– Allt har gått från bra till skitdåligt. Jag frågade min handledare på soc om det blivit några framsteg men fick inget svar, säger Karin trotsigt. Soc har förstört mitt liv. [1]
För två år sedan blev Karin omhändertagen genom LVU efter att släktingar och bekanta har gjort orosanmälningar till Socialtjänsten.
“– Mamma såg till att jag kom till skolan, hon var med mig i stallet, hon lagade mat. Det enda var att hon behövde vila en stund mitt på dagen eftersom hon är sjuk men då var jag i alla fall inte hemma. Mamma och jag är bästa kompisar. De som anmält säger sig veta att det var misär hemma hos oss men de har inte varit i lägenheten på flera år. Det som står i utredningen stämmer inte. Men soc säger att de anser att det är så!”
Karin placerades först hos ett familjehem 10 mil från Gävle, men redan efter tio dagar flyttades hon ner till skåne, 70 mil från mamman. Eftersom mamman var sjuk så hade hon svårt att besöka sin dotter. [2]
Efter två år och placerad hos tre olika familjer rymmer Karin. Hon har hållt sig borta från socialtjänsten i fyra månader. Hennes mamma som är sjuk väljer att skjuta upp en operation för att kämpa för sin dotter, men tyvärr dör hon. Efter fyra dagar tar socialtjänsten henne igen, Karin står då i valet, att hoppa från fönstret eller gå in i lägenheten där tjänstemän från socialtjänsten befinner sig. Polisen övertalar henne att inte hoppa, polisen transporterar henne genast till ett HVB- hem som egentligen är en plats för psykisk sjuka. Karin har ingen diagnos eller utredning hos BUP.
Enligt Karin så fungerade hennes liv innan socialtjänsten gick in med LVU. Hon gick i skolan, mamman tog hand om de nödvändigaste sysslorna. Allt var inte perfekt, men socialtjänsten förändrade Karins liv till ett helvete. I dagsläget har hon missat över två år skolgång, hon har inga kompisar och mår allmänt dåligt.
Nu när Karins mamma dog så har hon inte längre någon som kämpar för henne. Karins mammas advokat har fallit bort från sitt mål.
Socialtjänsten i Gävle svarar,
”Jag vill börja med att säga att det som hände idag var omskakande och vi är lättade över att situationen har lugnat ner sig. Flickan har idag kommit till sitt HVB-hem. Flickan behöver stöd och hon har ett fortsatt vårdbehov enligt tidigare LVU beslut. Vi är en myndighet som arbetar med vård och stöd och när vi fick reda på att mamman hade gått bort låg det i vårt ansvar att kontakta flickan. Det här handlar om en ung flicka som behöver hjälp och vi har mycket goda erfarenheter av det här HVB-hemmets förmåga att hjälpa unga personer i liknande situationer. ” [3]
Detta är ett tragiskt fall där en ung flicka som hade ett okej liv har blivit förstörd genom socialtjänstens aggerande. Istället för att tvångsomhänderta flickan så skulle det säkerligen ha räckt med stödinsattser.
Karin har ett annat namn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar