Barnen af Botildenborg

Det gamla huset Botildenborg i Malmö har en historia få känner till. När Xenofilia ville flytta in i huset visade sig att många personer hade starka berättelser kopplade till huset.
Mellan 1935 och 1972 var huset ett mödra- och spädbarnshem. Hit kom unga, ogifta kvinnor som blivit gravida men saknade möjlighet att ta hand om sina barn. Under en tid fick de tak över huvudet men även om verksamhetens intention var att försöka hitta vägar för att mor och barn kunde leva tillsammans, slutade det ofta med att barnen blev fosterbarn eller adopterades bort.
Fortfarande bär människor på ärren av en historia från ett annat Sverige - inte länge sedan. I dokumentären möter ni mammor, barn och personal som berättar om Botildenborgs historia.
Filmen är en samproduktion mellan Xenofilia, Sveriges Television och Film i Skåne och gjord med projektstöd från Malmö stöd.
Den visas på SVT 30 april kl 20.00.

Xenofilia.se

For My Children - trailer

En trailer om en kommande dokumentär om LVU och socialtjänsten.

Dom har stulit mina barn

Mina barn har tagits från mig – utan grund. Barnen har förlorat sin sina rötter.
 Tusentals barn i Sverige isoleras utan grund från sin far, mor eller från båda. Åren som går kommer aldrig tillbaka. Skadorna kan inte repareras.

Makten att ta barnen har socialsekreteraren. Som gör fel, men aldrig bedöms göra fel.
 För hon har makten att bedöma vad som är barnets bästa. Hon ger sin bedömning tilldomstolen, som beslutar det hon bedömt,
 efter att socialnämnden gjort hennes bedömning till sin.
 En psykolog, eller läkare som fått sin bild av familjen från
socialsekreteraren ger henne rätt och går på samma linje. Utan grund i någon saklig eller opartisk utredning.

Tillsynsmyndigheten frågar kommunen när de får in klagomål. Kommunen svarar att deras handläggare gjort sina bedömningar. Den historia som de skapatgenom sina godtyckliga bedömningar
 rättfärdigar till synes att de tagit barnen.

Genom överdrifter, vantolkningar eller rena lögner har en pappa eller mamma gjorts dum, olämplig – eller till ett farligt monster. Som barnen blir rädda för. Barnen har gjorts fader- eller moderlösa, eller förlorat dem båda. Till någon utvald ersättare som bedömts vara bättre. Ingen tar ansvar. Ingen kan ställas till svars. För ingen är ansvarig förmyndighetsövergreppen i det godas namn.
 Systemet cementerar sig självt.

Ingen rättelse går att få. Trots att de övergrepp som sker dagligen kränker barnens lagliga och mänskliga rättigheter, och skadar dem för livet. Eller dödar barnen. Varje år dör fler omhändertagna barn p g a vanvård i fosterfamiljer. Flera blir ihjälslagna. Det blir aldrig riktigt utrett.
Socialtjänsten rentvår sig själv från allt ansvar. Det har med tiden blivit allt lättare att göra nya, vidriga och felaktiga omhändertaganden.

Hemsida