Socialsekreterarna tappar håret

Uppsala Nya Tidning tar upp arbetssituationen för socialsekreterare:

Håravfall, sömnsvårigheter, magont och domningar i händer är exempel på vanliga stressymptom som drabbat socialsekreterarna på enheten. Här har personalomsättningen varit mycket hög under flera år. Det talas om en omsättning på 20–50 procent per år.

Läs mer: UNT

Med tanke på deras situation, hur kan då rättssäkerheten följas för både barn och anhöriga? Medierna tar många gånger upp problematiken för barns rättssäkerhet, men man nämner aldrig de vuxnas. Om de vuxna blir felbehandlade så blir även barnen lidande eftersom i de flesta fall så mår barnen bäst hos sina biologiska föräldrar.

Socialtjänsten hotar romska tiggares barn

En romsk kvinna har fött ett barn i Sundsvall och Socialtjänsten hotar nu att omhänderta barnet.

- Det ena alternativet det är att de åker hem omgående till Rumänien och socialtjänsten betalar dearas biljett. Det andra alternativet det är att de får skaffa sig ett eget boende själva. Det tredje alternativet är att de tvångsomhändertar barnet, berättar Johanna Nordin som varit med på mötet med socialtjänsten.

Läs mer: SVT

Kan tänka mig att det blir Socialtjänstens uppgift att förhindra romska tiggare att komma hit, eller tvinga dem att återvända hem? Låt oss tänka tanken att de skulle omhändeta barnet, då blir det problematiskt för dem att åka hem, eller kanske ännu värre om de även har familj hemma i Rumänien?

Tror att detta mycket väl kan skrämma romska tiggare att komma hit med familjen. Det blir väl lite av en omöjlig situation för dem, återvända hem vilket blir sämre? Fixa bättre boende, svårt? Och det sista alternativet att omhänderta barnen?

Uppsagd socialsekreterare får 260,000 kronor

I förra veckan kom beskedet att den hårt kritiserade socialsekreteraren som skött LVU-ärendena har sagt upp sig. Hon får 260 000 kronor i avgångsvederlag för att hon lämnar sitt jobb...

Munkfors kommunchef Jan-Olof Appel ville i förra veckan inte närmare kommentera uppgörelsen med den kritiserade LVU-handläggaren. – Socialsekreteraren har sagt upp sig och vi är överens om ett belopp, sa han.

Läs mer: NWT Socialsekreteraren i Munkfors har enligt en grupp föräldrar utövat maktmissbruk och tjänstefel vilket har resulterat till omhändertagande av deras barn. Nu har på sätt och vis Jan-Olof Appel, kommunchef bekräftat missödena genom att säga upp socialsekreteraren, men är det verkligen rätt att ge denna person 260,000 kronor av våra skattepengar?

Läs även Munkfors kommun polisanmälts
Munkfors - "En skräckens by"

Två mammor i Kungsör blev av med barnen efter att ha klagat på skolan

Bärgslagsbladet tar upp två fall i Kungsör där mammor har haft synpunkter på skolan vilket ledde till att skolan anmälde dem till Socialtjänsten och därefter omhändertogs deras barn.

– Det känns som om de drivs av hämnd. Om man mopsar sig och anmäler skolan, så sätter de socialen på en. Och socialen biter sig fast och gör utredningar som bara baseras på vad kompisarna i Barn- och utbildningsförvaltningen påstår. Orden kommer från trebarnsmamman Desirée. Hon berättar för Bärgslagsbladet/Arboga Tidning om hur det som började med att hon krävde rätt stöd för sina barn i skolan nu urartat så att socialen hotar henne med omhändertagande enligt LVU (Lagen om vård av unga) och familjehem för alla hennes tre barn.
– Det är ju inte hemma de har problem, utan i skolan, säger hon.

– Det här är inte klokt. Det är ju precis samma sak som hänt mig, utbrister Annika, en annan mamma som tidigare i höstas berättade i tidningen hur Hagaskolan lät starta en utredning hos socialen sedan Annika anmält skolan till både Skolinspektionen och polisen när skolan låst in hennes son i stället för att ge honom kvalificerat stöd i undervisningen som lagen föreskriver. Den utredningen lades ned – men togs upp igen och har nu utvecklats till en utredning om LVU. – Jag tror att det var att jag gick till tidningen som var droppen, då drog de i gång alltihop igen och utvidgade till LVU, säger hon.

Läs mer: Bärgslagsbladet

Socialtjänsten tog deras dotter

UNT har skrivet ett repotage om en familj som blev "misstänkta" att utföra skakvåld mot sin yngsta dotter. Dottern var för tidigt född, hade låga värden av d-vitamin och tecken på benskörhet. Polisen la ner undersökningen om brist på bevis men Socialtjänsten valde ändå att behålla barnen under LVU.

”Så länge det inte går att klarlägga vem eller vilka som tillfogat Freja hennes skador så kan hon inte anses vara skyddad i sina föräldrars vård”

Detta har pågått år efter år, paret har fått tillbaka sina två äldre barn men sitt yngsta får de endast besöka en gång i veckan under övervakning.

Läs mer: UNT

Polisen utreder brott vilket måste bevisas, i Socialtjänstens fall så är det omvänd ordning. Det är paret som måste bevisa att de är oskyldiga, något som kan vara svårt. De har enligt artikeln en hel del bevis via forskning och från en amerikansk doktor, men de har tappat hoppet om att överklaga och hoppas på att Socialtjänsten ska bli mer tillmötesgående, att de får träffa sin dotter under bättre förhållanden.

Hovrätten ogillar ett åtal om sexualbrott som byggde på bortträngda minnen

[2014-12-12] Hovrätten för Västra Sverige

Hovrätten har idag frikänt den man som i tingsrätten dömdes till fängelse för att ha förgripit sig sexuellt på sin då underåriga dotter.

Tingsrätten dömde i somras en man till fängelse i 3 år för att han under nio års tid hade utnyttjat sin dotter sexuellt. Brotten skulle ha ägt rum under 1990-talet. Enligt dottern började hon i vuxen ålder minnas övergreppen. En del minnesbilder växte fram i samband med att hon fick behandling under hypnos.

Åtalet byggde till stor del på dotterns uppgifter om bortträngda minnen. Anhöriga och ett par samtalskontakter som vittnade uppfattade att kvinnans minnen var sanna. En sakkunnig som hördes menade bl.a. att det är svårt att undersöka om bortträngning av minnen kan ske. Han ansåg också att det vetenskapliga stödet är starkt för att anta att många tekniker som använts för att återuppväcka bortträngda minnen riskerar att skapa falska minnen.

Hovrätten fäster vikt vid hur målsägandens berättelse vuxit fram och att den blivit alltmer omfattande. Dessutom beaktar hovrätten vad den sakkunnige redogjort för om hur forskningen ser på bl.a. bortträngda minnen. Hovrätten gör den sammantagna bedömningen att målsägandens uppgifter inte är så tillförlitliga och säkra att de kan ligga till grund för en fällande dom. Därför frikänns fadern.

Källa: Hovrätten för Västra Sverige

Tio av elva fosterhem utsatte Sofia för övergrepp

I tio olika fosterhem utsattes Sofia Rapp Johanssons för sexuella övergrepp. För att ge hopp till andra i samma situation berättar delar hon med sig av ­sina upplevelser. ”Jag mår bra. Men visst har jag skit­dagar jag också, som alla andra”, säger hon.

Hon berättade allt för socialsekreteraren som svarade att Sofia inte skulle projicera över det som hänt med hennes pappa, nu när den här nya snälla pappan ville ställa upp.

Sedan fortsatte det. Under två år flyttade Sofia och hennes syskon mellan elva olika fosterhem. Av de elva fosterhemmen så blev Sofia utsatt för övergrepp på alla utom ett.

Läs hela artikeln: Norran

Tio av elva är en enorm statistik, hade hon otur eller är det så bedrövligt ute hos fosterhem? Okej, antalet i detta fall kanske är högt men statistiken bör vara så nära noll som möjligt. Känns som Socialtjänsten spelar rysk roulette med omhändertagna barn.

Se även dokumentären: Att skära sig fri

Nio månaders fängelse för mamman, utan tekniska bevis

En kvinna i Örnsköldsvik döms till fängelse för att vid ett flertal tillfällen ha slagit och låst in sin minderåriga dotter...

Någon teknisk bevisning eller läkarintyg som visar att flickan haft några skador finns inte utan bevisningen bygger på flickans och vittnens uppgifter...

Mamman å sin sida har uppgett att hon aldrig slagit eller nypt sin dotter, ej heller låst in henne. Tingsrätten dömer nu mamman till fängelse i nio månader, dessutom ska hon betala skadestånd till flickan på 25 000 kronor.

Läs mer: Allehanda

Datainspektionen kritisk mot en ny lag som ger Socialtjänsten större insyn inom vården.

Sammanfattning

Datainspektionen har granskat betänkandet huvudsakligen utifrån sin uppgift att verka för att människor skyddas mot att deras personliga integritet kränks genom behandling av personuppgifter.

Sammanfattningsvis avstyrker Datainspektionen förslaget i betänkandet som helhet.

Förslaget riskerar att leda till betydande integritetsintrång genom en obefogad spridning av personuppgifter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Betänkandet saknar de nödvändiga avvägningar som måste göras mellan förslagets sammantagna inverkan på den enskildes personliga integritet och de syften som förslaget avser att tillgodose. Betänkandet saknar också i stor utsträckning förslag på integritetsskydd som kan väga upp integritetsintrånget.

Datainspektionen ställer sig även bakom experten Maria Bergdahls särskilda yttrande Vart tog patientens integritetsskydd vägen?.

Läs hela utredningen hos Datainspektionen

Svar på skriftlig fråga angående Situationen inom LVM- och LVU-hemmen

Dnr S2014/8536/FST

Socialdepartementet

Barn-, äldre- och jämställdhetsministern

Till riksdagen

Svar på fråga 2014/15:115 av Johan Pehrson (FP) Situationen inom LVM- och LVU-hemmen

Johan Pehrson har frågat mig hur jag ser på den nuvarande situationen inom LVM- och LVU-hemmen och vilka initiativ jag avser att ta. Frågan är ställd mot bakgrund av att det för närvarande råder brist på vårdplatser, både inom ungdoms- och missbruksvården, på de institutioner som drivs av Statens institutionsstyrelse (SiS).

Kommunernas efterfrågan på vårdplatser vid de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen varierar över tid. SiS har under de senaste tio åren haft en verksamhet som motsvarat kommunernas efterfrågan. Sedan sommaren 2014 har dock efterfrågan på platser vid såväl de särskilda ungdomshemmen som LVM-hemmen ökat på ett sätt som saknar motstycke under den senaste tioårsperioden.

SiS har vidtagit åtgärder för att klara av den akuta situationen. Det handlar dock om en verksamhet som ställer särskilda krav både på lokaler och kompetens hos personalen vilket gör att det är svårt att snabbt göra större förändringar. Hittills har inriktningen varit att klara den ökade beläggningen inom ramen för befintlig verksamhet vilket gör att SiS tar in fler ungdomar och klienter på institutionerna än vad som var planerat. Det ställer naturligtvis krav på att undersöka konsekvenser och risker som kan uppstå (vid t.ex. dubbelbeläggning). Parallellt behöver myndigheten se över olika alternativ för att kunna anpassa verksamheten genom att etablera verksamhet på nya platser.

SiS har det senaste året bedrivit ett omfattande utvecklingsarbete för att svara upp mot de krav som Arbetsmiljöverket ställt, främst när det gäller former och struktur för riskbedömningar inom ramen för det systematiska arbetsmiljöarbetet.

SiS har ett viktigt uppdrag att ge skydd och stöd till utsatta ungdomar och personer i missbruk. Det finns anledning för mig att noga följa utvecklingen vid de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen för att säkra att SiS har nödvändiga förutsättningar och vidtar lämpliga åtgärder för att fullgöra sitt uppdrag på rättsäkert vis och med en hög kvalité i vården.

I det ansträngda läge som nu råder så är det viktigt med ett nära samarbete och informationsutbyte mellan socialtjänsten ute i kommunerna och SiS. Den 3 november 2014 hölls ett möte på Socialdepartementet med representanter för socialtjänsten i Eskilstuna respektive Linköpings kommun, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och SiS. Syftet med mötet var att diskutera hur det ansträngda beläggningsläget vid de särskilda ungdomshemmen kan lösas. Jag vet att företrädare för enskilda kommuner, SKL och SiS, återigen har träffats efter detta för att gemensamt vidta åtgärder som bl.a. ska bidra till stabilitet och långsiktighet i planering och genomförande av vården.

Regeringen ser med oro på utvecklingen som skett inom socialtjänsten de senaste åren, med bl.a. hög personalomsättning och larm om ökad arbetsbelastning. Socialtjänsten måste ha rimliga förutsättningar att utföra ett både rättssäkert och kvalitativt arbete. Regeringen avser att ta ett helhetsgrepp avseende situationen i socialtjänsten.

Stockholm den 9 december 2014

Åsa Regnér

Källa: Riksdagen


Bra att man tar upp rättssäkerheten hos Socialtjänsten, och då hoppas jag att man menar anhöriga och föräldrarnas rättssäkerhet. Se nästa inlägg om pappan som har avklarat fyra års fängelse och blivit av med både barn och hustru pga av felbedömning hos myndigheter.

Friad efter sju år om barnmisshandel

Dagens Nyheter publicerar idag en artikel, Sven friad efter sju år – nu vill han träffa sin dotter

Föräldrarna blev misstänkta att ha misshandlat sin dotter. Pappan blev dömd till fyra års fängelse. Mamman skiljde sig från pappan för att kunna ta hand om dotterns storebror.

Nu är han fri och åklagaren har totalvänt, "Nyligen beslutade åklagaren att det inte blir någon ny rättegång mot Sven. Han blir helt friad från de tidigare anklagelserna."

Snacka om att ha förstört människors liv. Och det pappan nu kräver är en ursäkt från läkarna och Socialtjänsten...

Motion: Ansvarsutkrävande när omhändertagna barn dör

Motion till riksdagen
2014/15:469
av Hillevi Larsson (S)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av ansvarsutkrävande när omhändertagna barn dör.

Motivering

Idag har biologiska familjemedlemmar till omhändertagna barn som dött ingen rätt att begära en utredning om vem som är ansvarig för barnets död.

Som exempel kan nämnas Donia, en 15-årig flicka som dog 2011 i ett privat familjehem utanför Lund, i Attendo Cares regi. När hon insjuknade tog fosterfamiljen henne till läkare och hon fick diagnos körtelfeber, några prover togs inte. Det ansågs inte behövas. Flickan blev allt sämre, bland annat fick hon svårt att andas och gick tillbaka i utvecklingen till en 2-3-årings nivå. Trots detta tog fosterfamiljen henne inte till sjukhus. Fosterfamiljen ringde istället sin husläkare ett par gånger utan att få kontakt, för att få ”proteindrinkar” till flickan.

I slutet av sitt liv var flickan instängd på sitt rum. Fostermamman var på ridtävling och hon var utan tillsyn i flera timmar i sträck.

Till slut avled flickan. Hon hittades av fosterfamiljen tio timmar efter sin död. Dödsorsaken visade sig vara kvävning, orsakad av dubbelsidig lunginflammation. Hon hade även körtelfeber. I lungorna hittades både virus och bakterier. Hon dog 18 dagar efter besöket hos läkare, då körtelfeber konstaterades. Hade hon fått antibiotika hade hon med största sannolikhet överlevt. Polisanmälan gjordes men fallet lades ner innan obduktionsrapporten ens hade inkommit. Ingen Lex Sarah-anmälan gjordes, varken av kommunen eller Attendo Care.

Socialstyrelsen valde ändå att granska fallet och kritiserade hanteringen av flickan på flera punkter. Bland annat saknades vårdplan för flickan, ingen dokumentation av vården hade gjorts och dödsfallet hade inte utretts.

Donias biologiska mamma och storasyster fick ingen hjälp efter dödsfallet. Däremot fick Donias mamma ett brev från kommunen där hon ombads att betala Donias begravning. Hon ombads också skriva under ett papper där hon intygade att dödsfallet var en olyckshändelse och att Donia hade dött av naturliga orsaker.

Donias syster hade försökt få kontakt med Donia under en månad innan hennes död. Hon hade då inte träffat sin syster på sex år. Hon fick hela tiden beskedet från kommunen att Donia var för sjuk för att träffa henne, men trots det fick Donia ingen vård. NärDonias syster till slut fick löfte om en träff med systern hannDonia dö, bara två dagar innan den planerade träffen. SåvälDonias syster som hennes mamma var vid det laget så oroliga för hennes hälsa att de befarade att hon inte skulle överleva helgen. Det gjorde hon inte heller. Hon dog på lördagen, på måndagen skulle hon ha träffat sin syster.

Trots Socialstyrelsen kritik har det inte blivit några konsekvenser av Donias död. Ingen har ställts till svars för Donias död och fosterfamiljen har kunnat driva sin verksamhet vidare, med flera barn placerade hos sig.

Donias mamma och storasyster har inte ens rätt att begära en utredning av vem som är ansvarig för Donias död. Vill de driva en upprättelseprocess får de själv lämna in en stämningsansökan, driva fallet och betala alla rättegångskostnader om de förlorar i rätten. Donia är bara ett fall. Det finns åtskilliga andra fall där omhändertagna barn dött helt i onödan. Till exempel ett fall med en 13-årig flicka, ”Elin”, som placerades som ensam tjej på ett HVB-hem där det redan bodde flera äldre killar. Hon rymde senare och hängde sig ett stenkast från HVB-hemmet. Hennes journaler och obduktionsprotokoll visar på omfattande skador, orsakade av pojkarna i hemmet. I obduktionsprotokollet fanns en mängd skador upptagna som var orsakade av yttre våld från andra personer, bland annat 19 skador orsakade av knytnävsslag. HVB-hemmet förnekade dock att flickan varit utsatt för våld, trots att det i hemmets journaler framgår att flickan utsattes för våld och att personalen kände till detta. Innan sin död vittnade flickan om att hon även utsatts för sexuella övergrepp av en av pojkarna.

En förundersökning mot pojkarna startades men lades ner, en förklaring som gavs var att flickan var död och därför inte kunde vittna. Men både obduktionen och samstämmiga vittnesmål bekräftar att flickan både blivit slagen och sparkad precis innan hon rymde från HVB-hemmet och tog livet av sig. En av pojkarna erkände till och med i förhör att han precis innan hon försvann slagit henne med ”massor” av knytnävsslag och sparkat henne tio gånger.

Flickan försvann från HVB-hemmet klockan tre på eftermiddagen. Klockan ett på natten var hon fortfarande inte tillbaka. Trots det kontaktades inte polisen, utan verksamhetschefen gick istället och lade sig. Dagen därpå hittades hon hängd, alldeles intill HVB-hemmet.

Även vid ett tidigare tillfälle hade flickan rymt och varit borta under natten, inte heller då skedde någon kontakt med polisen. Personalen märkte inte ens när hon kom tillbaka till hemmet. Barnen skulle bo i separata hus och inte umgås med varandra utan personalens tillsyn, trots det lämnades barnen ensamma och flickan utsattes för upprepade kränkningar.

Länsstyrelsen riktade allvarlig kritik mot HVB-hemmet, både för att de mörkat misshandeln mot flickan och för att de inte hade gjort något trots att de kände till att hon utsattes för våld. I ett senare skede lade föreståndaren själv ner HVB-hemmet. En kort tid därefter meddelade Länsstyrelsen förbud att driva verksamheten vidare.

I ett annat fall tog 15-åriga Sofie livet av sig, bara timmar innan rättegången mot en 42-årig man som försett henne med narkotika och sedan våldtagit henne på ett HVB-hem. Eftersom hon var död kunde hon inte vittna mot mannen och de inspelade förhören med henne – där hon berättar om övergreppen - ansågs inte tillräckliga. Fallet lades ner. Men en annan flicka hade också blivit utsatt för sexuella övergrepp av mannen på HVB-hemmet och efter hennes vittnesmål kunde mannen fällas. I tingsrätten dömdes han till tre års fängelse, i hovrätten sänktes påföljden till ett år och fyra månader.

Historien med Sofie började när hennes mamma sökte hjälp hos kommunen för dottern. Flickan mådde dåligt, bland annat för att hennes pappa hade tagit livet av sig. Flickan placerades i HVB-hem, där hon försågs med narkotika och blev våldtagen.

Hon mådde allt sämre på hemmet. Men trots att hon skar sig och ringde hem till sin mamma och grät gjorde kommunen ingenting. Senare berättade flickan om övergreppen för mamman och polisanmälan mot 42-åringen gjordes.

En polisanmälan gjordes också mot kommunen för tjänstefel i hanteringen av Sofie, men fallet lades ner. Länsstyrelsen har dock kritiserat kommunen skarpt både i fallet med Sofie och den andra flickan som blev våldtagen på HVB-hemmet.

Behandlingshemmet där Sofie och den andra flickan ”vårdades” är nu nedlagt, kommunen kommenterade nedläggningen med att det inte längre fanns ”behov” av hemmet.

Det kan finnas skäl att omhänderta barn som far illa. Men det måste finnas tungt vägande skäl för ett omhändertagande och ansvaret faller då på det offentliga att ta hand om barnen och ge dem bättre förhållanden.

I fall där omhändertagna barn vanvårdas sker sällan ansvarsutkrävande och upprättelse för barnen. Inte ens när ett omhändertaget barn dör leder det automatiskt till en utredning av vem som är ansvarig för barnets död. Detta är särskilt anmärkningsvärt i de fall där allvarliga fel har begåtts i hanteringen av barnen och där de till och med utsatts för brott.

När det offentliga är ansvarigt för ett barn måste det offentliga ta ansvar när det barnet dör. Det minsta man kan begära är ansvarsutkrävande för barnets död.

Därför bör en ansvarsutredning vara obligatorisk när ett omhändertaget barn dör. I fall där grova fel framkommer i utredningen och/eller barnet utsatts för brott måste detta få konsekvenser för de ansvariga. Detta både för att ge det döda barnet upprättelse, för att förebygga att fler barn vanvårdas och dör och för att de anhöriga ska slippa extrema rättegångskostnader för att få upprättelse för sina barn. Det senare är en klassfråga då flertalet av de omhändertagna barnens närstående lever under knappa omständigheter. Hillevi Larsson (S) Källa: Riksdagen

Ett starkt inlägg i Europa Domstolen

Ett starkt inlägg i Europa Domstolen om det som motsvarar LVU i England.

Trots dna- bevis vilseledde Socialtjänsten våldtäcktsfall