Melinda Norberg och hennes bror blev 2006, på uppdrag av socialen i Filipstad, omhändertagna av polisen trots att inget beslut om LVU fanns.
När jag var elva år blev jag brutalt behandlad av polis. Det kända ”polisgreppet” användes så pass hårt att jag skrek av smärta när jag vägrade gå in i polisbilen. Jag trycktes upp mot polisbilen, fick mina handleder pressade mellan en polismans knän, fick höra allt mellan himmel och jord som ett traumatiserat och panikslaget barn inte ska höra.
Min bror fick fyra poliser sittande på sig, vilket gett honom en nackskada som han får leva med resten av sitt liv, eftersom att han vägrade resa sig från stolen och gå ut ur huset för att följa med polisen. Han utsattes för det kända ”Osmo Vallo-greppet”. Han var fjorton år. Ingen av oss var våldsamma.
Läs mer: Sydsvenskan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar