Eva Leijon, enhetschef för Socialtjänsten i Sundsvall, [
1] säger till Sveriges Television Västernorrland:
"
BBIC är en nationell utredningsmetod utarbetad av Socialstyrelsen som bland annat ska garantera rättssäkerheten vid omhändertaganden." [
2]
Detta stämmer inte alls. En utredning ska enligt socialtjänsten vara så omfattande som det behövs, dvs inte mer omfattande än vad de, socialtjänsten anser behövas. Har själv varit med om BBIC utredning, själv valde jag att göra en egen parallell utredning. Socialtjänsten hämtade in material från ett begränsat antal källor. Själv samlade jag ihop allt material jag kunde hitta om mig och min familj. När socialtjänsten påpekade något så hittade jag själv svaren från andra experter på olika områden. Det lustiga av allt var att socialtjänsten missade själva grundenproblemen. Självklart var de inte intresserade att se till faktan om inte faktan följer deras tes. Men Förvaltningsrätten lyssnade på mina faktan och tog vår sida då vi la fram alla bevis mot Socialtjänsten.
Ett annat problem när det gäller rättssäkerheten är att Socialtjänsten befinner sig i en kris, man har helt enkelt för mycket att göra, det finns inte tid och resurser till allt. Handläggare håller i många ärenden samtidigt, det blir inte lätt att hålla ihop alla trådar och separera fall från fall. Sen finns det socialsekreterare som inte borde vara socialsekreterare. Man vill arbeta effektivt för att visa resultat.
Beträffande resultat så talade jag med en socialsekreterare jag känner. Hon var påväg att byta arbete eftersom hon var missnöjd över sin enhet och hur de arbetar. Hon menade på att allt handlade om resultat före barnens bästa. Hon hade valt att arbeta som socialsekreterare för att hjälpa barnen, men hon kom i insikt att hon hade fel. Socialtjänsten är en hirarki där vissa vill göra karriär och detta gör man genom att man följer order och visar upp resultat. Om man säger emot så blir man lätt utfryst-
Några förslag till att öka rättssäkerheten hos socialtjänsten för barn och föräldrar:
Det första mötet är ofta ett avgörande möte mellan socialtjänsten och parter. Under det första mötet så finns t.ex. inget LVU och parterna har inte rätt till advokat som finansieras av staten. Det som händer under första mötet blir svårt att bevisa i efterhand, och socialtjänstens ord står över lagen. Därför så borde alla dessa möten spelas in, antingen ljud eller video. Då kan man gå tillbaka och se vad som är sagt. Men innan detta blir normalitet så spela in mötet själv, det är lagligt och du behöver inte säga något till handläggarna.
Du kan även ta med dig en bekant eller släkting som bara är med för att lyssna. Han kan sedan bli ditt vittne i framtiden.
Om handläggarna ber om att få tala med dina barn, låt dom inte ta iväg dem till ett annat rum ensamma. Om socialtjänsten ska tala med barnen så borde de ta inspiration från polisens Barnahus. Där spelar man alltid in samtalen på video och åklagaren ska medverka och avgöra vilka frågor som får ställas. Hos socialtjänsten spelar man normalt inte in samtal med barn. Dessa samtal skrivs ner som anteckningar och du kommer aldrig att veta helt säkert vad de har ställt för frågor och hur de har tolkat ditt barns svar. Och socialsekreterare som vill uppnå resultat, de ställer säkert en hel del ledande frågor för att påskynda processen för att uppnå resultatet.
Av egen erfarenhet så finns det ingen rättssäkerhet hos Socialtjänsten, även om man följer BBIC. Av egen erfarenhet så läste jag själv igenom ett antal handböcker och lagar inom socialtjänsten, och blev tvungen att tillrättavisa handläggarna. De har säkert läst en hel del inom sin utbildning, men i praktiken så gör många lite som dom vill, för de står ju över lagen och deras anteckningars källa finns endast i deras eget samvete.
