Ska socialtjänsten driva kvinnan i Kalmar till Självmord?

Kvinnan som klättrade upp i en byggkran vid Strömgatan i Kalmar är nu i säkerhet. [1]

Polisen säger, "– Vi vet ganska mycket om hennes motiv, men det är inget allmänheten bör ta del av, säger polisens informatör Calle Persson."

Det lär vara kvinnan som kommer från Rumänien som är i farten. Sedan i mars har polisen åtminstonde ingripit vid fyra tillfälle tidigare, tidigare självmordsförsök. [2]

SVT hade en artikel i maj, ”Kvinnan har hamnat mellan stolarna” [3], där man skriver, "– Frivillig vård är inte aktuellt från hennes sida. Vad det gäller tvångsvård uppfyller hon inte kriterierna, och då kan vi inte låsa in människor", säger Charlotta Brunner chefläkare på psykiatriförvaltningen.

Hon är alltså för frisk för att få tvångsvård samtidigt som hon själv inte vill ha frivillig vård. Så vad är då problemet hos denna kvinna som polisen i dagens artikel inte vill uppmärksamma för allmänheten?

"Kvinnan som är rumänsk medborgare är hemlös i Sverige och eftersom hennes minderåriga barn bodde tillsammans med henne på gatan omhändertogs barnet av socialtjänsten."

Så, kvinnan är inte psykisk sjuk, men hon har "försökt" att ta självmord vid ett antal tillfällen och hotat socialtjänsten m.m. Problemet är alltså att socialtjänsten har tagit hennes barn ifrån henne, antar att socialtjänsten ansåg att barnen far illa då de inte hade någonstans att bo? Jag misstänker att dessa självmordsförsök är ett rop på hjälp och ett sätt att visa sin frustration om vad som har hänt. Hon kommer från Rumänien, tiggare och de kanske är vana att leva på detta sätt?
Myndigheterna står där likt förlamade och vet inte vad de ska göra? Den bästa lösningen vore väl att hon får träffa sina barn? Och kanske får någon form av stöd, eller att de får återvända tillsammans hem?
Socialtjänsten tänker givetvis utifrån barnperspektiv, men samtidigt kan man inte strunta i vad som händer barnens närmaste? Det känns lite som om socialtjänsten skulle önska att mamman lyckas ta sitt liv eller bara ger sig iväg och lämnar hennes barn, problemet löst? Jag ser en rumänsk tiggare som kämpar för att få återförena med sina barn och att hon står på tak, klättrar upp i byggkranar eller lägger sig vid vägen är tecken på rop om hjälp. Hon är troligen starkare än vad vi kan tänka oss, hon verkar älska sina barn över allt annat. Det jag ser är att Socialtjänsten är handlingsförlamade, inkompetent och vet inte vad de sysslar med.
Låt mamman bo med barnen och vara med dem. Detta är första steget och därefter kan man börja diskutera framtiden.