Det här är en mormors berättelse, om att uppleva det värsta: att bli misstrodd om att kunna ta hand om sitt barnbarn, att få veta att man visserligen är den viktigaste personen i det lilla barnets nätverk – men att man ändå inte duger i socialtjänstens ögon.
Hon vill ta hand om sitt barnbarn
En av orsakerna till att hon blev misstrodd är att hon blev vräkt och hade dålig ekonomi, men idag har hon ett jobb. Samtidigt satsar socialtjänsten pengarna på att placera barnet på ett familjehem som kostar mångdubbla än ett stöd till att barnet skulle kunna bo hos en närstående. Hur tänker egentligen Socialtjänsten?
