Translate

söndag 16 augusti 2015

Reflektioner kring hjälptelefonen för barn hos IVO

Jag uppmärksammade för en tid sedan att IVO har öppnat en linje för barn, att barnen kan ringa och klaga på sin situation hos t.ex. ett familjehem, hvb-hem eller socialtjänsten. [IVO öppnar en linje för placerade barn]

Det är väl bra och jag hoppas att de även lyssnar på barnen som saknar sina föräldrar. Men nu har jag förstått att det finns andra problem med IVO´s telefonlinje.
De flesta barn som bor hos familjehem får inte ens ringa sina föräldrar. Oftast får de inte ens låna telefonen. Hur kan de då ringa IVO´s jourtelefon och klaga på familjehemmet?
Det måste nog till en hel del mod hos barnen för att ringa och klaga på familjehemmet. Om fosterföräldrarna förstår att barnen klagar, vad händer då?
Små barn har inga möjligheter att ringa, eftersom de helt enkelt inte vet hur man gör.
Om vi leker med tanken att de kan ringa i smyg, hur kan barnen veta vart de ska ringa? Om vi leker med tanken att barnen vet vart de ska ringa, och att de kommer fram med sina klagomål till IVO genom att låna en kompis telefon på skoltid (barnen kanske inte ens få ha telefon i skolan), vad händer då?

Min misstanke är att IVO genom denna telefonlinje mer vill visa upp för samhället att de försöker göra något för barnen som är omhändertagna, då många har fallit illa. Men frågan är syftet med jourtelefonen?

Syfte 1. De bryr sig om barnen och såg detta som en bra idé.
Syfte 2. De vill visa upp att de bryr sig om barnen, vara kreativa och få ut en nyhet, titta vi bryr oss!

Problemet är nog att många barn inte kommer att ringa, de som är äldre.

Syfte 3...
De som arbetar på IVO är mestadels fd socialsekreterare och de står på Socialtjänstens sida. Visst, de vill att Socialtjänsten ska fungera och att socionomerna följer lagarna, vilket inte sker. Genom att ungdomar ringer till IVO så blir detta givetvis sekretess på dessa samtal och IVO tillsammans med Socialtjänsten kan lösa problemen internt.

Givetvis är det bra om de kan lösa vissa problem med förhållanden hos familjehem, men det kommer troligen bara vara för barn i äldre tonåren. Jag tror t.ex. att 15-åriga flickan som rymde till Syrien och blev tillfångatagen av ISIS hade kunna ringt IVO, men som detta fall så rymmer barn från familjehem istället för att ringa. Eller när IVO kritiserar ett familjehem för att personal köper ut cigaretter, och menar på att IVO vill ha ett svar på lösning inom snar framtid. Eller när IVO lägger ner ärendet om flickan som blev sexuellt utnyttjad då personen som gjorde detta har slutat på denna arbetsplats? Eller att det verkar vara helt okej att en socialsekreterare säljer sitt hus till den familj hon placerar ett barn till?

Listan kan bli lång med frågetecken om hur Socialtjänsten och IVO arbetar. De är av samma art, håller om varandra och min tes är att det verkar vara viktigare att visa upp en snygg fasad än att sopa framför sin egen dörr.

1 kommentar:

  1. Många tonåringar som placeras i familjehem har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och när det inte fungerar i familjehemmet så kommer de inte ringa till IVO, om inte familjehemmet ger dem telefonen och knappar in telefonnumret för dem, vilket torde ske i mycket begränsad omfattning.

    Barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är utestängda från dessa skyddande anordningar från IVO eftersom de inte kommunicerar på samma "kanaler" som dem som upprättar dem. Vid problem i familjehemmet kommer barnet antingen lämna familjehemmet eller i ren frustration över att vara konstant missförstådd, bruka våld mot familjehems medlemmarna, vilket kommer att leda till att barnet placeras på SiS. Det är ett antal barn som är placerade där av den orsaken.
    IVO kan upprätta hur många olika kanaler för anmälnings upptagningar som helst. Barn kommer ändå fara illa, därför att barn som inte borde placeras, blir placerade i Sverige idag. Och så länge myndigheterna vägrar att inse detta så kommer barn och föräldrar fara illa i Sverige. Barn kan idag föras bort av polis utan att föräldrarna vet vart de förs eller om de kommer får se dem igen, oavsett om föräldrarna och barnen samarbetar med de sociala myndigheterna. Har man blivit utsatt för detta som barn eller förälder finns ingen trygghet kvar.
    Hur kan myndigheter tillåta att samma företag som tjänar pengar på att barn blir placerade, gör utredningar om barn skall bli placerade eller ej.
    Hur kan vi ha skolpsykologer som gör orosanmälningar till socialtjänsten, och samtidigt bedriver företag som tjänar pengar på att barn blir placerade.
    Detta skulle aldrig tillåtas i någon annan bransch.

    Men det gäller ju bara barn och till på köpet bara placerade barn, vilka man bevisligen till och med kan låta dö genom att förvägra dem vård utan att behöva stå till svars, och utan att man ifrågasätts som vårdnadshavare för sina egna barn och placerade barn.

    Det var personalen på SiS som köpte cigaretter till de placerade barnen och unga. Detta gjorde de oavsett vad vårdnadshavarna ansåg. När vårdnadshavarna frågade en i personalen om det var ok att de köpte cigaretter till deras barn, då blev stämningen hätsk, vilket bekräftar min uppfattning att placerade barn är inte så mycket värda i socialtjänstens (Gestapos) Sverige.

    Med vänlig hälsning
    Knytta

    SvaraRadera