett försök att få upprättelse polisanmäler hon Enköpings kommun. Idag använder Sofia skrivandet för att berätta om utsattheten och det som gör ont.

Längd: 58:42
Sändes: söndag 14 sep. 2014
Tillgängligt t.o.m. söndag 8 mars. 2015

Många starka scener och något jag reagerade på var när hon talade med hennes advokater, och de tyckte hennes fall var unikt och fruktansvärt så invänder Sofia och säger, Nej, detta är inte unikt, jag känner många som också har blivit drabbade.

For My Children - trailer

En trailer om en kommande dokumentär om LVU och socialtjänsten.

Dom har stulit mina barn

Mina barn har tagits från mig – utan grund. Barnen har förlorat sin sina rötter.
 Tusentals barn i Sverige isoleras utan grund från sin far, mor eller från båda. Åren som går kommer aldrig tillbaka. Skadorna kan inte repareras.

Makten att ta barnen har socialsekreteraren. Som gör fel, men aldrig bedöms göra fel.
 För hon har makten att bedöma vad som är barnets bästa. Hon ger sin bedömning tilldomstolen, som beslutar det hon bedömt,
 efter att socialnämnden gjort hennes bedömning till sin.
 En psykolog, eller läkare som fått sin bild av familjen från
socialsekreteraren ger henne rätt och går på samma linje. Utan grund i någon saklig eller opartisk utredning.

Tillsynsmyndigheten frågar kommunen när de får in klagomål. Kommunen svarar att deras handläggare gjort sina bedömningar. Den historia som de skapatgenom sina godtyckliga bedömningar
 rättfärdigar till synes att de tagit barnen.

Genom överdrifter, vantolkningar eller rena lögner har en pappa eller mamma gjorts dum, olämplig – eller till ett farligt monster. Som barnen blir rädda för. Barnen har gjorts fader- eller moderlösa, eller förlorat dem båda. Till någon utvald ersättare som bedömts vara bättre. Ingen tar ansvar. Ingen kan ställas till svars. För ingen är ansvarig förmyndighetsövergreppen i det godas namn.
 Systemet cementerar sig självt.

Ingen rättelse går att få. Trots att de övergrepp som sker dagligen kränker barnens lagliga och mänskliga rättigheter, och skadar dem för livet. Eller dödar barnen. Varje år dör fler omhändertagna barn p g a vanvård i fosterfamiljer. Flera blir ihjälslagna. Det blir aldrig riktigt utrett.
Socialtjänsten rentvår sig själv från allt ansvar. Det har med tiden blivit allt lättare att göra nya, vidriga och felaktiga omhändertaganden.

Hemsida