Håkan Ceder om den nya LVU utredningen

Håkan Ceder överlämnar utredningen till jämställhetsministern Åsa Regnér, Barns och ungas rätt vid tvångsvård, förslag till ny LVU (SOU 2015:71).

Se videon här!

Håkan Ceder berättar att Hvb- och Familjehems- vård kostar samhället 11 - 13 miljarder per år.
En större förändring i det nya förslaget är att efter 2 års tvångsvård ska socialtjänsten utreda om man ska flytta över vårdnaden. Även om de biologiska föräldrarnas brister inte längre finns, att man ska utgå från barnets bästa mot föräldrarnas vilja.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2017.

Förslag om att slopa LVU lagen

Håkan Ceder, utredare har granskat LVU lagen, och kommit fram till att den bör slopas och reformeras från grunden. Han har skrivit en egen debatt artikel som Dagens Nyheter publicerade idag, "Skrota LVU och låt barnets bästa prägla den nya lagen"

Det har redan kommit kritik mot utredningen från Autism och Asperger förbundet, "Tvångsvård av barn med autism är ofta förödande". Där skriver man följande,

2015-06-26
Förbundet har skickat ett pressmeddelande angående utredningen om tvångsvård för barn och unga Det kan bli tillåtet att tvångsvårda barn och unga på grund av beteenden som beror på en funktionsnedsättning. Det föreslår utredningen om tvångsvård för barn och unga.

Autism- och Aspergerförbundet anser att förslaget innebär ett stort steg tillbaka i rättsutvecklingen, som istället borde sträva efter mindre tvång och mer adekvat frivilligt stöd till barn med funktionsnedsättning. Förbundet fruktar att en lagändring kommer att slå hårt mot de grupper vi representerar, eftersom det kommer att innebära utvidgade möjligheter till tvångsvård av barn och unga med autismspektrumtillstånd.

Utredningen anger som skäl för förslaget att det finns en grupp unga som står utan stöd idag, för att de inte kan tvångsvårdas. Autism- och Aspergerförbundet vet att det finns många barn med autismspektrumstillstånd som inte får adekvata stödinsatser idag och som därför far illa, men det löser man inte genom att tvångsvårda dessa barn. Adekvata stödinsatser och anpassningar måste ges inom skola, i barnets eget hem och genom stödjande LSS-insatser. Det finns inte förutsättningar att ge sådana stödinsatser inom HVB och annan tvångsvård. Målet med vård enligt LVU är att barnet ska få behandling för sina beteenden, men sådan behandling finns inte mot autism. Lösningen på problemet med till exempel självskadande beteenden är därför inte att utvidga tvånget mot unga människor utan att ge autismspecifikt stöd, hjälp och anpassningar. För att detta ska fungera behövs kompetens hos personalen, då förståelse av barnet är avgörande för att kunna ge rätt stöd.

Utredningens förslag strider också mot FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, där det står att förekomst av funktionsnedsättning inte i något fall ska rättfärdiga frihetsberövande (artikel 14).

Den som vill läsa hela utredningen finner den på följande sida, "Barns och ungas rätt vid tvångsvård. Förslag till ny LVU."

Håkan Ceder måste granska Socialtjänsten till grunden

Sveriges Radio hade ett reportage i veckan, Barn och föräldrar utsatta i möte med socialen



Håkan Ceder, regeringens särskilde utredare har utrett rättssäkerheten för barn och biologiska föräldrar hos Socialtjänsten. "Ett exempel på vad som saknas är tillräcklig information till föräldrar när socialtjänsten griper in och beslutar om olika tvångsåtgärder."

Jag vet inte om man tar upp allt i detta reportage men anser att det finns en hel del andra saker som socialtjänsten ofta brister vid. Exempel kan vara att med källkritik kunna granska hur Socialtjänsten har nått de beslut om att t.ex. tvångsomhänderta barn med lagen om LVU. Oftast finns det bara minnesanteckningar vilket är tolkingar av handläggare i ärenden.

En annan sak kan vara källkritik av anmälningar till Socialtjänsten. Inte helt ovanligt att t.ex. skola, förskolor osv döljer källan genom att skriva under med flera namn, som rektorn, styrelse, lärare ect. Det som har observerats eller källan är dold vilket betyder att man inte kan kontrollera detta vid ett senare skede.

När Socialtjänsten får in en orosanmälan där oron kan vara så pass allvarlig att barnen kan bli tvångsomhändertagna, så borde samtalet / mötet spelas in. Vid det första mötet så blir ofta klienten väldigt utlämnad och det som sägs innanför Socialtjänsten väggar kan inte kontrolleras vid ett senare tillfälle. Visst, klienter kan ha med sig en bisittare, dvs en vän eller advokat (om man har råd). Men de flesta är även omedvetna om detta.

Låt oss säga att en ensamstående mamma blir kallad till socialtjänsten. Hon går till mötet med sin dotter och vet inte riktigt vad det är frågan om. Hon blir helt utelämnad till Socialtjänsten och det som händer, sägs och sker kan inte kontrolleras i efterhand. Det brukar vara två socialsekreterare vid mötena, den ena ställer frågor undertiden den andra antecknar minnesanteckningar. Därefter förs minnesanteckningarna in i journalerna, man skriver om dem. Den ensamstående mamman har svårt därefter att sätta sig emot det som socialsekreterarna har tolkat utifrån mötet. Vid en tvångsomhändertagande får mamman därefter en advokat som staten betalar. Men advokaten har bara tillgång till journalerna som socialsekreterarna har skrivit, deras tolkningar samt mammans ord. Klienten befinner sig alltså i underläge och tvingas in i ett samarbete med Socialtjänsten.

Om man hade spelat in samtalen vid det första mötet så hade advokaten kunnat granska samtalet. Ibland kan det t.om. finnas stora brister i själva överföringen från minnesanteckningarna och journalen. Minnesanteckningarna är en socialsekreterares tolkning, av vad mamman säger eller svarar på vissa frågor.

Ett exempel är en vän som befann i vårdnadstvist samtidigt Socialtjänsten bröt in. Mamman hade uttryckt sig vid något tillfälle, att hon önskade att hennes son hade en vanlig familj där allt var lugnt och tryggt. Detta kom med i hennes journal, på ett sätt att hon accepterade att Socialtjänsten omhändertog hennes son. Detta var Socialtjänstens tolkning, men utifrån mammans perspektiv så var det bara något hon hade sagt vid detta tillfälle hur hon kände det och inte alls menade på att hennes son skulle ryckas ifrån henne.

Ett annat exempel är när Socialtjänsten talar med barn. Vid stark oro så vill gärna handläggaren ta ut barnet i ett annat rum. Det som sägs mellan barnet och handläggaren finns endast i Socialtjänstens minnesanteckningar och journaler. Som förälder så vet man inte med säkerhet vad handläggaren har frågat, på vilket sätt frågan är ställd, har barnen t.ex. fått beröm eller uppmuntrats av att säga saker?
Hos Barnahus vilket är polisens plats för förhör med barn spelar man in alla samtal på video. Där är det mer strikt om vilka frågor som ska ställas, vem som får ställa frågan osv. Uppdrag Granskning tog upp fallet i Gävle där pappan var anklagad för pedofili för att dotterna hade "mjölkat pappas penis". Samtalen på Barnahuset granskades, och där såg man hur samtalsledaren gjorde gester och rörelser med sin hand när hon frågade flickan hur man mjölkar en ko. [2]. Flickan visade detta på ett sätt som såg ganska normalt ut, men förhörsledaren gjorde själv rörelse som påminde om onani. Flickan ändrade sina rörelser och härmade förhörsledaren.
Pappan blev friad men utan videoinspelningarna så hade han nog blivit dömd till fängelse och förlorat sin dotter.

Det finns mycket man kan kritisera hon Socialtjänsten och hur de utför sitt arbete. De befinner sig i kris och är oftast stressade, har många ärenden samtidigt på borden. De själva klagar och många vill byta arbete. Bara detta ger luckor för att rättssäkerheten ska brista. Det handlar om barn och deras föräldrar. Om det inte finns rättssäkerhet för föräldrarna hos Socialtjänsten så förlorar även barnen rättssäkerheten. De kan förlora sin trygghet och hamna i en helt okänd familj, många gånger långt hemifrån. I många fall separeras syskon, eller hamnar på hvb- hem som inte är anpassade till barnen. Håkan Ceder måste gräva djupare i hur Socialtjänsten arbetar och sedan borde regeringen återinföra tjänstemannaansvaret. De tjänstemän som missbrukar och förbrukar sin position måste kunna ställas till svars för det de har utsatt oskyldiga familjer och barn.