"Vi har alltså blivit våldtagna, misshandlade, och vanvårdade – och för det så ska vi betala 220 000? Först fick man livet förstört som barn – nu ska de ha massor av pengar."
Trehundratusen ska Sofia och hennes syster snabbt skaka fram, eftersom staten i form av justitiekanslern, JK, kräver betalt för rättegångskostnader. Pengar de inte har. Regeringen kunde av nåd ha efterskänkt beloppet, men säger nej.
Denna tunga dag får systrarna även veta att Högsta domstolen inte beviljar något prövningstillstånd.
Målet stängs, historien tystas, dörrar stängs mitt i ansiktet på Sofia Rapp Johansson, vars skrivande ändå varit till samhällsnytta.
Hon har i flera böcker modigt beskrivit sin barndom, först när syskonen med socialtjänstens goda minne bodde med missbrukande föräldrar. Övergreppen fortsatte i otaliga fosterhem.
På måndag startar en ny rättegången kring Sofia Rapp Johansson, vanvård under hennes uppväxt. [1]
Text från hennes hemsida:
Det här är Sofia Rapp Johansson tidigt 80-tal och hon vill tre saker! Hon vill att Du tar ställning och hon behöver ekonomiskt stöd. Sofia vill också ha en nolltolerans mot övergrepp på barn inom HVB- och familjehem. Anledningen är enkel. Sofia råkade extremt illa ut under sin uppväxt, både när hon bodde hemma och när hon omhändertogs av det allmänna. Hon började missbruka sprit och droger vid nio års ålder, och hon sålde sig själv för att få tag på knarket och spriten. Sofia var då en veteran när det kom till sexövergrepp och övergreppen fortsatte långt upp i tonåren. Det här är något som Sofia vill göra något åt, det ska inte få upprepas.
Sofia har släppt böcker, spelat in en dokumentär och föreläser om vad hon råkade ut för i syfte att upplysa och förändra. Allt det allmänna kan göra för att motverka övergrepp inom barnomsorgen måste göras. För att uppnå det så driver Sofia och hennes syster Hanna ett skadeståndsmål mot staten där de dels vill ha rätt, dels vill skapa en medvetenhet om de systemfel som finns inom den har delen av barnomsorgen. Målen har prövats i tingsrätten och kommer den 19:e april att prövas i Svea hovrätt. I detta behöver Sofia och Hanna hjälp. De behöver hjälp med att skapa en opinion i samhället och de behöver hjälp med att finansiera domstolsprövningen. Domstolsprövningen handlar huruvida det är acceptabelt vad som hänt Sofia och Hanna eller har det allmänna ett ansvar?
Du kan lyssna på förhöret med Sofia för att själv uppleva hur godtagbart det känns att ett barn i det allmännas omsorg drabbas av det hon upplevt. Därefter finns det två alternativ. Du kan sprida hennes budskap via de sociala medier som för tillfället är Dina favoriter. Du kan bidra till hennes kostnader på bankgiro 370-7924. Alla kan göra ett av de två alternativen men skulle Du göra båda så har Du gjort mer för Sofia och Hanna än vad någon ansvarig inom Socialtjänst och kommun gjorde för dem under deras uppväxttid. Frågan Du måste ställa Dig är om den frågan Sofia och Hanna driver är väsentlig eller om det ska få hända igen. Denna fråga är högaktuell med tanke på hur marknaden för HVB- och familjehem ser ut idag. Majoriteten av alla HVB- och familjehem sköts på ett utmärkt sätt och de ansvariga gör ett bra jobb, men risken att ett barn ska råka illa ut på motsvarande sätt som Sofia och Hanna har gjort måste motverkas och förebyggas. Detta kan bara ske genom att det allmänna utkrävs ansvar när det som i Sofias och Hannas fall går exceptionellt fel. Om rättssystemet accepterar det som Sofia och Hanna har råkat ut för så finns i praktiken inget krav på att det allmänna ska motverka att övergrepp av omhändertagna barn inte upprepas. Och så får det inte vara.
I tio olika fosterhem utsattes Sofia Rapp Johanssons för sexuella övergrepp. För att ge hopp till andra i samma situation berättar delar hon med sig av sina upplevelser. ”Jag mår bra. Men visst har jag skitdagar jag också, som alla andra”, säger hon.
Hon berättade allt för socialsekreteraren som svarade att Sofia inte skulle projicera över det som hänt med hennes pappa, nu när den här nya snälla pappan ville ställa upp.
Sedan fortsatte det. Under två år flyttade Sofia och hennes syskon mellan elva olika fosterhem. Av de elva fosterhemmen så blev Sofia utsatt för övergrepp på alla utom ett.
Tio av elva är en enorm statistik, hade hon otur eller är det så bedrövligt ute hos fosterhem? Okej, antalet i detta fall kanske är högt men statistiken bör vara så nära noll som möjligt. Känns som Socialtjänsten spelar rysk roulette med omhändertagna barn.
Tittade på dokumentären, "Att skära sig fri". Den var mycket gripande och bevisar att det inte alltid går som det borde, för familjehems placerade barn.
Sofia Rapp Johanssons barndom präglades av missbruk, incest, övergrepp och misshandel. Hon berättar om sin uppväxt och ger en bild av vad det innebär att bli sviken och utnyttjad av familj, fosterfamilj och sociala myndigheter. I ett försök att få upprättelse polisanmäler hon Enköpings kommun. Idag använder Sofia skrivandet för att berätta om utsattheten och det som gör ont.
Många starka scener och något jag reagerade på var när hon talade med hennes advokater, och de tyckte hennes fall var unikt och fruktansvärt så invänder Sofia och säger, Nej, detta är inte unikt, jag känner många som också har blivit drabbade.
