VLT tar upp i två artiklar om att det har skapats en konflikt mellan kommun och familjehem som har placerade barn. Kommunen sänkte familjehemmens ersättning med ca 2000 kronor per månad. [1].
”Familjehemmet där Jennys barn är placerat har precis sagt upp sig på grund av kommunens sänkning av arvodet. Ekonomiskt innebär det omkring 2 000 kronor mindre per månaden och barn för vissa familjehem.”
”– Störst problem är det för alla som gör detta på heltid och som lever på arvoden.
VLT har varit i kontakt med flera familjehem som har sagt upp sig eller som funderar på att göra det.” [2]
Ann-Louise Molin Östling (S) är individ- och familjenämndens ordförande i Västerås säger att de inte är oroade över att hitta nya familjehem, samtidigt som de flesta kommuner i landet anser att det är svårt att hitta familjer som vill släppa in barn i deras hem. [3]
”Konsekvenserna kommer att kosta både psykiskt och ekonomiskt. Det tror Yvonne Ahlkvist som jobbat som familjehemskonsulent i drygt 20 år, samt ideellt för Faco.
– Familjerna kommer att säga upp sina uppdrag och i stället ta uppdrag till privata företag. Konsekvensen blir att utsatta barn får byta familjer och kommunen får betala fyra gånger så mycket för varje placering.”
Sammanfattningsvis så ser vi ett stort problem här. Barnen lämnas till familjehem som har anpassat sig till en viss ersättningsnivå och ser kommunens agerande som en lönedumpning. Konsekvensen blir att barn blir tvingade att byta familjehem, omplaseras och då kanske i ett privat bolag som kostar kommunen upp till fyra gånger så mycket. Är detta barnens bästa?
Samhället måste tänka ett steg före och inte utsätta barn som handelsvaror. Många fall av omhändertagna barn skulle kunna lösas med stöd hos den biologiska familjen. Om detta inte fungerar så bör man försöka placera barnen i sin naturliga närhet, dvs släkt och vänner. Familjehems placeringar där fosterföräldrar ser barnen som en ekonomisk tillgång får inte förekomma. Det är även fel av kommunen att ändra avtal på detta sätt och att familjehem utsätter barnen och tvingar dem att förflyttas.
Detta är en skandal!
måndag 29 juni 2015
Sociala myndigheters kostnader
Hittade en ny lista över priser och kostnader för sociala myndigheter och dess utövande. Den är ganska detaljerad och informativ. Jag antar att priserna inte inkluderar alla kringkostnader, t.ex. en socialsekreterares arbetskostnad är troligen baserad på lönekostnaden och inte kostnader för lokaler, material m.m.
Listan finns som pdf-fil här!
Listan finns som pdf-fil här!
söndag 28 juni 2015
lördag 27 juni 2015
Fler sekretesshandlingar till bilfirman från socialtjänsten
Förra veckan uppmärksammades en bilfirma i skåne, att socialtjänsten faxade sekretessbelagda handlingar till bilfirmans fax. [1] Nu har det hänt igen! [2]
"Denna gång kommer faxet från socialtjänsten i en annan Malmöstadsdel och handlar om en kvinna som misshandlats av en partner och därför tilldelats skyddat boende. Kvinnans personuppgifter står fullt läsbara i handlingen."
Bilfirmar har fått fax från socialtjänsten under 15 års tid, ägaren har uppmärksammat detta men det verkar som om socialtjänsten inte klarar av att slå rätt nummer.
"– Jag börjar nästan fundera på att informera de som drabbats så att de kan slå näven i bordet och kräva ett stopp. Det vet ju inte själva vad som föregår."
Varför inte? Då kan varje person göra anmälan och kanske kräva skadestånd.
"Denna gång kommer faxet från socialtjänsten i en annan Malmöstadsdel och handlar om en kvinna som misshandlats av en partner och därför tilldelats skyddat boende. Kvinnans personuppgifter står fullt läsbara i handlingen."
Bilfirmar har fått fax från socialtjänsten under 15 års tid, ägaren har uppmärksammat detta men det verkar som om socialtjänsten inte klarar av att slå rätt nummer.
"– Jag börjar nästan fundera på att informera de som drabbats så att de kan slå näven i bordet och kräva ett stopp. Det vet ju inte själva vad som föregår."
Varför inte? Då kan varje person göra anmälan och kanske kräva skadestånd.
fredag 26 juni 2015
Förslag om att slopa LVU lagen
Håkan Ceder, utredare har granskat LVU lagen, och kommit fram till att den bör slopas och reformeras från grunden. Han har skrivit en egen debatt artikel som Dagens Nyheter publicerade idag, "Skrota LVU och låt barnets bästa prägla den nya lagen"
Det har redan kommit kritik mot utredningen från Autism och Asperger förbundet, "Tvångsvård av barn med autism är ofta förödande". Där skriver man följande,
Den som vill läsa hela utredningen finner den på följande sida, "Barns och ungas rätt vid tvångsvård. Förslag till ny LVU."
Det har redan kommit kritik mot utredningen från Autism och Asperger förbundet, "Tvångsvård av barn med autism är ofta förödande". Där skriver man följande,
2015-06-26
Förbundet har skickat ett pressmeddelande angående utredningen om tvångsvård för barn och unga Det kan bli tillåtet att tvångsvårda barn och unga på grund av beteenden som beror på en funktionsnedsättning. Det föreslår utredningen om tvångsvård för barn och unga.
Autism- och Aspergerförbundet anser att förslaget innebär ett stort steg tillbaka i rättsutvecklingen, som istället borde sträva efter mindre tvång och mer adekvat frivilligt stöd till barn med funktionsnedsättning. Förbundet fruktar att en lagändring kommer att slå hårt mot de grupper vi representerar, eftersom det kommer att innebära utvidgade möjligheter till tvångsvård av barn och unga med autismspektrumtillstånd.
Utredningen anger som skäl för förslaget att det finns en grupp unga som står utan stöd idag, för att de inte kan tvångsvårdas. Autism- och Aspergerförbundet vet att det finns många barn med autismspektrumstillstånd som inte får adekvata stödinsatser idag och som därför far illa, men det löser man inte genom att tvångsvårda dessa barn. Adekvata stödinsatser och anpassningar måste ges inom skola, i barnets eget hem och genom stödjande LSS-insatser. Det finns inte förutsättningar att ge sådana stödinsatser inom HVB och annan tvångsvård. Målet med vård enligt LVU är att barnet ska få behandling för sina beteenden, men sådan behandling finns inte mot autism. Lösningen på problemet med till exempel självskadande beteenden är därför inte att utvidga tvånget mot unga människor utan att ge autismspecifikt stöd, hjälp och anpassningar. För att detta ska fungera behövs kompetens hos personalen, då förståelse av barnet är avgörande för att kunna ge rätt stöd.
Utredningens förslag strider också mot FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, där det står att förekomst av funktionsnedsättning inte i något fall ska rättfärdiga frihetsberövande (artikel 14).
Den som vill läsa hela utredningen finner den på följande sida, "Barns och ungas rätt vid tvångsvård. Förslag till ny LVU."
torsdag 18 juni 2015
15 år har bilfirman fått sekretessbelagda fax från Socialtjänsten
En bilfirma i Malmö har fått fax från Socialtjänsten innehållande utredningar och personuppgifter av medborgare som är misstänkta från allt mellan incest till barnaga. Detta har pågått i 15 år och bilfirmans ägare har vid flera tillfällen kontaktat socialtjänsten om just detta. Problemet verkar vara att de har nästan samma telefonnummer, det är en nolla som skiljs åt.
Dokumentär - Att ta ett barn
Sveriges Radio har sänt en dokumentär i två delar som handlar om Tobias kamp att få hem sitt barn som socialtjänsten har placerat hos ett familjehem. Tobias var med en tjej som blev gravid, och när hon födde barnet så visade det sig att hon inte kunde ta hand om pojken.
Tobias misstänkte att han kunde vara fadern och kontaktade socialtjänsten, han gjorde ett faderstest men socialtjänsten hade redan placerat pojken innan faderskapet var fastställt.
Denna dokumentär är skrämmande, men inte unik. Socialtjänsten sätter igång utredningar och motarbetar Tobias i tre år. Familjehemmet verkar tro att pojken kommer att stanna hos dem länge, och även de motarbetar Tobias.
Som tur är spelar Tobias in alla samtal med myndigheterna vilket har gett grund till denna dokumentär. Vi får höra hur socialtjänsten motarbetar Tobias och gör allt i sin makt för att stoppa en återförening mellan honom och hans son.
Tänk om Tobias inte hade spelat in dessa samtal, då hade det troligen varit kört för honom att återförenas med sin son. Och även då han spelade in så krävdes det att Sveriges Radio skulle göra denna dokumentär och flera olika domstolar för att ge Tobias rätt till en återförening. [1]
Jag har skrivit tidigare en del om ett fall i Hörby, där en mamma till sin treåriga flicka förde bort henne vid ett kontrollerat umgänge. [2]
Enligt det jag har läst mig till och hört så verkar även detta påminna och finnas likheter med fallet Tobias. En socialtjänst som har placerat ett barn vid tidig ålder hos ett familjehem och så gott som lovat fosterföräldrarna att barnet ska växa upp med dem. I detta fall så gick domstolarna den biologiska mammans linje och kritiserade socialtjänsten, men socialtjänsten struntade i detta.
Mer och mer kritik kommer fram om landets socialtjänster och hur de behandlar i många fall oskyldiga medborgare. Socialtjänsten har mandat att agera vid minsta oro och det är som om de står över alla vanliga lagar. De kan helt enkelt bryta mot lagen och inte ställas till svar för detta. Socialtjänsten kan få kritik från IVO eller JO, men denna kritik är tandlös och det finns inget tjänstemanna ansvar längre. De anställda kan alltså medvetet göra fel utan att de kan bli åtalade. Detta är fel i ett rättssamhälle och det är därför det blir som dessa fall. Runt om socialtjänsten bildas det maffia- liknande nätverk, där arbete, fritid, släkt och vänner blandas ihop.
Tobias kämpade och gick den rättsliga vägen, fick hjälp av media. Mamman i Hörby tog beslutet till slut att föra bort dottern på ett övervakat umgänge.
Av denna dokumentär, "Att ta ett barn" så kan vi lära oss att det inte går att lita på socialtjänsten. Den bevisar att om socialtjänsten har fått för sig något så står de fast vid detta även då allt tyder på att de har fel. Vi kan också lära oss hur viktigt det är att samla information och spela in samtal för att använda detta som bevis vid senare tillfällen.
Tobias misstänkte att han kunde vara fadern och kontaktade socialtjänsten, han gjorde ett faderstest men socialtjänsten hade redan placerat pojken innan faderskapet var fastställt.
Denna dokumentär är skrämmande, men inte unik. Socialtjänsten sätter igång utredningar och motarbetar Tobias i tre år. Familjehemmet verkar tro att pojken kommer att stanna hos dem länge, och även de motarbetar Tobias.
Som tur är spelar Tobias in alla samtal med myndigheterna vilket har gett grund till denna dokumentär. Vi får höra hur socialtjänsten motarbetar Tobias och gör allt i sin makt för att stoppa en återförening mellan honom och hans son.
Tänk om Tobias inte hade spelat in dessa samtal, då hade det troligen varit kört för honom att återförenas med sin son. Och även då han spelade in så krävdes det att Sveriges Radio skulle göra denna dokumentär och flera olika domstolar för att ge Tobias rätt till en återförening. [1]
Jag har skrivit tidigare en del om ett fall i Hörby, där en mamma till sin treåriga flicka förde bort henne vid ett kontrollerat umgänge. [2]
Enligt det jag har läst mig till och hört så verkar även detta påminna och finnas likheter med fallet Tobias. En socialtjänst som har placerat ett barn vid tidig ålder hos ett familjehem och så gott som lovat fosterföräldrarna att barnet ska växa upp med dem. I detta fall så gick domstolarna den biologiska mammans linje och kritiserade socialtjänsten, men socialtjänsten struntade i detta.
Mer och mer kritik kommer fram om landets socialtjänster och hur de behandlar i många fall oskyldiga medborgare. Socialtjänsten har mandat att agera vid minsta oro och det är som om de står över alla vanliga lagar. De kan helt enkelt bryta mot lagen och inte ställas till svar för detta. Socialtjänsten kan få kritik från IVO eller JO, men denna kritik är tandlös och det finns inget tjänstemanna ansvar längre. De anställda kan alltså medvetet göra fel utan att de kan bli åtalade. Detta är fel i ett rättssamhälle och det är därför det blir som dessa fall. Runt om socialtjänsten bildas det maffia- liknande nätverk, där arbete, fritid, släkt och vänner blandas ihop.
Tobias kämpade och gick den rättsliga vägen, fick hjälp av media. Mamman i Hörby tog beslutet till slut att föra bort dottern på ett övervakat umgänge.
Av denna dokumentär, "Att ta ett barn" så kan vi lära oss att det inte går att lita på socialtjänsten. Den bevisar att om socialtjänsten har fått för sig något så står de fast vid detta även då allt tyder på att de har fel. Vi kan också lära oss hur viktigt det är att samla information och spela in samtal för att använda detta som bevis vid senare tillfällen.
tisdag 16 juni 2015
Håkan Ceder måste granska Socialtjänsten till grunden
Sveriges Radio hade ett reportage i veckan,
Barn och föräldrar utsatta i möte med socialen
Håkan Ceder, regeringens särskilde utredare har utrett rättssäkerheten för barn och biologiska föräldrar hos Socialtjänsten. "Ett exempel på vad som saknas är tillräcklig information till föräldrar när socialtjänsten griper in och beslutar om olika tvångsåtgärder."
Jag vet inte om man tar upp allt i detta reportage men anser att det finns en hel del andra saker som socialtjänsten ofta brister vid. Exempel kan vara att med källkritik kunna granska hur Socialtjänsten har nått de beslut om att t.ex. tvångsomhänderta barn med lagen om LVU. Oftast finns det bara minnesanteckningar vilket är tolkingar av handläggare i ärenden.
En annan sak kan vara källkritik av anmälningar till Socialtjänsten. Inte helt ovanligt att t.ex. skola, förskolor osv döljer källan genom att skriva under med flera namn, som rektorn, styrelse, lärare ect. Det som har observerats eller källan är dold vilket betyder att man inte kan kontrollera detta vid ett senare skede.
När Socialtjänsten får in en orosanmälan där oron kan vara så pass allvarlig att barnen kan bli tvångsomhändertagna, så borde samtalet / mötet spelas in. Vid det första mötet så blir ofta klienten väldigt utlämnad och det som sägs innanför Socialtjänsten väggar kan inte kontrolleras vid ett senare tillfälle. Visst, klienter kan ha med sig en bisittare, dvs en vän eller advokat (om man har råd). Men de flesta är även omedvetna om detta.
Låt oss säga att en ensamstående mamma blir kallad till socialtjänsten. Hon går till mötet med sin dotter och vet inte riktigt vad det är frågan om. Hon blir helt utelämnad till Socialtjänsten och det som händer, sägs och sker kan inte kontrolleras i efterhand. Det brukar vara två socialsekreterare vid mötena, den ena ställer frågor undertiden den andra antecknar minnesanteckningar. Därefter förs minnesanteckningarna in i journalerna, man skriver om dem. Den ensamstående mamman har svårt därefter att sätta sig emot det som socialsekreterarna har tolkat utifrån mötet. Vid en tvångsomhändertagande får mamman därefter en advokat som staten betalar. Men advokaten har bara tillgång till journalerna som socialsekreterarna har skrivit, deras tolkningar samt mammans ord. Klienten befinner sig alltså i underläge och tvingas in i ett samarbete med Socialtjänsten.
Om man hade spelat in samtalen vid det första mötet så hade advokaten kunnat granska samtalet. Ibland kan det t.om. finnas stora brister i själva överföringen från minnesanteckningarna och journalen. Minnesanteckningarna är en socialsekreterares tolkning, av vad mamman säger eller svarar på vissa frågor.
Ett exempel är en vän som befann i vårdnadstvist samtidigt Socialtjänsten bröt in. Mamman hade uttryckt sig vid något tillfälle, att hon önskade att hennes son hade en vanlig familj där allt var lugnt och tryggt. Detta kom med i hennes journal, på ett sätt att hon accepterade att Socialtjänsten omhändertog hennes son. Detta var Socialtjänstens tolkning, men utifrån mammans perspektiv så var det bara något hon hade sagt vid detta tillfälle hur hon kände det och inte alls menade på att hennes son skulle ryckas ifrån henne.
Ett annat exempel är när Socialtjänsten talar med barn. Vid stark oro så vill gärna handläggaren ta ut barnet i ett annat rum. Det som sägs mellan barnet och handläggaren finns endast i Socialtjänstens minnesanteckningar och journaler. Som förälder så vet man inte med säkerhet vad handläggaren har frågat, på vilket sätt frågan är ställd, har barnen t.ex. fått beröm eller uppmuntrats av att säga saker?
Hos Barnahus vilket är polisens plats för förhör med barn spelar man in alla samtal på video. Där är det mer strikt om vilka frågor som ska ställas, vem som får ställa frågan osv. Uppdrag Granskning tog upp fallet i Gävle där pappan var anklagad för pedofili för att dotterna hade "mjölkat pappas penis". Samtalen på Barnahuset granskades, och där såg man hur samtalsledaren gjorde gester och rörelser med sin hand när hon frågade flickan hur man mjölkar en ko. [2]. Flickan visade detta på ett sätt som såg ganska normalt ut, men förhörsledaren gjorde själv rörelse som påminde om onani. Flickan ändrade sina rörelser och härmade förhörsledaren.
Pappan blev friad men utan videoinspelningarna så hade han nog blivit dömd till fängelse och förlorat sin dotter.
Det finns mycket man kan kritisera hon Socialtjänsten och hur de utför sitt arbete. De befinner sig i kris och är oftast stressade, har många ärenden samtidigt på borden. De själva klagar och många vill byta arbete. Bara detta ger luckor för att rättssäkerheten ska brista. Det handlar om barn och deras föräldrar. Om det inte finns rättssäkerhet för föräldrarna hos Socialtjänsten så förlorar även barnen rättssäkerheten. De kan förlora sin trygghet och hamna i en helt okänd familj, många gånger långt hemifrån. I många fall separeras syskon, eller hamnar på hvb- hem som inte är anpassade till barnen. Håkan Ceder måste gräva djupare i hur Socialtjänsten arbetar och sedan borde regeringen återinföra tjänstemannaansvaret. De tjänstemän som missbrukar och förbrukar sin position måste kunna ställas till svars för det de har utsatt oskyldiga familjer och barn.
Håkan Ceder, regeringens särskilde utredare har utrett rättssäkerheten för barn och biologiska föräldrar hos Socialtjänsten. "Ett exempel på vad som saknas är tillräcklig information till föräldrar när socialtjänsten griper in och beslutar om olika tvångsåtgärder."
Jag vet inte om man tar upp allt i detta reportage men anser att det finns en hel del andra saker som socialtjänsten ofta brister vid. Exempel kan vara att med källkritik kunna granska hur Socialtjänsten har nått de beslut om att t.ex. tvångsomhänderta barn med lagen om LVU. Oftast finns det bara minnesanteckningar vilket är tolkingar av handläggare i ärenden.
En annan sak kan vara källkritik av anmälningar till Socialtjänsten. Inte helt ovanligt att t.ex. skola, förskolor osv döljer källan genom att skriva under med flera namn, som rektorn, styrelse, lärare ect. Det som har observerats eller källan är dold vilket betyder att man inte kan kontrollera detta vid ett senare skede.
När Socialtjänsten får in en orosanmälan där oron kan vara så pass allvarlig att barnen kan bli tvångsomhändertagna, så borde samtalet / mötet spelas in. Vid det första mötet så blir ofta klienten väldigt utlämnad och det som sägs innanför Socialtjänsten väggar kan inte kontrolleras vid ett senare tillfälle. Visst, klienter kan ha med sig en bisittare, dvs en vän eller advokat (om man har råd). Men de flesta är även omedvetna om detta.
Låt oss säga att en ensamstående mamma blir kallad till socialtjänsten. Hon går till mötet med sin dotter och vet inte riktigt vad det är frågan om. Hon blir helt utelämnad till Socialtjänsten och det som händer, sägs och sker kan inte kontrolleras i efterhand. Det brukar vara två socialsekreterare vid mötena, den ena ställer frågor undertiden den andra antecknar minnesanteckningar. Därefter förs minnesanteckningarna in i journalerna, man skriver om dem. Den ensamstående mamman har svårt därefter att sätta sig emot det som socialsekreterarna har tolkat utifrån mötet. Vid en tvångsomhändertagande får mamman därefter en advokat som staten betalar. Men advokaten har bara tillgång till journalerna som socialsekreterarna har skrivit, deras tolkningar samt mammans ord. Klienten befinner sig alltså i underläge och tvingas in i ett samarbete med Socialtjänsten.
Om man hade spelat in samtalen vid det första mötet så hade advokaten kunnat granska samtalet. Ibland kan det t.om. finnas stora brister i själva överföringen från minnesanteckningarna och journalen. Minnesanteckningarna är en socialsekreterares tolkning, av vad mamman säger eller svarar på vissa frågor.
Ett exempel är en vän som befann i vårdnadstvist samtidigt Socialtjänsten bröt in. Mamman hade uttryckt sig vid något tillfälle, att hon önskade att hennes son hade en vanlig familj där allt var lugnt och tryggt. Detta kom med i hennes journal, på ett sätt att hon accepterade att Socialtjänsten omhändertog hennes son. Detta var Socialtjänstens tolkning, men utifrån mammans perspektiv så var det bara något hon hade sagt vid detta tillfälle hur hon kände det och inte alls menade på att hennes son skulle ryckas ifrån henne.
Ett annat exempel är när Socialtjänsten talar med barn. Vid stark oro så vill gärna handläggaren ta ut barnet i ett annat rum. Det som sägs mellan barnet och handläggaren finns endast i Socialtjänstens minnesanteckningar och journaler. Som förälder så vet man inte med säkerhet vad handläggaren har frågat, på vilket sätt frågan är ställd, har barnen t.ex. fått beröm eller uppmuntrats av att säga saker?
Hos Barnahus vilket är polisens plats för förhör med barn spelar man in alla samtal på video. Där är det mer strikt om vilka frågor som ska ställas, vem som får ställa frågan osv. Uppdrag Granskning tog upp fallet i Gävle där pappan var anklagad för pedofili för att dotterna hade "mjölkat pappas penis". Samtalen på Barnahuset granskades, och där såg man hur samtalsledaren gjorde gester och rörelser med sin hand när hon frågade flickan hur man mjölkar en ko. [2]. Flickan visade detta på ett sätt som såg ganska normalt ut, men förhörsledaren gjorde själv rörelse som påminde om onani. Flickan ändrade sina rörelser och härmade förhörsledaren.
Pappan blev friad men utan videoinspelningarna så hade han nog blivit dömd till fängelse och förlorat sin dotter.
Det finns mycket man kan kritisera hon Socialtjänsten och hur de utför sitt arbete. De befinner sig i kris och är oftast stressade, har många ärenden samtidigt på borden. De själva klagar och många vill byta arbete. Bara detta ger luckor för att rättssäkerheten ska brista. Det handlar om barn och deras föräldrar. Om det inte finns rättssäkerhet för föräldrarna hos Socialtjänsten så förlorar även barnen rättssäkerheten. De kan förlora sin trygghet och hamna i en helt okänd familj, många gånger långt hemifrån. I många fall separeras syskon, eller hamnar på hvb- hem som inte är anpassade till barnen. Håkan Ceder måste gräva djupare i hur Socialtjänsten arbetar och sedan borde regeringen återinföra tjänstemannaansvaret. De tjänstemän som missbrukar och förbrukar sin position måste kunna ställas till svars för det de har utsatt oskyldiga familjer och barn.
torsdag 11 juni 2015
Återinför ämbetsmannaansvaret
Henrik Alexandersson har skrivit en bra artikel, "Återinför ämbetsmannaansvarte". [1]
"Den senaste tiden har vi sett flera exempel på tvivelaktig myndighetsutövning. Det gäller Quick-fallet, där man slår fast att det finns brister i systemet – men att man inte sträcker sig till att hålla någon ansvarig. Ett annat exempel är Post- och Telestyrelsens chef som fulspelat om datalagringen och som driver denna fråga politiskt, på ett sätt som inte passar en myndighetschef. Och i DN har Maciej Zaremba visat hur socialtjänsten i vissa fall betett sig helt oacceptabelt."
Inom Socialtjänsten som vi på denna blogg granskar händer det en hel del som inte borde hända. Rättssäkerheten för familjer och barn är under all kritik. Att bli kallad till ett möte / förhör, är som ett lotteri. Man vet aldrig hur det slutar.
Inom traditionell rättsväsende, om man är misstänkt för ett brott så har åklagaren eller polis normalt bevis för något. Hos socialtjänsten är det omvänt, socialtjänsten behöver bara ha en oro och därefter är det partens uppgift att bevisa att socialtjänsten inte behöver oroa sig. Att bevisa sin oskuld kan vid många tillfällen vara näst intill omöjligt om oron grundar sig på rykten och prat.
När det gäller tjänstefel inom socialtjänsten så kan de många gånger skydda sig bakom sekretessen. Deras journaler bygger på minnesanteckningar som är svårt att granska och ofta döljer källor. Socialtjänsten följer även deras egna normer och regler, även om domstolar beslutar något så innebär det inte att socialtjänsten följer domstolarnas beslut.
Hos socialtjänster på mindre orter, är det troligare vanligare att tjänstemän utför det som kan betecknas som lagbrott. Människors nätverk på mindre orter är ofta mer infiltrerade, alla känner alla och vissa känner inte någon. Privatliv beblandas med arbete och inom arbetskontakter kan den ena kontakten vara en gammal barndomskompis, klasskamrat eller ingift i släkten. Det som diskuteras privat är svårt att granska.
Det finns många som har fått sina liv kränkta och blivit felaktigt behandlade av socialtjänsten runt om i Sverige. IVO och JO har som Henrik Alexandersson säger, inga tänder. Återinför ämbetsmannaansvaret, eller tjänstemannaansvaret. Det ska inte vara lönt att begå brott och skyddas genom att man är offentligt anställd.
"Den senaste tiden har vi sett flera exempel på tvivelaktig myndighetsutövning. Det gäller Quick-fallet, där man slår fast att det finns brister i systemet – men att man inte sträcker sig till att hålla någon ansvarig. Ett annat exempel är Post- och Telestyrelsens chef som fulspelat om datalagringen och som driver denna fråga politiskt, på ett sätt som inte passar en myndighetschef. Och i DN har Maciej Zaremba visat hur socialtjänsten i vissa fall betett sig helt oacceptabelt."
Inom Socialtjänsten som vi på denna blogg granskar händer det en hel del som inte borde hända. Rättssäkerheten för familjer och barn är under all kritik. Att bli kallad till ett möte / förhör, är som ett lotteri. Man vet aldrig hur det slutar.
Inom traditionell rättsväsende, om man är misstänkt för ett brott så har åklagaren eller polis normalt bevis för något. Hos socialtjänsten är det omvänt, socialtjänsten behöver bara ha en oro och därefter är det partens uppgift att bevisa att socialtjänsten inte behöver oroa sig. Att bevisa sin oskuld kan vid många tillfällen vara näst intill omöjligt om oron grundar sig på rykten och prat.
När det gäller tjänstefel inom socialtjänsten så kan de många gånger skydda sig bakom sekretessen. Deras journaler bygger på minnesanteckningar som är svårt att granska och ofta döljer källor. Socialtjänsten följer även deras egna normer och regler, även om domstolar beslutar något så innebär det inte att socialtjänsten följer domstolarnas beslut.
Hos socialtjänster på mindre orter, är det troligare vanligare att tjänstemän utför det som kan betecknas som lagbrott. Människors nätverk på mindre orter är ofta mer infiltrerade, alla känner alla och vissa känner inte någon. Privatliv beblandas med arbete och inom arbetskontakter kan den ena kontakten vara en gammal barndomskompis, klasskamrat eller ingift i släkten. Det som diskuteras privat är svårt att granska.
Det finns många som har fått sina liv kränkta och blivit felaktigt behandlade av socialtjänsten runt om i Sverige. IVO och JO har som Henrik Alexandersson säger, inga tänder. Återinför ämbetsmannaansvaret, eller tjänstemannaansvaret. Det ska inte vara lönt att begå brott och skyddas genom att man är offentligt anställd.
onsdag 10 juni 2015
Socialtjänsten förstörde hennes liv
– Allt har gått från bra till skitdåligt. Jag frågade min handledare på soc om det blivit några framsteg men fick inget svar, säger Karin trotsigt. Soc har förstört mitt liv. [1]
För två år sedan blev Karin omhändertagen genom LVU efter att släktingar och bekanta har gjort orosanmälningar till Socialtjänsten.
“– Mamma såg till att jag kom till skolan, hon var med mig i stallet, hon lagade mat. Det enda var att hon behövde vila en stund mitt på dagen eftersom hon är sjuk men då var jag i alla fall inte hemma. Mamma och jag är bästa kompisar. De som anmält säger sig veta att det var misär hemma hos oss men de har inte varit i lägenheten på flera år. Det som står i utredningen stämmer inte. Men soc säger att de anser att det är så!”
Karin placerades först hos ett familjehem 10 mil från Gävle, men redan efter tio dagar flyttades hon ner till skåne, 70 mil från mamman. Eftersom mamman var sjuk så hade hon svårt att besöka sin dotter. [2]
Efter två år och placerad hos tre olika familjer rymmer Karin. Hon har hållt sig borta från socialtjänsten i fyra månader. Hennes mamma som är sjuk väljer att skjuta upp en operation för att kämpa för sin dotter, men tyvärr dör hon. Efter fyra dagar tar socialtjänsten henne igen, Karin står då i valet, att hoppa från fönstret eller gå in i lägenheten där tjänstemän från socialtjänsten befinner sig. Polisen övertalar henne att inte hoppa, polisen transporterar henne genast till ett HVB- hem som egentligen är en plats för psykisk sjuka. Karin har ingen diagnos eller utredning hos BUP.
Enligt Karin så fungerade hennes liv innan socialtjänsten gick in med LVU. Hon gick i skolan, mamman tog hand om de nödvändigaste sysslorna. Allt var inte perfekt, men socialtjänsten förändrade Karins liv till ett helvete. I dagsläget har hon missat över två år skolgång, hon har inga kompisar och mår allmänt dåligt.
Nu när Karins mamma dog så har hon inte längre någon som kämpar för henne. Karins mammas advokat har fallit bort från sitt mål.
Socialtjänsten i Gävle svarar,
”Jag vill börja med att säga att det som hände idag var omskakande och vi är lättade över att situationen har lugnat ner sig. Flickan har idag kommit till sitt HVB-hem. Flickan behöver stöd och hon har ett fortsatt vårdbehov enligt tidigare LVU beslut. Vi är en myndighet som arbetar med vård och stöd och när vi fick reda på att mamman hade gått bort låg det i vårt ansvar att kontakta flickan. Det här handlar om en ung flicka som behöver hjälp och vi har mycket goda erfarenheter av det här HVB-hemmets förmåga att hjälpa unga personer i liknande situationer. ” [3]
Detta är ett tragiskt fall där en ung flicka som hade ett okej liv har blivit förstörd genom socialtjänstens aggerande. Istället för att tvångsomhänderta flickan så skulle det säkerligen ha räckt med stödinsattser.
Karin har ett annat namn.
tisdag 9 juni 2015
Funderingar kring flickan i Hörby
Några funderingar kring flickan i Hörby, vars mamma förde bort vid en övervakad umgänge med socialtjänsten. [1]
Har följt kommentarer på Monica Antonssons blogg, en som kallar sig Froojd. [2] Personen skriver att familjehemmet köpte socialsekreterarens hus, samma socialsekreterare som handlade ärendet om flickan som familjehemmet hade tagit hand om. Kollade upp det via lagfart, och det stämmer. En person med samma namn som arbetar hos Socialtjänsten i Svalöv sålde huset februari 2013 till familjehemmet flickan bodde vid.
En annan reflektion, har följt vissa trådar på nätet. Enligt Förvaltningsrätten och Kammarrätten hade man tagit bort LVU och Tingsrätten har givit mamman vårdnaden. Socialtjänsten skulle arbeta med att återförena flickan till sin mamma. Om jag har förstått det rätt så arbetade socialtjänsten istället för uppmaning om återförening till att förhala och separera mamman från sin dotter.
Jenny Sonesson skrev en artikel i Expressen "Barn måste adopteras mot föräldrarnas vilja" [3] som publicerades den 13 april 2015, alltså långt innan mamman förde bort flickan. Jenny är vän med fosterfamiljen och fostermamman har marknadsfört denna artikel på hennes Facebook-sida.
Artikeln tar upp det aktuella fall om flickan och artikeln är skriven som propaganda där man vill tvångsadoptera bort barn. Mamman återspeglas väldigt negativt. Är fosterfamiljen intresserade att skapa en kontakt mellan flickan och hennes biologiska mamma?
En fosterhemsplacering ska vara temporär och Socialtjänsten uppgift är att återföra barn till sina biologiska föräldrar. Men det verkar som att fosterfamiljen har knytit ann till flickan, som om hon är deras egen. Jag förstår att detta kan hända, helt naturligt att man lär sig älska ett barn som bor tillsammans och växer upp hos en. Problemet är när det blir denna konflikt och även andra intressen blandas in. Allt från politisk propaganda till föreläsare som vill sälja böcker. Ett annat problem må vara att familjehemmets nätverk är allt för integrerat med olika myndigheter och sidintressen?
Vilken soppa, och alla gastar om det är flickan de tänker på. Detta har gått för långt. Hoppas att flickan och mamman har det bra.
Har följt kommentarer på Monica Antonssons blogg, en som kallar sig Froojd. [2] Personen skriver att familjehemmet köpte socialsekreterarens hus, samma socialsekreterare som handlade ärendet om flickan som familjehemmet hade tagit hand om. Kollade upp det via lagfart, och det stämmer. En person med samma namn som arbetar hos Socialtjänsten i Svalöv sålde huset februari 2013 till familjehemmet flickan bodde vid.
En annan reflektion, har följt vissa trådar på nätet. Enligt Förvaltningsrätten och Kammarrätten hade man tagit bort LVU och Tingsrätten har givit mamman vårdnaden. Socialtjänsten skulle arbeta med att återförena flickan till sin mamma. Om jag har förstått det rätt så arbetade socialtjänsten istället för uppmaning om återförening till att förhala och separera mamman från sin dotter.
Jenny Sonesson skrev en artikel i Expressen "Barn måste adopteras mot föräldrarnas vilja" [3] som publicerades den 13 april 2015, alltså långt innan mamman förde bort flickan. Jenny är vän med fosterfamiljen och fostermamman har marknadsfört denna artikel på hennes Facebook-sida.
Artikeln tar upp det aktuella fall om flickan och artikeln är skriven som propaganda där man vill tvångsadoptera bort barn. Mamman återspeglas väldigt negativt. Är fosterfamiljen intresserade att skapa en kontakt mellan flickan och hennes biologiska mamma?
En fosterhemsplacering ska vara temporär och Socialtjänsten uppgift är att återföra barn till sina biologiska föräldrar. Men det verkar som att fosterfamiljen har knytit ann till flickan, som om hon är deras egen. Jag förstår att detta kan hända, helt naturligt att man lär sig älska ett barn som bor tillsammans och växer upp hos en. Problemet är när det blir denna konflikt och även andra intressen blandas in. Allt från politisk propaganda till föreläsare som vill sälja böcker. Ett annat problem må vara att familjehemmets nätverk är allt för integrerat med olika myndigheter och sidintressen?
Vilken soppa, och alla gastar om det är flickan de tänker på. Detta har gått för långt. Hoppas att flickan och mamman har det bra.
Anmälde skolan, blev anmäld till Socialen
Men efter flera år utan att skolan gjorde något tröttnade mamman och anmälde skolan till Skolinspektionen. Detta eftersom dottern på grund av bristerna mådde allt sämre och fick allt högre frånvaro utan att skolan gjorde någonting förebyggande, enligt mamman.
Hennes anmälan ledde till att Varbergs kommun fick ett vitesföreläggande om den inte hjälper flickan. Då kontrade kommunen med hot om vite mot mamman om hennes dotter inte kommer till skolan, säger Maria Johansson.
– Kontentan av detta var att skolan i sin tur anmälde mig till socialen men också till barn och utbildningsnämnden där jag fick hot om vite om min dotter inte kommer tillbaka till skolan. Jag blev helt ställd av det. Det stämde inte överrens med den kamp jag fört med skolan. Jag har drivit detta i nio år. Det blev en oerhörd kränkning, säger Maria Johansson.
Läs mer: Sveriges Radio - Varberg
Detta är inte helt ovanligt, att föräldrar har synpunkter på skolan och skolan försvarar sig genom att göra en orosanmälan till socialtjänsten.
lördag 6 juni 2015
Mer om rättssäkerheten hos socialtjänsten
Undersökningsföretaget Novus har gjort en enkät på uppdrag av fackförbundet Akademikerna. Där svarar 7 av 10 socialsekreterarna i Dalarna att dom vill byta jobb. Hälften av socialsekreterarna svarar dessutom att dom inte kan jobba rättsäkert på grund av ärendemängden.
Läs mer: SVT Dalarna
Läs mer: SVT Dalarna
Regeringens utredare kritisk
Landets socialtjänster får kritik för bristande stöd till föräldrar som får sina barn omhändertagna. Föräldrarna lämnas ofta i sticket menar regeringens utredare:
Läs mer: SVT Västernorrland
Läs mer: SVT Västernorrland
fredag 5 juni 2015
Mamman som kämpar för sin dotter Leona
Mammans egna text om det som händer:
"Jag spricker inom mig. Jag har varit stark så länge och idag fick jag beskedet att Socialtjänsten i Växjö ska placera mitt barn i fosterhem. Jag har aldrig slagit henne eller misskött henne, jag har aldrig gjort mitt barn illa och under flera månader har dem fått mig att känna mig som en dålig mamma. Men jag vägrar ge upp för jag har inte gjort något fel. Det är mitt barn, jag älskar henne och skulle aldrig någonsin skada henne! Anledningen till varför dem vill ta henne är för att de hävdar att jag inte är känslomässigt tillgänglig vilket behandlingshemmet jag bor på med Leona säger att jag är. Men ändå väljer soc att ta henne ifrån mig. Vad fan händer med detta samhälle ?? Förstör oskyldiga familjer...jag finner inga ord. Jag är helt förstörd och tårarna sprutar när jag skriver detta. LEONA MAMMA KOMMER ALDRIG GE UPP!!"
"Jag har sagt att jag går med på allt bara jag får vara med henne och hon har mig där men dem vägrar gå med på detta. Jag har bett om öppenvård. Skiter i om dem så vill flytta in och campa i mitt hem för att hålla koll på oss. Jag har sagt att jag kan gå med på att ha möten varje dag om det behövs och visa upp mig dagligen med henne bara hon få ha mig i sitt liv och få börja dagis som ett vanligt barn.
Min önskan är att få komma hem till vårt hem som socialtjänsten inte låtit oss göra på 8 månader.Jag gick på utredning i 3 månader förra året som ledde till behandling som jag också gick med på..
Att prata med psykolog, att börja medicinera för min adhd, att gå till självhjälp grupp för att hålla strukturen jag har även kontaktat en arbetsteraput som kommer hem och hjälper med struktur och rutiner för att dem inte ska kunna påpeka min adhd. Jag har även bett om kontakt person. Jag har bett om allt och sagt att jag gör vad dom vill, bara hon få vara med mig.
Utredningshemmet hävdar att jag är nu känslomässigt tillgänglig men socialtjänsten vågar inte låta det vara för de vet om det kommer hålla övertid och de på hemmet har sagt att jag varit tillgänglig i mer än 6 veckor och att jag och Leona har ett band och att hon känner sig trygg med mig.
I månader har jag dagligen fått frågan om jag orkar vara mamma och jag har alltid sagt ja!! Dem har psykat mig och även gjort mig utförsäkrad. Står nu utan inkomst för jag få inte börja jobba så länge vi är placerade på detta hemmet.
Jag känner mig så maktlös...jag vill bara få ha kvar min dotter!!"
torsdag 4 juni 2015
Tantupproret och dess syfte?
Läste ett intressant inlägg hos Monica Antonsson´s blogg med rubriken "Blod är tjockare än vatten..." [1]
Inlägget handlade om vad hon kallade "Tantupproret", kring flickan som blev bortförd av sin biologiska mamma i Hörby:
"Barnets bild - varifrån kommer den? Familjehemmet? - visas nu överallt. Just det som vi alltid får höra att vi ska vara försiktiga med. De mest fanatiska tanterna samlar till och med in pengar till hittelön åt den som kan lämna upplysningar goda nog att barnet hittas. Och polisen som inte ens är säkra på att här har begåtts något brott!"
Jag kan inte annat än hålla med Monica i det hon skriver, tantupproret svartmålar den biologiska mamman och hänger ut flickan över nätet nu med en hittelönssumma, fast polisen inte vet om det har ägt rum något brott.
Det som kännertecknar detta gäng är att de är arroganta och tror sig veta bättre än alla andra. De säger sig ha insikt i fallet och läst på. Även tidningarna likt Dagens Nyheter har inte deras information, även då reportern har gjort en intervju med den biologiska mamman samt hennes advokat. [2]
Det som fick mig intresserad i fallet var en artikel i HD, jag fick det inte att gå ihop. Även där målades mamman upp som ett monster, informationen var hämtad från en tidigare artikel i Expressen skriven av Jenny Sonesson. Det jag inte fick ihop var att Förvaltningsrätten och Kammarrätten hade hävt LVU och kritiserat Socialtjänsten att motarbeta den biologiska mamman att återförenas med sin flicka. Tingsrätten hade dessutom gett den biologiska mamman vårdnaden och polis och åklagare hade lagt ner förundersökningen mot mammans bortförande av flickan från konditoriet eftersom hon inte hade gjort något olagligt.
Hur kan hela denna kedja hålla samman när den biologiska mamman utmålas som ett monster som har blivit dömd för att misshandla sin dotter? Och fortfarande anses olämplig för dottern?
Det finns en agenda bakom detta tantuppror, det handlar om tvångsadoption av LVU-barn som har blivit omhändertagna under ett års ålder. Det var just detta Jenny Sonesson skrev om i sin artikel i Expressen tidigare i år. [3]
En annan faktor är att de som kretsar inom tantupproret verkar känna familjehemmet och även en socialsekreterare vid socialtjänsten i Svalöv. Den lilla flickan har blivit en bricka i ett politisk spel och nu florerar hennes bild omkring på nätet med en lösensumma för den som kan hitta henne.
Monicas rubrik till hennes artikel var "Blod är tjockare än vatten...", och det stämmer. De flesta försöker att skaffa egna barn innan man adopterar någons annan. Det finns många exemplen där biologiska barn har utfört något fruktansvärt, men biologiska föräldrar släpper ändå inte banden till sitt barn oavsett vad han eller hon har gjort.
Vi har vittnat till många fd fosterbarn som har blivit vanvårdade hos fosterhem under 1900-talet. Jag tror att detta är ingen ovanlighet än idag. Ett "krångligt barn", kan vara svår att knyta an till, speciellt om man inte barnet är ens eget. Jag tror att det är vanligare med våld och bestraffning hos familjehemmen än vad vi anar.
Den biologiska mamman som hängs ut som ett monster för att hon hade oförmågan att skydda sitt barn från sin pappas misshandel. Mamman blev själv misshandlad och levde i en svår situation. Vilken insikt har tantupproret i hur det är att leva i ett förhållande där man blir misshandlad? Enligt mammans advokat så var hon själv ett offer, både flickan och mamman blev misshandlade.
Det som har hänt de senaste dagarna är att socialtjänsten i Svalöv har lagt LVU igen om flickan, och Förvaltningsrätten har gjort en bedömning att LVU´t ska vara tillfälligt. Om tantgänget skulle hitta flickan och återföra henne till familjehemmet så har Socialtjänsten fyra veckor på sig att lägga fram bevis till Förvalningsrätten att de har gjort rätt.
Jag tycker att den biologiska mammans advokat, Katarina Nordquist ska undersöka syftet med detta tantuppror, och hur det har påverkat flickan. Det är fel att vinkla informationen på detta sätt och använda flickan som en politisk bricka. Detta är inte för flickans bästa, det är en mob av arga tanter.
Läs även:
Den bortförda treåriga flickan från Hörby
Mamman till flickan i Hörby intervjuas
Replik till Malin Lernfelt: Barn är inga ägodelar
Karin Rebas skriver om flickan i Hörby
Det socialliberala gänget fortsätter att jaga mamman i Hörby
Kritik mot denna blogg
Inlägget handlade om vad hon kallade "Tantupproret", kring flickan som blev bortförd av sin biologiska mamma i Hörby:
"Barnets bild - varifrån kommer den? Familjehemmet? - visas nu överallt. Just det som vi alltid får höra att vi ska vara försiktiga med. De mest fanatiska tanterna samlar till och med in pengar till hittelön åt den som kan lämna upplysningar goda nog att barnet hittas. Och polisen som inte ens är säkra på att här har begåtts något brott!"
Jag kan inte annat än hålla med Monica i det hon skriver, tantupproret svartmålar den biologiska mamman och hänger ut flickan över nätet nu med en hittelönssumma, fast polisen inte vet om det har ägt rum något brott.
Det som kännertecknar detta gäng är att de är arroganta och tror sig veta bättre än alla andra. De säger sig ha insikt i fallet och läst på. Även tidningarna likt Dagens Nyheter har inte deras information, även då reportern har gjort en intervju med den biologiska mamman samt hennes advokat. [2]
Det som fick mig intresserad i fallet var en artikel i HD, jag fick det inte att gå ihop. Även där målades mamman upp som ett monster, informationen var hämtad från en tidigare artikel i Expressen skriven av Jenny Sonesson. Det jag inte fick ihop var att Förvaltningsrätten och Kammarrätten hade hävt LVU och kritiserat Socialtjänsten att motarbeta den biologiska mamman att återförenas med sin flicka. Tingsrätten hade dessutom gett den biologiska mamman vårdnaden och polis och åklagare hade lagt ner förundersökningen mot mammans bortförande av flickan från konditoriet eftersom hon inte hade gjort något olagligt.
Hur kan hela denna kedja hålla samman när den biologiska mamman utmålas som ett monster som har blivit dömd för att misshandla sin dotter? Och fortfarande anses olämplig för dottern?
Det finns en agenda bakom detta tantuppror, det handlar om tvångsadoption av LVU-barn som har blivit omhändertagna under ett års ålder. Det var just detta Jenny Sonesson skrev om i sin artikel i Expressen tidigare i år. [3]
En annan faktor är att de som kretsar inom tantupproret verkar känna familjehemmet och även en socialsekreterare vid socialtjänsten i Svalöv. Den lilla flickan har blivit en bricka i ett politisk spel och nu florerar hennes bild omkring på nätet med en lösensumma för den som kan hitta henne.
Monicas rubrik till hennes artikel var "Blod är tjockare än vatten...", och det stämmer. De flesta försöker att skaffa egna barn innan man adopterar någons annan. Det finns många exemplen där biologiska barn har utfört något fruktansvärt, men biologiska föräldrar släpper ändå inte banden till sitt barn oavsett vad han eller hon har gjort.
Vi har vittnat till många fd fosterbarn som har blivit vanvårdade hos fosterhem under 1900-talet. Jag tror att detta är ingen ovanlighet än idag. Ett "krångligt barn", kan vara svår att knyta an till, speciellt om man inte barnet är ens eget. Jag tror att det är vanligare med våld och bestraffning hos familjehemmen än vad vi anar.
Den biologiska mamman som hängs ut som ett monster för att hon hade oförmågan att skydda sitt barn från sin pappas misshandel. Mamman blev själv misshandlad och levde i en svår situation. Vilken insikt har tantupproret i hur det är att leva i ett förhållande där man blir misshandlad? Enligt mammans advokat så var hon själv ett offer, både flickan och mamman blev misshandlade.
Det som har hänt de senaste dagarna är att socialtjänsten i Svalöv har lagt LVU igen om flickan, och Förvaltningsrätten har gjort en bedömning att LVU´t ska vara tillfälligt. Om tantgänget skulle hitta flickan och återföra henne till familjehemmet så har Socialtjänsten fyra veckor på sig att lägga fram bevis till Förvalningsrätten att de har gjort rätt.
Jag tycker att den biologiska mammans advokat, Katarina Nordquist ska undersöka syftet med detta tantuppror, och hur det har påverkat flickan. Det är fel att vinkla informationen på detta sätt och använda flickan som en politisk bricka. Detta är inte för flickans bästa, det är en mob av arga tanter.
Läs även:
Den bortförda treåriga flickan från Hörby
Mamman till flickan i Hörby intervjuas
Replik till Malin Lernfelt: Barn är inga ägodelar
Karin Rebas skriver om flickan i Hörby
Det socialliberala gänget fortsätter att jaga mamman i Hörby
Kritik mot denna blogg
onsdag 3 juni 2015
Lagbrott av socialnämnden i Sundsvall
Socialnämnden i Sundsvall har enligt JO utfört ett lagbrott.
"Föräldern begärde att få hem sitt tvångsomhändertagna barn men ärendet blev liggande. Nu riktar justitieombudsmannen (JO) allvarlig kritik mot socialnämnden i Sundsvall." [1]
Man lät helt enkelt ärendet bli liggande fast socialtjänsten måste inleda en hemtagningsutredning. Socialnämnden i Sundsvall skyller ifrån sig på för hög arbetsbelastning, och att de prioriterar det som är mest akut.
"Föräldern begärde att få hem sitt tvångsomhändertagna barn men ärendet blev liggande. Nu riktar justitieombudsmannen (JO) allvarlig kritik mot socialnämnden i Sundsvall." [1]
Man lät helt enkelt ärendet bli liggande fast socialtjänsten måste inleda en hemtagningsutredning. Socialnämnden i Sundsvall skyller ifrån sig på för hög arbetsbelastning, och att de prioriterar det som är mest akut.
tisdag 2 juni 2015
Rättssäkerheten finns inte hos Socialtjänsten
Eva Leijon, enhetschef för Socialtjänsten i Sundsvall, [1] säger till Sveriges Television Västernorrland:
"BBIC är en nationell utredningsmetod utarbetad av Socialstyrelsen som bland annat ska garantera rättssäkerheten vid omhändertaganden." [2]
Detta stämmer inte alls. En utredning ska enligt socialtjänsten vara så omfattande som det behövs, dvs inte mer omfattande än vad de, socialtjänsten anser behövas. Har själv varit med om BBIC utredning, själv valde jag att göra en egen parallell utredning. Socialtjänsten hämtade in material från ett begränsat antal källor. Själv samlade jag ihop allt material jag kunde hitta om mig och min familj. När socialtjänsten påpekade något så hittade jag själv svaren från andra experter på olika områden. Det lustiga av allt var att socialtjänsten missade själva grundenproblemen. Självklart var de inte intresserade att se till faktan om inte faktan följer deras tes. Men Förvaltningsrätten lyssnade på mina faktan och tog vår sida då vi la fram alla bevis mot Socialtjänsten.
Ett annat problem när det gäller rättssäkerheten är att Socialtjänsten befinner sig i en kris, man har helt enkelt för mycket att göra, det finns inte tid och resurser till allt. Handläggare håller i många ärenden samtidigt, det blir inte lätt att hålla ihop alla trådar och separera fall från fall. Sen finns det socialsekreterare som inte borde vara socialsekreterare. Man vill arbeta effektivt för att visa resultat.
Beträffande resultat så talade jag med en socialsekreterare jag känner. Hon var påväg att byta arbete eftersom hon var missnöjd över sin enhet och hur de arbetar. Hon menade på att allt handlade om resultat före barnens bästa. Hon hade valt att arbeta som socialsekreterare för att hjälpa barnen, men hon kom i insikt att hon hade fel. Socialtjänsten är en hirarki där vissa vill göra karriär och detta gör man genom att man följer order och visar upp resultat. Om man säger emot så blir man lätt utfryst-
Några förslag till att öka rättssäkerheten hos socialtjänsten för barn och föräldrar:
Det första mötet är ofta ett avgörande möte mellan socialtjänsten och parter. Under det första mötet så finns t.ex. inget LVU och parterna har inte rätt till advokat som finansieras av staten. Det som händer under första mötet blir svårt att bevisa i efterhand, och socialtjänstens ord står över lagen. Därför så borde alla dessa möten spelas in, antingen ljud eller video. Då kan man gå tillbaka och se vad som är sagt. Men innan detta blir normalitet så spela in mötet själv, det är lagligt och du behöver inte säga något till handläggarna.
Du kan även ta med dig en bekant eller släkting som bara är med för att lyssna. Han kan sedan bli ditt vittne i framtiden.
Om handläggarna ber om att få tala med dina barn, låt dom inte ta iväg dem till ett annat rum ensamma. Om socialtjänsten ska tala med barnen så borde de ta inspiration från polisens Barnahus. Där spelar man alltid in samtalen på video och åklagaren ska medverka och avgöra vilka frågor som får ställas. Hos socialtjänsten spelar man normalt inte in samtal med barn. Dessa samtal skrivs ner som anteckningar och du kommer aldrig att veta helt säkert vad de har ställt för frågor och hur de har tolkat ditt barns svar. Och socialsekreterare som vill uppnå resultat, de ställer säkert en hel del ledande frågor för att påskynda processen för att uppnå resultatet.
Av egen erfarenhet så finns det ingen rättssäkerhet hos Socialtjänsten, även om man följer BBIC. Av egen erfarenhet så läste jag själv igenom ett antal handböcker och lagar inom socialtjänsten, och blev tvungen att tillrättavisa handläggarna. De har säkert läst en hel del inom sin utbildning, men i praktiken så gör många lite som dom vill, för de står ju över lagen och deras anteckningars källa finns endast i deras eget samvete.
"BBIC är en nationell utredningsmetod utarbetad av Socialstyrelsen som bland annat ska garantera rättssäkerheten vid omhändertaganden." [2]
Detta stämmer inte alls. En utredning ska enligt socialtjänsten vara så omfattande som det behövs, dvs inte mer omfattande än vad de, socialtjänsten anser behövas. Har själv varit med om BBIC utredning, själv valde jag att göra en egen parallell utredning. Socialtjänsten hämtade in material från ett begränsat antal källor. Själv samlade jag ihop allt material jag kunde hitta om mig och min familj. När socialtjänsten påpekade något så hittade jag själv svaren från andra experter på olika områden. Det lustiga av allt var att socialtjänsten missade själva grundenproblemen. Självklart var de inte intresserade att se till faktan om inte faktan följer deras tes. Men Förvaltningsrätten lyssnade på mina faktan och tog vår sida då vi la fram alla bevis mot Socialtjänsten.
Ett annat problem när det gäller rättssäkerheten är att Socialtjänsten befinner sig i en kris, man har helt enkelt för mycket att göra, det finns inte tid och resurser till allt. Handläggare håller i många ärenden samtidigt, det blir inte lätt att hålla ihop alla trådar och separera fall från fall. Sen finns det socialsekreterare som inte borde vara socialsekreterare. Man vill arbeta effektivt för att visa resultat.
Beträffande resultat så talade jag med en socialsekreterare jag känner. Hon var påväg att byta arbete eftersom hon var missnöjd över sin enhet och hur de arbetar. Hon menade på att allt handlade om resultat före barnens bästa. Hon hade valt att arbeta som socialsekreterare för att hjälpa barnen, men hon kom i insikt att hon hade fel. Socialtjänsten är en hirarki där vissa vill göra karriär och detta gör man genom att man följer order och visar upp resultat. Om man säger emot så blir man lätt utfryst-
Några förslag till att öka rättssäkerheten hos socialtjänsten för barn och föräldrar:
Det första mötet är ofta ett avgörande möte mellan socialtjänsten och parter. Under det första mötet så finns t.ex. inget LVU och parterna har inte rätt till advokat som finansieras av staten. Det som händer under första mötet blir svårt att bevisa i efterhand, och socialtjänstens ord står över lagen. Därför så borde alla dessa möten spelas in, antingen ljud eller video. Då kan man gå tillbaka och se vad som är sagt. Men innan detta blir normalitet så spela in mötet själv, det är lagligt och du behöver inte säga något till handläggarna.
Du kan även ta med dig en bekant eller släkting som bara är med för att lyssna. Han kan sedan bli ditt vittne i framtiden.
Om handläggarna ber om att få tala med dina barn, låt dom inte ta iväg dem till ett annat rum ensamma. Om socialtjänsten ska tala med barnen så borde de ta inspiration från polisens Barnahus. Där spelar man alltid in samtalen på video och åklagaren ska medverka och avgöra vilka frågor som får ställas. Hos socialtjänsten spelar man normalt inte in samtal med barn. Dessa samtal skrivs ner som anteckningar och du kommer aldrig att veta helt säkert vad de har ställt för frågor och hur de har tolkat ditt barns svar. Och socialsekreterare som vill uppnå resultat, de ställer säkert en hel del ledande frågor för att påskynda processen för att uppnå resultatet.
Av egen erfarenhet så finns det ingen rättssäkerhet hos Socialtjänsten, även om man följer BBIC. Av egen erfarenhet så läste jag själv igenom ett antal handböcker och lagar inom socialtjänsten, och blev tvungen att tillrättavisa handläggarna. De har säkert läst en hel del inom sin utbildning, men i praktiken så gör många lite som dom vill, för de står ju över lagen och deras anteckningars källa finns endast i deras eget samvete.
måndag 1 juni 2015
Emo Fjortis - Sanningen!
Lyssna på flickans berättelse och varför hon mår dåligt:
"Denna video gjorde jag för att folk ska förstå varför jag mår som jag mår, varför jag gör som jag gör. o.s.v. Och för att folk ska förstå att socialen inte alltid sköter sitt jobb som dom ska!"
"Denna video gjorde jag för att folk ska förstå varför jag mår som jag mår, varför jag gör som jag gör. o.s.v. Och för att folk ska förstå att socialen inte alltid sköter sitt jobb som dom ska!"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)